”Om du vill bidra till att minska miljögifterna på våra åkrar ska du titta efter en svanmärkt tvättanläggning.”

Rådet står i en broschyr från SIS Miljömärkning. Kanske borde man ha lagt till orden ”Lycka till!” på slutet. Bara två (2) av landets 1100 bensinmackstvättar är nämligen miljömärkta.

Mellan 200 och 300 macktvättar skulle klara svanmärkningens krav som är desamma som Naturvårdsverkets: Minst 80 procents recirkulation av tvättvatten, skonsamma kemikalier och god tillsyn. Mackägarna talar bara inte om det för oss.

– Vi förstår inte hur man kan lägga ned miljontals kronor på att miljöanpassa och sedan inte tala om det för kunderna, säger Karl Johan Wall på SIS Miljömärkning AB.

– För vissa produkter är miljön ett bra säljargument, men vi tyckte inte att det var så bra för biltvättar, säger Martin Sjöberg, miljösamordnare på Preem, som har 147 tvättar, varav 30 med recirkulation.

Varför inte?
– Jag vet faktiskt inte … Det är våra marknadsförare som arbetat med den frågan. Men de 10 000 kronor per år en svanmärkning kostar är bättre att lägga på exempelvis marknadsföring eller miljöåtgärder.

Naturvårdsverkets riktlinjer säger att alla nya biltvättar ska klara miljökraven, äldre anläggningar senast år 2005.

Sveriges Natur har ett dokument där Preems Martin Sjöberg även avråder sina mackägare från att installera reningsverk.

Varför bör mackägarna inte installera reningsverk?
– Det finns en massa småföretag som säljer reningssystem men egentligen inte vet vad de sysslar med. Vi har haft tvättar som har fått stänga på grund av dålig lukt. Och om vi investerar i teknik som inte fungerar, då får alla tvättar med reningsverk dåligt rykte.

Detta är oljebolagens gemensamma inställning när de nu via branschorganisationen SPI, Svenska Petroleum Institutet, lobbar för att Naturvårdsverkets riktlinjer ska ändras. Tvättar med hög återanvändning av vatten får driftsstörningar och problem med bakterier och lukt, menar man. Och i värsta fall rostar anläggningen sönder i förtid på grund av vattnets högre salthalt.

SPI stöder sig på en intern undersökning som visade att av 52 tvättar med recirkulation stod en tredjedel stilla, en tredjedel fungerade dåligt och en tredjedel fungerade bra.
– Vi tror att det blir bättre med mindre recirkulering än 80 procent, säger Leif Ljung på SPI.

SPI tänker nu låta utvärdera tvättar med olika system. Men halvstatliga IVL Svenska miljöinstitutet AB, som hjälper stat och näringsliv att hitta bra tekniska lösningar, håller redan på med en sådan utvärdering.

– Inom industrin blir det allt vanligare med slutna system och återanvändning av vatten, så det är svårt att se varför oljebolagen inte skulle vilja ha det, säger Jan-Erik Bjurhem, forskningsingenjör vid IVL.

– De anser väl att det orsakar problem. Men det är så mycket rykten kring det här. Och de för bara fram negativa exempel. Och så tror de att det kommer att kosta mycket pengar. Men det är själva tvättarna som är dyra, inte reningssystemen. De har ju en del vitesförelägganden på sig, så de vill väl ha en förskjutning av tidpunkten.

Jan-Erik Bjurhem har sett tvättar med 80–90 procents recirkulation som har fungerat bra i mer än tio år, utan de problem oljebolagen talar om.

– Jag har väl även besökt något ställe där det sett sämre ut, men det kan ju bero på materialval, kemikalier och handhavande.

– Sedan vet vi ännu inte om det är 80 eller 100 procent recirkulation som är optimalt, men jag tycker redan nu att de totalslutna systemen ser lovande ut. De återanvänder ju lösningsmedlen och inga konstiga ämnen går ut i avloppsnätet och förs vidare till rötslammet som sprids på våra åkrar.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.