En frökatalog från början av nittonhundratalet har ofta ett förvånansvärt stort sortiment. Här utbjuds en mängd olika köksväxter och potatissorter med namn som klingar obekanta idag.
– Tyvärr har väldigt många växtsorter redan gått förlorade, konstaterar Jens Weibull. Det gäller speciellt grönsakssorter som försvunnit för alltid. Nu gäller det att ta tillvara det som ännu finns kvar.

Jens Weibull är anställd som forskare vid Centrum för biologisk mångfald (CBM) som lyder under Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Uppsala universitet. Tillsammans med växtfysiologen Eva Jansson arbetar han med Sveriges nationella program för att bevara våra växtgenetiska resurser.
De svenska kulturväxterna har fått anpassa sig efter vårt klimat med långa, kalla vintrar och är oftast resultat av många års urval och förädlingsarbete.

– För att kunna göra en sista dammsugning på fröer av speciellt äldre köksväxter, som kan tänkas finnas kvar i Sverige, har vi gått ut med ett fröupprop där vi uppmanar allmänheten att hjälpa till att leta.

När det gäller stråsäd har Nordiska genbanken, som bildades 1979, redan samlat in många gamla sorter. Vallväxter har också uppmärksammats tidigare.

Lena Nygårds är projektledare för fröuppropet. Hon är också medlem i föreningen Sesam, en ideell organisation som arbetar med att bevara trädgårdens och åkerns mångfald.
– Jag tror att folk även är intresserade av historiken bakom växterna, inte bara av det estetiska.

Ett av de mest intressanta fynden sedan uppropet startade i år är tobakssorten `Tofta´. Den tobak som förr odlades i landet fanns inte bevarad i Nordiska Genbankens gömmor.
– Allan Björklund, som växte upp på en gård utanför Kristianstad, tog kontakt med oss, berättar Lena Nygårds. Hans mamma och mormor odlade tobak fram till 1964. Sedan dess har frön funnits kvar på gården.
Samtidigt som tobaksfröna togs tillvara, dokumenterade Lena Nygårds allt som Allan Björklund mindes om tobaksodlingen. Han berättade att redan i mars började sådden förberedas. Jorden i varmbänkarna togs bort och i stället lades hästgödsel dit samt ett lager sandblandad jord längst upp.

Innan det fanns drivbänkar med glas täcktes bänkarna med papper bestruket med linolja. När tobaksplantorna var redo att planteras ut på fälten skyddades de av vassmattor som spändes upp som vindskydd. Jordärtskockor och solrosor användes också för att stoppa blåsten.
– Bladen skördades allteftersom de växte och torkades på långa träspett för senare transport in i ladan. I november såldes tobaken till Tobaksmonopolet.

–Fröna ligger nu hos Nordiska genbanken för upplivningsförsök, berättar Lena Nygårds. Där finns människor som är fantastiska på att väcka liv i gamla frön.

Störst chans att lyckas har man när fröna har förvarats mörkt, svalt och torrt. Ett bra ställe för fröförvaring är en burk med tättslutande lock som placerats i kylskåpet.
Även om man inte lyckas blåsa liv i alla frön, så är det ändå viktigt att de förvaras för framtiden. Ny teknik kan medföra att det genetiska materialet går att använda även i frön som inte kan gro.

Lena Nygårds kan berätta en annan fantastisk historia om hur fröer har kunnat räddas till eftervärlden. Gotländskan Astrid Petersson vände sig 1993 till föreningen Sesam för att berätta om en speciell bönsort. Den har odlats väldigt länge i släkten.
– Jag har varit och hälsat på henne. Hon bor i socknen Hall på norra Gotland och är 89 år. Hennes svägerska hade tagit frön och hängt in på en torkvind för många år sedan.

Någon hängde en trasmatta över bönruskorna och där blev de hängande. Efter 33 år kom sonen Anders på att han behövde en trasmatta och skulle ta ner den från vinden. Mattan föll i trasor och blottade de väl torkade fröna.

Lena Nygårds intresserar sig även för spånadsväxter, och dit hör hampa. Det är en gammal kulturväxt som odlats på Gotland in på 1960-talet.
– Under sjuttonhundratalet tillverkades mycket rep till båtarna av just hampa. Fibrerna är otroligt starka.

På Gotland odlades en sort som passade de speciella odlingsbetingelserna där. Den fick namnet `Mona´, men idag finns, vad man vet, inga frön kvar. Nuförtiden är det inte tillåtet att odla hampa enligt narkotikalagstiftningen, trots att det är helt olika sorter som används till fiberproduktion och drogframställning.
– Jag tycker det är skandal att bönder inte får odla en sådan gammal kulturväxt.

Det händer att speciella prydnadsväxter går i arv från en generation till en annan. Lena Nygårds har hittat en unik riddarsporre och ett lejongap som vuxit på Gotland sedan slutat av artonhundratalet.

Ett tidigare upprop om äldre, odlade narcisser fick ett fantastiskt gensvar och i Lunds och Göteborgs botaniska trädgårdar finns nu nära 500 insamlade lökprover. Deras släktskap studeras nu i ett särskilt projekt.
– Jag skulle önska, att någon fröfirma tog upp gamla sorters kulturväxter och förökade dem, säger Lena Nygårds. Det skulle kunna bli en svensk folkrörelse att odla gamla kulturväxter igen.

Mer information om programmet för odlad mångfald:www.pom.info/

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.