Livslånga skador av miljögifter

Livslånga skador av miljögifter

MÅNGFALD - Havsörnen är en av de arter som drabbats hårdast av miljögifter i Sverige. Fortplantningen var länge en femtedel av den normala och havsörnens fortlevnad var akut hotad. Idag är det akuta gifthotet avvärjt, men gamla örnar har fått kroniska skador och PCB-halterna minskar inte längre.

Naturskyddsföreningens kartläggning av häckningsresultaten hos Sveriges havsörnar startades redan 1964 och pågår fortfarande inom ”Projekt Havsörn”.

Havsörnen var den första arten som signalerade om miljögiftsproblemen i Östersjön. När det i början av 1960-talet upptäcktes att havsörnarna inte längre kunde få ungar var orsaksbilden oklar. I samarbete med riksmuseet gjordes undersökningar av de döda äggen och extremt höga koncentrationer hittades av framför allt olika DDT- och PCB-substanser. Sambandet mellan höga miljögiftshalter och dålig fortplantning blev tydligt och bidrog till förbuden mot användning av DDT och PCB under 1970-talet. Men trots att dessa miljögifter minskade i miljön efter förbuden var fortplantningen länge dålig.

– Det tog drygt tio år från förbudet mot DDT innan de första tecknen på en förbättring visade sig, säger Björn Helander, som i drygt 30 år lett föreningens Projekt Havsörn. Och det har tagit ytterligare drygt 15 år innan fortplantningen nu återhämtat sig till nivåerna före 1950!

De havsörnar som utsattes för höga halter av miljögifter under 1960- och 1970-talet fick ofta kroniska skador – det hjälpte inte att gifthalterna i fåglarna så småningom minskade. Miljögifterna är också kemiskt stabila och försvinner mycket långsamt ur miljön. Det tog 25 år innan koncentrationerna sjunkit till de gränsvärden för skadliga effekter som nu kunnat beräknas.

– De kroniska skador som vi nu kunnat visa är bland annat att skalen blir porösa, med abnorm uttorkning som följd, säger Björn Helander. I merparten av de defekta äggen finns inget foster alls, vilket tyder på skadliga effekter redan före äggläggningen. Uttorkningen visar starkast samband med miljögiftet DDE (en stabil nedbrytningsprodukt av DDT). Det är så vitt vi vet första gången som kroniska skador av miljögifter påvisats hos viltlevande fåglar.

Men bilden är mer komplicerad än så. Forskningsresultaten visar också att de skadliga effekterna från PCB under lång tid varit dolda bakom de starka effekterna från DDE. När DDE minskade mycket mer än PCB i miljön, framträdde effekterna av PCB i form av fosterdöd i äggen.

– Havsörnen står högst i näringskedjan och uppvisar de högsta miljögiftshalterna av alla fågelarter i Östersjön, säger Björn Helander. Nu måste vi hålla noggrann koll på PCB, där minskningen av koncentrationerna tycks ha avstannat. Det gäller också att skärpa övervakningen för att i tid kunna upptäcka skadliga effekter av nya föroreningar.

Forskningsresultaten presenteras i tidskriften Ambio nr 5, 2002.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Artikeln publicerades i