Scanraff vill bygga om sitt raffinaderi utanför Lysekil för att kunna producera svavelfri miljödiesel och miljöanpassad bensin, en anpassning till nya EU-krav år 2005. Samtidigt vill man utöka produktionen och ändra inriktning från eldningsoljor till drivmedel. Utbyggnaden beräknas leda till en ökning av koldioxidutsläppen från anläggningen med 900000 ton, en ökning av hela Sveriges koldioxidutsläpp med 1,5 procent. Så långt låter det självklart att säga nej till Scanraffs ansökan till miljödomstolen, eftersom det skulle spräcka Sveriges klimatmål.

Men raffinaderiet anför till sin fördel att de nya miljövänligare bränslena ger mindre utsläpp hos användarna. De innerhåller mer väte och mindre kol och är energirikare. Den låga svavelhalten möjliggör också utveckling av renare och bränslesnålare motorer. Enligt Scanraff ger det sammantaget en minskning av koldioxidutsläppen från bränslet på drygt en miljon ton, jämfört med idag, en minskning som företaget vill tillgodoräkna sig.

Delvis är det dock fråga om att kvitta säkra utsläpp här och nu mot osäkra miljövinster någon annanstans och sen.

– Det finns ingen praxis på att man vid tillståndsgivning för en anläggning får tillgodoräkna sig miljövinster från produkternas användning i ett senare led, säger Karolina Ardesjö Lundén, SNFs miljöjurist.

Länsstyrelsen i Västra Götaland ville först ha en regeringsprövning av ärendet, sedan ändrade man sig och förordade prövning i den lokala miljödomstolen. Den 13 september togs målet upp av miljödomstolen i Vänersborg vid en välbesökt förrättning på Scanraffs anläggning.

SNF var där med två juridiska ombud och en representant från länsförbundet i Bohuslän. Naturvårdsverket var inte närvarande. Länsstyrelsen har tagit ställning för en utbyggnad, trots påverkan på regionala miljömål. SNF var därför ensam representant för miljöintressena.

– Vår roll i en förhandling av detta slag är att kritiskt granska ansökan så att miljödomstolen får ett så bra underlag för sitt beslut som möjligt, säger Karolina Ardesjö Lundén.

Scanraff vill börja bygga så snart som möjligt och utnyttjade en lucka i miljöbalken som gör det möjligt att få tillåtlighetsbedömning till stånd innan det slutliga, miljövillkorade tillståndsbeslutet tas.

SNF ansåg att domstolen inte borde ge klartecken utökningen av verksamheten utan att också besluta om miljövillkor. EU-direktivet om utsläpp från stora anläggningar, IPPC-direktivet, räknar oljeraffinaderier bland de verksamheter som ska ha miljövillkor i sina tillstånd. Att tillåta utbyggnaden av raffinaderiet utan miljövillkor vore miljödumping.

Miljöjuristen Staffan Westerlund, SNF, var starkt kritisk till miljökonsekvensbeskrivningen, som mest talade om utsläpp och inte innehöll något om lokala miljöeffekter, framförallt på den närbelägna och mycket värdefulla Gullmarsfjorden.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.