Rening drabbar röding

I Vättern är rödingen hövdingen bland fiskarna. Men beståndet minskar och yrkesfiskaren Seth Rylander får allt sämre fångster av all fisk. Det går dock inte att skylla på någon annalkande miljökatastrof, snarare tvärtom.

Artikel 2002-5 Carl-Axel Fall

Båten är bullig, har en styrhytt därbak och ser ut som fiskebåtar brukar göra i barnböcker. Sakta tar den sig in genom hamngattet och tar sikte på en plats bland fritidsbåtarna i Baskarps hamn.

Klockan är fem och det är torsdag, den dag i veckan som Seth Rylander viker för rödingfiske. Båten angör sakta och fint. Men när förtöjningarna är gjorda smäller det plötsligt i bildörrar och i ett huj är fyra man ombord för att langa lådor och burar.

Seth Rylander är en av Vätterns 22 licensierade yrkesfiskare. I dag har han fiskat kräftor och röding. Kräftfisket samordnar han med kollegor från Hjo. Kräftorna måste snabbt tas om hand och transporteras vidare.

Kräftforna är nya i Vättern. Det är signalkräftor som planterades i sjön på 70-talet och som de senaste åren blivit mycket talrika. På bara två år har kräftorna blivit det ekonomiskt viktigaste fisket i sjön. Men Seth tycker att kräftfisket är tråkigt. Det är bara att hala burar. Han vill ha fisk med sig från båten. Fisk kräver mer list. Vindar, vattentemperatur och kunskap om fiskens vanor måste vägas samman till dagens chansning. Ibland blir det jackpot, oftast 10-30 kg. Främst röding och sik, vissa tider lax.

Seth fiskar i ett av Sveriges mest speciella sötvatten. Vätterns väldiga vattenmassor gör den trög för all påverkan. Detta är den svenska sjö som har starkast band till det hav som en gång täckte Sydsverige. Många av de arter som kom hit för 12 000 år sedan har överlevt. Sjön har mycket klart vatten och den ger också omgivningen ett eget kustklimat fast det är långt till havet.

Över Vättern vilar också en slags mystik, den har en temperamentsfull personlighet som många litterära storheter skildrat. Verner von Heidenstam som bodde på sitt Övralid på östsidan liknar sjön vid en lockande kvinna som lätt brusar upp och blir tvär.

I Vättern finns 30 av landets drygt 50 sötvattensfiskarter, däribland nästan alla laxartade fiskar vi har i Sverige. Rödingen är sjöns karaktärsfisk. Det är den och siken som Seth Rylander fiskat i många år, så även hans far och farfar.

Rödingfisket är världsunikt med sina långa historia. Och yrkesfisket i Vättern ska värnas, det står till och med inskrivet i miljöbalken. Frågan är hur?

Idag har Seth ca 25 kilo röding med sig. Flera av fiskarna väger närmare tre kilo. Fångsten får godkänt, men det är ändå på gränsen för lönsamhet för Seth.

- Vi får sämre och sämre fångster, bara stora fiskar och vi ser aldrig småröding. Det måste vara något med kläckningen som inte fungerar, säger Seth.

I dag lever Vätterns yrkesfiskare främst på inplanterade arter, kräfta och lax, båda är nya i sjön. Kräftfisket som främst bedrivs på sommaren står för två tredjedelar av fiskarnas inkomster. Seth skulle helst se att de kunde fiska naturliga arter.

- Laxen är osäker, den är till för fritidsfiskarna och kan försvinna om man slutar sätta ut den. Priset är i botten på grund av all odlad lax. Och rödingen är på upphällningen.

När Seth var ung var rödingen det säkra kortet. På 50- och 60-talen låg rödingfångsterna kring 50 ton per år, nu är det inte mycket över 10 ton årligen.

Några limnologer och fiskeexperter har börjat tala om en orsak som skiljer sig från gängse miljölarm. De menar att sjön blivit allt för ren för fisken. Reningsverken har varit så effektiva att sjön blivit näringsfattig jämfört med de övergödda åren 1940-1970 då fisket var bra.

Per Nyberg på Fiskeriverket i Örebro har föreslagit att något av de kommunala reningsverken runt sjön skulle strunta i att rena fosforn.

- Det skulle gynna fisken och vara bra på alla sätt. Sjön skulle då få den näringsstatus som den hade före industrialiseringen, säger han.

Seth Rylander följer experternas utlåtanden om sjön mycket noga. Han minns hur det var när han var grabb. Då var det mycket alger på strandens stenar. Han tror att fisken i dag skulle må bra av mer näring, men om rödingens tillbakagång beror på detta är han mer tveksam till.

- Kanske är det så enkelt som att de kalla vårar och isfria vintrar vi haft gjort att rödingungarna inte får tillräcklig näring från plankton.

Efter några timmar med omlastning av kräftor och försäljning av fisk till tillströmmande kunder vid rökeriet och butiken är det dags för en sista runda på sjön. Seth måste varje kväll kolla sina fem nätfällor.

Solen dyker ner i Hökensås i väster när han startar sin 60 hästars fyrtaktare och vi susar ut över vattenvidderna i en öppen plastbåt. Det är ingen tvekan om att det är här ute Seth trivs bäst. När motorn tystnar berättar han om strömmar, vindar och fiskarnas vanor med samma inlevelse som en insatt börsanalytiker.

- Får vi bara västliga vindar kommer det fisk i fällorna. Då motas det varma vattnet bort och laxen kan gå upp ytligt och in i fällan.

Men fällorna är nästan tomma. Några braxar bara. De använder han som bete till kräftfisket.

- Se så fina de är. Braxar av den här typen är underskattade som mat. Ibland kommer det invandrare och köper dem, de kan göra fint mat av dem.

Seth fiskar inte bara röding, sik och lax. Det blir också abborre och gädda. Ibland satsar han på siklöja och om våren fångar han harr som romkramas för utplantering i Frankrike.

Han känner sig säker på att det kommer att finnas fisk också i framtiden i sjön.

- Rödingen och de andra arterna kommer inte att dö ut, men om det blir så mycket att vi kan fiska dem är mycket osäkert.

Han är orolig för att myndigheterna väljer att hålla sjön så näringsfattig som nu.

- Jag försöker hänga med, för jag är mån om att sjön ska leva, den är ju mitt levebröd. Men forskarna byter mätmetod vart femte år och har olika uppfattningar om vad man ska göra.

Fiskekvällen är slut. Seth Rylander kör in båten i stora öglor och hissar upp den mot taket i sjöboden.

I morgon klockan sju är han ute på sjön igen.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.