De vill lätta på luckan

Det gamla strömlandskapet nedanför dammen har legat dött i fyrtio år. Men naturen skulle åter kunna leva upp och byn få igen lite av sin stolthet. Bara kraftverket gläntade lite på dammluckan.

Artikel 2003-1 Carl-Axel Fall

Planingenjören Göran Göransson i Bollnäs kommun arbetar normalt med rondeller, vägar och naturreservat. För tio år sedan fick han ett annorlunda uppdrag. Han skulle planera för ett levande vattenlandskap i de annars ödelagda Arbrå strömmar. Göransson fick en kick. Det här var som att rädda ett skadat barn.

1962 byggdes Norränge kraftverk i Arbrå. Ljusnan stängdes av. Det vackra strömlandskapet med forsar och strömmar torrlades. I dag växer här bara sly och mindre träd bland stenarna, men vissa år spolas strömfårorna rena av vårfloden.

Än finns det många som minns forsarna i Arbrå. De senaste åren har ett hopp tänts hos dem.

– Om vattnet kunde strömma här igen skulle samhället få tillbaks lite av sin sång och sin historia. Både boendemiljön och naturen skulle bli attraktivare. Det behöver Arbrå, säger Göran Göransson.

Med smärre ingrepp – lite betong och grävningar – skulle man kunna hålla några av vattenledarna strömmande. Bara man kunde få hålla dammluckan i Norränge lite öppen.

Göran Göransson presenterade sitt förslag 1994. Stig Rhodin som varit kommunstyrelsens ordförande stödde idén. Stig är född 1921 och har levt med den forsande älven en stor del av sitt liv. Han har ett förflutet som montör och har arbetat med turbiner och dammluckor vid åtskilliga dammbyggen runt om i Norrland.

Han led av att älven hade blivit så misshandlad och närde en önskan att få liv i Arbrå strömmar igen.

Förslaget att restaurera forsen fick ett enormt gensvar i kommunen. Det gjorde att även andra kommuner längs älven hakade på. Där ville man också tvinga kraftverken att släppa lite vatten och få en älv med vandrande fisk igen. Projektet växte och bollen rullades till länsstyrelsen. Men där har man ont om folk och arbetet kärvade.

Stig och Göran tror fortfarande på sin vision trots att det gått rätt många år sedan idéerna presenterades. Nu vet de att det handlar om juridik.

Ljusnan har sedan 1800–talet nyttjats med mindre dammar kvarnar, fasta fisken med mera i Arbrå. I början av 1900–talet kom de första kraftverken. Men då var det inte tillåtet att stänga älven helt, man fick ta cirka en tredjedel av vattnet. Efter kriget när Wallenbergarna och staten köpt de stora norrlandsälvarna var det bäddat för juristerna och ingenjörerna. Dammar byggdes, långa tunnlar sprängdes i berget. Effektiviteten var bländande.

När Sveriges Natur möter Stig Rhodin och Göran Göransson en vacker höstdag har de besök av Torsten Göransson. Torsten är gift med en Arbråflicka och är sakkunnig på vattendomar. Han har arbetat med åtskilliga vattenprojekt, mest utomlands. Ibland har han stått på exploatörernas sida, ibland på markägarens. Han är också teknisk expert åt kammarkollegiet.

Torsten har arbetat för en amerikansk konsult och sett de stora utbyggnaderna i Afrika, Asien och Sydamerika. Nu är han åter i Sverige och när han går i den torra gamla älvfåran är det en man som blivit lite eftertänksam.

– Jag tycker om Sverige. Men vi skulle må bättre om vi inte burit oss så förskräckligt illa åt i våra vattendrag. Nu behöver vi lägga mer krut på vattenvården här hemma. Då skulle vi få något att visa den övriga världen.

Enligt Göransson har Sverige varit en av de mer brutala utbyggarländerna. Lagstiftningen har arbetat entydigt för kraftindustrin. I USA gick man också hårt fram, men bara under 30 år. Nu återställer man kontinuerligt. I New Foundland har man lyckats så väl att det knapps märks att vattendragen är reglerade.

Idag finns svensk lagstiftning som gör en omprövning av gamla vattendomar möjlig.

– Alla är rädda för att det kan kosta pengar, men fem procent av vattenföringen kan omprövas utan ersättning till kraftägaren, säger Torsten Göransson.

Men för att ta steget in till miljödomstolen krävs hårt arbete. Alla gamla vattendomar domar måste gås igenom, man måste kunna lagstiftningen och det krävs tid.

– Och man måste vara lika hårdhudad som advokatbyrån Alruz alltid varit när den arbetat för kraftindustrin, säger Torsten Göransson.

På länsstyrelsen i Gävleborg kan man idag inte ge något säkert besked när domstolsförhandlingarna kan börja.

– Det blir kommunerna som nu får bestämma vilken ambition de ska välja framöver, säger projektsamordnaren Sven Jansson.

Torsten Göransson tycker att man varit mycket bättre på att ompröva vattendomar i södra Sverige. Länsstyrelserna i Halland och Kalmar har drivit flera lyckade omprövningar.

Vi går ut i den torrlagda strömfåran uppströms den gamla Sveahöljan. Här finns stora stenblock, grytor och omväxlande bottnar med fint grus. Perfekta lekplatser för lax och öring. De tre herrarna som vistats mycket vid sådana miljöer har lätt att föreställa sig området som en levande ström.

– Vi är inte emot vattenkraft, men vi borde kunna ha den till 2000–talets miljövärderingar, säger Göran Göransson.

Kraftbolaget som reglerar Ljusnan heter numera Fortum. Ingen tror att de frivilligt skulle låta vatten rinna förbi turbinen. I dag regleras älven strikt efter priserna på elmarknaden. Det betyder snabba tappningar på morgonen, förmiddagen, kring lunch och på kvällen.

Uppströms Norränge fanns för bara några år sedan en välkänd sandstrand där man kunde vada långt ut i älven. I dag är där tio meter djupt. Människor får binda fast bryggor och båtar för att man korttidsreglerar så hårt. Någon större miljöhänsyn har kraftbolaget alltså inte visat. Nej, hoppet står till juridiken.

Det finns i dag rapporter som väl beskriver kostnader och konsekvenser. Viljan i hela den offentliga apparaten är stark. Bollnäs liksom kommunerna Ljusdal, Söderhamn och Ovanåker som alla har kraftverk i området är med på noterna. I somras fotograferades alla kommunalråd på samma bild och lovade att laxen i framtiden ska kunna vandra ända upp till Laforsen och i Voxnan, förbi fjorton kraftverk. Laxen har ett väldigt ekonomiskt och turistiskt värde.

Att man nu kommit något närmare drömmen visade sig den 24 september i höstas. Då kunde många Arbråbor få uppleva hur det skulle kunna se ut. Länsstyrelsen hade fått kraftbolaget att göra en provtappning för att se hur vattnet rann. Kommunen flygfotograferade. Bilderna kan komma att bli viktiga i kommande prövningsförhandlingar.

Provtappningen var en stor händelse för Göran och Stig. Men ännu mer hänförd var nog ändå Olle Jonsson, järnhandlare i byn.

– Det var den bästa dagen på mycket länge. Jag satt kvar så länge vattnet rann och bara njöt. Tänk om vi kunde få det så här en dag igen. Jag är beredd att göra vad som helst för det.

Det är förunderligt vad en fors kan betyda för människor. För kämparna i Arbrå är det en kamp för att få tillbaks landskapets naturvärden, och på sätt och vis för att väcka barndomen till liv. Men vad säger att forsen inte har samma inverkan på 2000–talets barn?

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.