Morgondagens boende

Energikris, allergidebatt och ekobyrörelse. Vägen fram till dagens i energisnåla hus har varit lång. Hemma har besökt radhusen i Lindås som har landets lägsta värmekostnader.

Skribent Göran Kristiansson

Ljuset flödar in genom de stora söderfönstren och genom de höga, smala ljusinsläppen på östfasaden.

Det var inte för att radhusen i Lindås utanför Göteborg är ovanligt energisnåla som Britta och Bo Englund valde att slå sig ner där sedan de pensionerats från sina lärartjänster. Det var för de fina rummen, den läckra arkitekturen. Det var också för att Lindås ligger nära staden och har bra bussförbindelser, så att de kunde göra sig av med ena bilen, och för Årekärrslunden alldeles intill. De mjuka backarna översållas av gulsippor på vårarna.

Men det är som ”husen utan värmesystem” som Lindås blivit riksbekant. Här finns inga radiatorer, ingen värmepump, inget värmesystem alls, inga tunga väggar som lagrar solvärmen i husen. Bara en solfångare på taket för varmvattnet, en värmeväxlare på frånluften, ett vindfång på ytterdörren och extremt bra isolering.

Nu, efter att ha bott i området i snart två år, säger Bo Englund:

– Jag är helt övertygad om att detta är morgondagens sätt att bygga.

Lindås är dagens mästarprov på energisnåla hus. De första försöken med riktigt energisnåla hus kom som en följd av sjuttiotalets energikris. Man gjorde försök med tjocka väggar, nya värmeisolerande fönster, solfångare och värmepumpar. Parallellt byggdes de första ekohusen, en del med fantasifulla tekniska lösningar.

Ekobyarna var viktiga för utvecklingen. De tydliggjorde att det bland många människor finns ett stort intresse för ett miljöanpassat boende. Den omvittnat konservativa byggindustrin bytte plötsligt attityd i mitten av nittiotalet. Alla stora byggförtag skaffade miljöprogram, miljöcertifierade sig och satte sina medarbetare på miljökurser. Fastighetsförvaltare och försäkringsbolag har också värnat sina miljöprofiler. Sedan 1995 är begreppet miljö ett viktigt konkurrensmedel.

I Lindås går man längre än vad man hittills gjort när det gäller energibesparing. Husen förbrukar mindre än hälften av den energi som går åt i ett nybyggt radhus med konventionell isolering. Lindås visar att det med en fortsatt satsning på redan känd teknik finns mycket energi att spara. Bostadssektorn svarar för nästan 40 procent av energianvändningen i landet.

I Lindås handlar det om att ta väl vara på den värme som alstras av bostadens utrustning, vid matlagning och tvätt, och av de boende själva. Som enda tillskottsvärme finns en frostvakt, en liten el-slinga på 900 watt i värmeväxlaren som de boende kan slå på när det blir riktigt kallt. Det bör räcka.

Hans Eek, projektledaren, erkänner att han var nervös första julen när termometerns kvicksilver kröp ner. Och fortsatte ner. Det skulle bli den kallaste jul- och nyårshelgen i Göteborg sedan 1923. Husen är dimensionerade för att klara temperaturer ner till –16. Det blev –21,5 i ett helt dygn.

– Men ingen av de boende har klagat. Mätningarna visar att inomhustemperaturen i något av husen var nere runt 18 grader under ett par timmar. Ingen hade under 17.

Britta och Bo Englund blev också nervösa när de såg väderprognosen:

– Vi åkte i rena förskräckelsen och köpte ett värmeelement med fläkt. Men vi använde det mycket lite. En vecka efter nyår satte vi undan elementet, sen dess har det inte varit framme.

I Lindås är väggarna extremt välisolerade med cellplast och mineralull. På insidan sitter en kraftig polyetenfolie. Husen har provtryckts, de är fyra gånger tätare än vad som krävs enligt dagens byggnorm. Fönstren, som innehåller kryptonfyllning, bevarar värmen inomhus och släpper samtidigt in solens energi. Ventilationen är styrd. Värmeväxlaren tar hand om 85–90 procent av värmen i utgående luft. Solfångaren ger halva varmvattenbehovet.

Inom kort väntas forskarna ge ett mer definitivt besked om hur energianvändningen blir. Men det finns en del preliminära uppgifter som visar att den genomsnittliga elräkningen per hus blir något högre än planerat. Forskarna räknade med att varje hushåll skulle förbruka 5 400 kWh per år. Det ser ut som om det snarare blir 6 500 kWh. Men det är vackert så. Ett lika stort radhus, byggt på samma plats men på konventionellt sätt, skulle dra 13 500 kWh.

Peter Rohlin på Energimyndigheten i Eskilstuna tycker att projektet är intressant.

– Det finns alltid en risk för fuktproblem när man bygger tätt, men den problematiken har de förstås tänkt igenom här. Lindås är väl värt att studera vidare, säger han.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Göran Kristiansson
Artikeln publicerades i