Annons
Snälla och elaka frågor

Snälla och elaka frågor

Måns Lönnroth, vd för miljöforskningsorganet Mistra och tidigare statssekreterare på miljödepartementet talade om miljöfrågor som ”snälla” och ”elaka”.

Skribent Carl-Axel Fall

Till de ”snälla” hör sådant som bly i bensinen, försurningen och ozonskiktet. Till de ”elaka” hör klimatfrågan, hållbar utveckling i storstäder, biologisk mångfald och jordbrukets övergödning.

”Snälla” problem vet forskarna hur man ska lösa. De kan också förklara hur man ska angripa dem. Man kan få stöd för opinioner, regleringar kan införas, marknaden kan agera. En god spiral av händelser kan uppstå.

Med ”elaka” problem är det så att effekterna av olika åtgärder inte kan begränsas på ett tydligt sätt. Opinionen splittras, det blir svårt att lagstifta, internationella överenskommelser saknas.

De flesta svenska miljöproblem är ganska snälla, ansåg Lönnroth. De globala är elaka. Lösningen på de elaka ligger oftare inom samhällsvetenskapen än inom tekniska vetenskaper.

Möjligen kan man genom att identifiera det elaka föra över något av de elaka problemen till de snälla. Men här lurar alltid risken för över- eller underförenkling.

Det gäller till exempel kemikaliefrågorna – ett av de riktigt elaka problemen. Larm om enskilda kemikalier kan vara viktiga, men Måns Lönnroth var ändå tveksam till att skjuta in sig på enskilda kemikalier. Han efterlyste en mer intelligent opinionsbildning.

Han menade också att det partipolitiska landskapet ibland kan påverka mer än själva politiken.

– Att miljöpartiet etablerat ett fast samarbete med regeringen kan innebära att miljöpolitiken blir mer osynlig i riksdagen.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Carl-Axel Fall
Artikeln publicerades i