Fri under stjärnorna

När Ludvig Kjellsson var fyra år slutade han på dagis. Han ville hellre vara i naturen med sin pappa som arbetar som tillsynsman. I dag hittar han i skogen som i sin egen ficka.

Artikel 2003-2 Erica Lodin

Med raska steg går 13-årige Ludvig Kjellsson från familjens hus utanför Kivik bort mot skogen. Han ska visa en av sina vanliga rundor. Den tar ungefär en och en halv timme.
På den gröna fjällrävenjackan dinglar kikaren.

- För säkerhets skull, säger han, och undrar om vi ska ta den upptrampade stigen eller hans egen väg, genom skogen upp mot berget i Stenshuvuds nationalpark.

Jag föreslår att han ska ta den väg han brukar ta. Då blir det inga stigar. Vi kryssar fram genom den vilda bokskogen. Ludvig hittar. Han har gått här ensam så länge han kan minnas.
- När jag var riktigt liten gick jag med pappa, och ofta är jag ute med kompisar. Men jag går gärna själv också. Det är skönt. Jag har en egen väg uppe på berget. Där finns det massor av blåbär. Har man bärplockare kan man få ihop ett par liter på en kvart.

Han berättar att Stenshuvud som vi snart ska börja klättra uppför är 96,9 meter högt. Vi går genom avenbokskogen där vitsippor och gulsippor snart kommer att bilda en gulvit matta. I bakgrunden dånar havet.

- Titta, de ser ut som troll, säger Ludvig och pekar på alla stenar vid bergets fot.

Stenarna är täckta med grön mossa och ser verkligen ut som troll.

- Och där skulle man kunna tro att trollen bor, säger Ludvig och skrattar när han pekar upp mot en stor grotta som plötsligt syns i berget ovanför oss.

Vi börjar klättringen. Ludvig rör sig med lätta, vana steg. Han var bara fem-sex år när han fick hjälpa sin pappa att guida barn i naturen.

- Jag gillar att vara självständig. Så har det nog alltid varit.

Väl uppe på bergets topp pekar han ut stränderna mot Simrishamn. Utsikten är bedövande. Här syns havet och sandfälten, men också hedarna, ängarna, den vildvuxna ekskogen och alkärren.
Ludvig skulle aldrig kunna tänka sig att bo i en storstad.

- För mycket gatlyktor, säger han när vi börjar vandringen nedför berget igen.
- Jag tror inte jag skulle trivas utan skogen.

Han började i Mulle redan som baby, eftersom hans mamma Lisa och pappa Thomas var ledare. I dag är han fältbiolog.

Ludvig går i årskurs sex i Piratenskolan i Kivik. När han börjar i högstadiet hoppas han på mer naturkunskap.

- Jag har inte en aning om vad jag vill jobba med i framtiden, men på något sätt vill jag ha tid för naturen i mitt liv, säger han och pekar på en stor hängbok.

- I en sådan där sov jag och mina kompisar Aron och Alex en natt i somras. Vi hade med oss filtar och massor av käk som vi hissade upp i ett rep. Sen låg vi där och snackade och sov till slut några timmar.

- Jag älskar att sova under bar himmel. Det är en sådan frihetskänsla. Man känner sig fri när man ligger där och tittar på stjärnorna.

När vi kommer tillbaka till huset visar han några diabilder av de fåglar han fotograferat. Senaste vinterfågelrallyt såg han 19 arter.

- Jag har sett en kungsfiskare. Men den har jag inget foto på.

Grodor är ett annat djur som han intresserat sig för. Här finns gott om den knallgröna lövgrodan vars läte sprider sig över nejden stilla vårkvällar. I trakten finns också en av landets få fridlysta insekter, bokskogsjordlöparen.

Förutom naturintresset hinner Ludvig med en del datorspel, ibland tillsammans med bröderna Love, 15 år, och Mårten, som är 17. Men naturintresset är viktigast.

- Och man ska ha fika med sig när man är ute, säger han och nickar ja till en kopp kaffe när mamma Lisa bjuder.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.