Visdom, granit och förgiftat blod

En uppsättning gamla blodprov från människor som togs i början av 1940-talet visade att det nästan inte fanns några spår av föroreningar i proven. Dag Jonsson vände sig till en miljömedicinare för att undersöka sin status. Beskedet kom rakt och frankt. ”- Dag, din kropp är en kemisk soptunna.”

Krönika 2003-2

Jag har hittat min nya plats för eftertankar. Åstöns fyr, Timrås nya naturreservat, längst ut på den halvö som delar Ångermanlands och Medelpads höga kuster.

När jag ser ut över Bottenviken undrar jag hur den Blå Planeten mår? Ska det bli för torsken i sommar som det blev för sälarna? Deras tid som rubrikskapare är förbi, fast de fortfarande kämpar för sin existens.

Behöver vi en särskild rödlista för utrotningshotade ord?

”Miljö” är en av kandidaterna. Åtminstone i media.

- Omöjligt ord, säjer cheferna som lägger ner miljöprogrammen i TV. Kom med nåt nytt.

Så fungerar TV just nu.

Generationsmotsättning som mediaideologi. Jag hoppas att det blir en kortlivad historia. Visst finns det andra frågor som tävlar om uppmärksamheten bland dagens unga, men TV får aldrig uttydas Tyst Vår utan kontinuerlig bevakning av framtids- och miljöfrågor. En del ämnen och program behöver vi dela med varandra.

Oren Lyons är en 75-årig indian med grå hästsvans från Onodaga-stammen i nordvästra USA. Dessutom är han universitetsprofessor i amerikansk historia. Han reser världen runt för att påverka de främsta makthavarna om grunderna för deras ledarskap. Hans stam, med värderingar som ligger till grund för den amerikanska konstitutionen, har traditioner som går tillbaka till 1100-talet.

Uppgiften han tagit är inte hövdingens, utan mer att hålla hoppet, tilliten och värderingarna levande. Han kallas Faith Keeper.

Han vill att varje avgörande beslut ska klara följderna av ett perspektiv på sju generationer.

När jag intervjuade honom hade jag letat fram ett stort stenblock som bakgrund till vårt samtal. Han gillade platsen. Innan vi började, klappade han stenen, tittade mig djupt i ögonen och sa:

- Det är de allra äldsta människorna som bor inne i stenarna.

Jag känner samma sak härute på klipporna på min nya meditationsplats vid en norrländsk havsstrand. Jag är inte ensam utan tillsammans med istidens folk som bor i graniten. Det ger perspektiv.

Vår tids beslut att släppa lös kemikaliesamhället har inte byggt på några funderingar om vad som ska hända med framtidens generationer, i varje fall inte sju generationer framåt.

Det finns en risk att vi människor och naturen just nu utsätts för ett gigantiskt biologiskt experiment med störningar på den komplexa fortplantningsförmågan.

Jag fick höra talas om att det fanns en uppsättning gamla blodprov från människor som togs i början av 1940-talet. De visade att det fram till andra världskrigets utbrott nästan inte fanns några spår av föroreningar i proven. Då vände jag mig till miljömedicinaren Lennart Hardell och övertalade honom att undersöka min status. Jag ville veta hur jag påverkats av det samhälle jag växt upp i.

Inför kameran gjorde han ett snitt i buken, tog ut 10 gram fettvävnad och några rör blod.

En vecka senare, fick jag analysbeskedet:

- Dag, din kropp är en kemisk soptunna.
Beskedet kom rakt och frankt.

Hur reagerar man? Jag skrattade till nervöst och det gjorde studiopubliken också. Det är så vi gör inför obehagligheter.

Vi stänger gärna av, avleder eller glömmer. Men under huden, i min kropp, har jag spår av varje årtiondes större miljölarm.

Bevisen på hur det står till med oss och miljön. Det är rester av bland annat PCB, DDT, DDE och klorföreningar. Och även 1990-talets giftlarm blir synliga. De bromerade flamskyddsmedlen, som ska hindra oss från bränder i bilkupéer, i datorer och TV-apparater, finns också i mina fettvävnader.

Jag packar ihop ryggsäcken och lämnar stenblocken.

Oren Lyons ord gör sig påminda när jag vänder hemåt över berghällarna.

- Det där ni kallar miljö, det kallar vi liv.

Så talar en 75-årig Faith Keeper som tänker långt fram. Sju
generationer.

Dag Jonsson är miljöjournalist och TV-producent från Söråker, Timrå.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.