Fukt och värme slår emot oss. Den slingrande gången sluttar lätt uppåt genom den frodiga växtligheten. Cocosnötspalmer, ormbunkar, orkidén som ger vanilj – de tropiska växterna har slagit rot och växer upp mot den engelska himmeln.

I kratern som en lertäkt lämnat efter sig har två gigantiska växthus byggts. Där gror tusentals växter, och med dem förflyttas vi till helt andra världsdelar.

Tim Smit, mannen bakom The Eden project säger att världen inte behöver fler slagord om miljön, utan istället intelligenta förklaringar som inspirerar och utvecklar. Ett av Edens uppdrag är att visa människans förhållande till växter. Att det är viktigt förstår vi från en händelse precis när Eden öppnat, då en guide fick övertyga en besökare att frukten på träden inte var fastlimmade.

? Många människor lever med föreställningen att apelsiner börjar sitt liv i en platspåse i affären, säger Mark Paterson, chef för guiderna.

Idén till The Eden Project skissades redan 1994 på baksidan av ett cigarettpaket. Tim Smit föll senare för lertäktens söderläge och det skymtande havet. Efter fem års planerande och byggande öppnades de tre biomerna. Projektet har hyllats som världens åttonde underverk och uppmärksamheten är enorm med nästan två miljoner besökare årligen, men når budskapet fram?

Förutom allmänheten, tar Eden i perioder emot 150-200 skolbarn per dag, som med egna ögon ser växterna som blir till coca-cola och choklad.

Eden vill sprida kunskap och inspiration utan att predika och föredrar personliga möten framför skyltar. Däremot används ofta konst, som installationer, målningar, skulpturer och musik för att nå ut.

I Edens entré möter vi installationen ?Plant takeaway?, där en familj äter frukost medan växtriket sakta försvinner. Efter hand blir familjen utan apelsinjuice, cornflakes, frukt, träskålar, tidning och mjölk. I slutet trillar katten ihop och dör av syrebrist.

Föreställningen är rätt dråplig, men när vi vandrar genom de spirande utomhusodlingarna och in i växthusen är det lätt att sätta skrattet i halsen. Vår sårbarhet blir plötsligt tydlig. Miljöerna hör till Söderhavsöar, Malaysia, Västafrika och Amazonas. Här finns den vilda växtligheten, men också människan som brukar jorden. Under ett malaysiskt hus av rotting och bambu bor höns och i odlingen samsas banan, mango och bönor.

Mark Paterson berättar om svälten i Malawi och att den som köper rättvisemärkt kaffe kan bidra till bättre lön för kaffearbetarna.

? Ofta är det kvinnor som plockar bönorna för hand, och de får minst betalt av alla i kaffets produktionskedja.

Godis börjar också sitt liv i jordens jätterabatt:

? Nittio procent av dem som ätit en chokladkaka har aldrig sett choklad växa, berättar Mark Paterson. Och nittio procent av dem som odlar kakaobönor har aldrig ätit en chokladkaka.

På vägen ut passerar vi mahogny, teak, citrongräs, sockerrör och svartpeppar. Namnen är välbekanta, men inte själva växterna.

I nästa biom, den varma, tempererade är skönheten mindre slående. Växterna kommer från Kalifornien, Sydafrika och Medelhavet. Vi ser den orange Strelitzian, papegojblomman, som är en symbol för Madeira, vinrankor, suckulenter, citrusträd, korkek och känner dofter av aromatiska oljor. En illblå vägg och terrakotta förstärker känslan av Medelhav. Ett mosaikmönster snirklar sig fram i golvet och i mitten går en gyllene ström som minner om olivträdets gåva ? oljan.

Utomhuslandskapet glöms lätt bort bredvid de spektakulära växthusen. Denna tredje biom fokuserar på Cornwall. Genom att visa dess vilda flora vill Eden uppmuntra människor att själva ge sig ut i naturen och bevara den. Den gulblommande vejden, som ger blå pigment, är en kommande gröda för Cornwalls jordbruk.

? Vi jobbar tätt med lokala kompanjoner, som faktiskt använt våra grödor för kommersiellt bruk. Ett exempel är vår humle som blivit öl i ett lokalt bryggeri.

Att bilda kompanjonskap är centralt för Eden. Tanken är att komplettera andras arbete, inte tävla.

? ?The Foundation? är Edens motor, säger Mark Paterson. Vi välkomnar organisationer, myndigheter, universitet, företag och människor som vill bli mer gröna och hållbara.

Projektet vill minska sin egen påverkan på naturen och satsar på återanvändning, återvinningsbara produkter och på att minska avfallsströmmen. Genom kompostering har de på egen hand tagit fram 83 000 ton jord till utställningen.

? De flesta företag och organisationer är bara intresserade av den ekonomiska slutsumman, säger Chris Hinse, chef för hållbar utveckling. Vi tror verkligen att på 2000-talet måste alla förstå balansen mellan finansiellt, socialt och miljömässigt slutresultat.

Eden jobbar med myndigheter för att få bättre lokaltrafik och tänker på miljö och rättvisa när de köper och säljer varor.

I ett brev till EU-kommissionen i våras uppmanade den brittiske premiärministern och den svenske statsministern bland annat till fördubblad produktion av förnybar energi inom EU på sju år.

? Vår regering rör sig i rätt riktning när det gäller miljöpolitik, fast kanske inte så snabbt som man önskar. Människor blir allt mer engagerade och det måste politikerna förstå, säger Chris Hinse.

Edens framtid rymmer många planer. År 2005 ska här finnas ett stort utbildningscentra och en fjärde biom, som vill visa hur människor i världens riktigt torra områden kämpar, lider och löser problem.

? I stället för att bara visa ren öken och fantastiska vyer med sanddyner och klippor ska vi också ha med delar av Mexiko, Indien och södra Afrika. Och Brasilien består av så mycket mer än Amazonas, säger Ian Martin som är kurator på The Eden project.
? Vi vill bredda människors horisonter.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.