I ögonvrån anar man en spegling av Frykens vatten i värmländska Västra Ämtervik, där hon tillbringar alla sina somrar. En kraftkälla så god som någon för arbetet bland pappersbuntarna i parlamentet. I Bryssel gäller det att vara resultatinriktad, orädd och rak, vilket är egenskaper Carolina verkligen besitter. Carolina Falk är politisk tjänsteman i Europaparlamentets miljöutskott.

Det är fem år sedan som Carolina hamnade i Bryssel och för henne är det viktigt att även EU-skeptiker arbetar inom EU-systemet i Bryssel.
? Ibland sliter man sitt hår i frustration, men det går att påverka och att få folk att lyssna. Innan jag kom hit trodde jag att det skulle vara mycket svårare än det är.

Carolina är statsvetare och arbetade tidigare på vänsterpartiets rikskansli i Stockholm med utbildning och kulturfrågor. Nu arbetar hon för partigrupperingen GUE/NGL, där det svenska vänsterpartiet sitter med, i EU-parlamentets miljöutskott. Hennes arbete handlar mycket om att hjälpa parlamentarikerna inom gruppen att lägga sina röster rätt i omröstningarna och om att ta fram och sprida fakta kring förslag som passerar utskottet.

? Omröstningarna är komplicerade med många olika ändringsförslag, säger Carolina. Utan förberedda röstningslistor är det lätt hänt att ledamöterna av misstag röstar tvärtemot sin egen övertygelse.

Mycket få svenskar bryr sig om EU eller håller koll på lagstiftningsarbetet i Bryssel. Carolina försöker informera politiker och miljörörelsen här hemma om läget för aktuella frågor, men tycker att intresset är svalt.

? Inte ens näringslivet har riktigt fattat att Sverige är med i EU, påpekar hon lite förundrat. Även i dessa kretsar är man dålig på att påverka i rätt skede och på rätt sätt. Jag vill gärna försöka avdramatisera EU och få svenska opinionsbildare att ta de steg som går att ta.

? EU är uppbyggt för helt andra ändamål och visst skulle man vilja bygga om det från grunden, men EU är idag det enda verktyg vi har. Nu måste vi lära oss att spela detta nya, och kanske hårdare, spel och göra det bästa möjliga, konstaterar Carolina beslutsamt.

EU-parlamentet har mer makt än de flesta känner till. För en miljöorganisation som SNF kan det vara en bra kanal för att påverka, betonar Carolina. Parlamentet är mer öppet för insyn än EU-kommissionen och det helt slutna ministerrådet.

? Parlamentet är medbeslutande i vissa frågor och har bestämmanderätt i andra. I många fall kan parlamentet avsevärt höja ambitionsnivån på kommissionens förslag, säger Carolina.
Några vägar att påverka går via svenska parlamentariker, ledamöterna i miljöutskottet eller kontakter med rapportören, den ledamot som skriver parlamentets utlåtande. Varje lagförslag från EU-kommissionen passerar parlamentet två gånger, första och andra läsningen, med en vända till kommissionen och ministerrådet däremellan.

? Ledamöterna kan i andra läsningen bara yrka på förslag som fanns i första läsningen. Därför är det viktigt att få med alla ändringsförslag tidigt i processen, säger Carolina.

En organisation som SNF kan också försöka påverka de svenska ståndpunkterna i miljöministerrådet och de svenska tjänstemän och myndighetsföreträdare som sitter i kommissionens olika beredande arbetsgrupper.

? Om man har konkreta mål och ändringsförslag, vet att formulera budskapet enkelt och tydligt och samarbetar med andra så kan man mycket väl påverka Europas miljöpolitik, sammanfattar Carolina.

Det politiska rävspelet är nog hårdare i Bryssel än hemmavid, tror Carolina. Aktörerna är ?elakare? och tacklingarna tuffare, men å andra sidan kan det man gör faktiskt spela roll för hela Europas miljö, inte bara Sveriges.

Fast det är inte alltid så lätt att vara ung kvinna i Bryssel.

? Nej, det är klart att det är hårdare än i Sverige. Ledamöter ?ser? mig inte ibland och lyssnar inte. Det är osynlighet snarare än nedlåtenhet som är problemet, säger Carolina.

Det blir inte så många cocktailpartyn och mottagningar för Carolina. Hon är mamma till två små barn och bor tillsammans med sin man Roger i en lägenhet i centrala Bryssel.

? Jag är nog bra på att sätta gränser. Jag håller mig inom kontorstiden och jobbar inte över jämt. Med två småbarn måste man se till att hinna med livet också, säger Carolina.

Hennes man som är frilansjournalist tar merparten av marktjänsten. Barnen går på parlamentets franskspråkiga dagis om dagarna.

? Vi promenerar dit varje morgon tillsammans, det är trevliga stunder, säger Carolina.

Många svenskar som arbetar i Bryssel jobbar hårt med gränslösa arbetsdagar och mycket mingel. Men de stannar också bara en kort tid. Ska man orka jobba långsiktigt i den här miljön måste man enligt Carolina se till att ha ett ordnat ?civilt? liv.

? Vi stannar nog gärna här några år till, om det går för min makes arbete, säger Carolina.

En gång i månaden emigrerar hela EU-parlamentet till Strasbourg i Frankrike för röstningssessioner. Det blir tre nätter borta från barnen, vilket kan vara svårt att fixa till ibland.

? Men dessa resor är ju förutsägbara, säger Carolina, så oftast går det att planlägga frånvaron hemmavid. Strasbourg-veckorna är bra tillfällen till kontakter med ledamöterna. Då är de inte så upptagna med annat, tipsar hon.

Att bo utomlands är inget nytt för Carolina. Hon har vuxit upp bland annat på Irland och i Indonesien och talar flytande engelska och franska, vilket är en förutsättning för att klara jobbet i parlamentet.

Internationalismen är alltså tidigt blandad med somrarna därhemma i Värmland.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.