EU har kraft att förbättra det globala miljötillståndet. Men i dag är situationen ofta den motsatta. Den dyra jordbrukspolitiken förstör miljön och skapar berg av mat som slår sönder utsatta småbönders marknader världen över. Fisket har drivits till rovdrift både i våra nordliga hav och i Syd där fattiga kustfiskare bestulits på protein. Och för var dag strömmar allt fler kemikalier ut i en okontrollerad flod.

Sveriges inträde i unionen har betytt mycket för EUs miljöpolitik. Det tydligaste exemplet är arbetet för att minska försurningen. Men vi behöver mycket mer av miljöpolitik med adress Bryssel. Riksdagens ledamöter måste ta plats i EUs miljödebatt. Partierna måste driva en miljöpolitik med större bredd än vad enstaka EU-parlamentariker kan. I dag saknar flera partier en egen EU-politik. För att få fart på arbetet borde alla EU-frågor upp i de olika utskotten innan vi skickar regeringens företrädare till högkvarteren i Bryssel.

Regeringen följer ibland inte ens med i EUs agenda. Det gäller till exempel reglerna för externa köpcentra och skyddet för den hotade tumlaren, Östersjöns enda val. Än värre är det när regeringen bromsar EUs utveckling på miljöområdet. Dit hör statsministerns vägran att acceptera beslutsfattande om miljöskatter med kvalificerad majoritet.

När trögheter inom EU-systemet lägger hinder för nationell miljöpolitik måste Sverige utmana EU och stå upp för en progressiv linje. Hit hör ett nationellt fiskemoratorium och förbud mot bromerade flamskyddsmedel och andra miljögifter som EU-reglerna tillåter.

Det finns möjligheter att starkt flytta fram positionerna kring nya kemikalier om vi bara är beredda att föra upp dem till processer i EG-domstolen.

Regeringen behöver heller inte, som den misslyckade skattenedsättningsutredningen, krypa för EUs överdrivet nitiska konkurrensregler och föreslå en omvänd skatteväxling. Att höja arbetsgivaravgifterna och sänka skatterna på energi vore ett misslyckande som både förstör miljön och skapar arbetslöshet. Andra vägar finns.

En annan process som kräver handlingskraft är EUs framtidskonvent och arbetet med en ny EU-konstitution. Tyvärr ligger miljöfrågan långt ner i konventets prioritering. Otidsenliga förslag kan allvarligt erodera EUs nuvarande mål om hållbar utveckling. Även principen att miljöfrågor ska integreras i alla politikområden är sargad av konventets ledning.

Allvarliga orosmoln till trots är det glädjande att miljödimensionen i EUs politik stärkts på senare år. Men om den trenden ska fortsätta måste medlemsstaterna lyfta miljöfrågorna. Sverige behövs för att påverka kemikaliepolitiken. Ett helt nytt regelverk för kemikalier håller på att tas fram och många viktiga frågor står nu inför ett avgörande. Kemikalieindustrin satsar hundratals miljoner dollar i sin lobbying mot EU för att urholka miljökraven och hotar samtidigt med massarbetslöshet om EU går emot dem. Det senaste förslaget från EU-kommissionen är att ta bort den så kallade utbytesregeln, det viktigaste redskapet för att verkligen få de farligaste ämnen förbjudna. I den enorma lobbyingkarusell som pågår är vi svenskar fortfarande fromma som lamm.

Från svensk horisont krävs nu stora insatser från fler håll än regeringens. Svenska Naturskyddsföreningen ska dra strån till stacken. Vi arbetar aktivt med miljöorganisationer i andra EU-länder. Och snart är det dags att sätta betyg på hur de svenska EU-parlamentarikerna röstat. Den informationen blir viktig för miljömedvetna väljare som den 20 maj nästa år får rösta i valet till EU-parlamentet. EU är en realitet, nu gäller det att rusta upp bygget.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.