En berättigad ilska

KRÖNIKA * Göran Greider skriver om konflikten mellan lokalbefolkningen och naturvårdsmyndigeterna över inskräkningar i jakt och fiskerätter i nationalparker och reservat. Dialog rymmer fröet till ett bättre naturskydd menar han.

Han har en röd keps som det står Chile på. Han bor i en liten by i Malungs kommun och det tar bara några sekunder för honom att explodera i ilska över ämnet jag tar upp: Fulufjällets nationalpark. Jag står på hans solvarma trapp, när jag ringde på kändes det som om hela byn stod och såg spänt på mitt förehavande. Denne man är förbannad för att hans uråldriga rätt att fiska, träna sina hundar och åka skoter uppe på fjället inskränkts. Men jag livas upp av att höra honom tala. När jag får veta att han är traktens rödaste socialist tycker jag riktigt bra om honom.

I flera år pågick en strid mellan lokalbefolkningen, utspridd på några folkfattiga byar kring Fulufjället, och naturskyddets företrädare. De vanliga hätska scenerna utspelades under mötena i bystugorna när medelklassens tjänstemän från Stockholm brakade samman med folk som lever sina liv i skogstrakterna. Varför går det ofta så fel i sådana här sammanhang? Jag tror att myndigheterna genom åren gjort ett förödande misstag när de betraktat motståndet mot naturskyddet som irrationellt. Motståndarna har uppfattats som tröga och lite dumma och därför har det sällan kommit till stånd någon riktig förhandlingssituation, där intressen bryts mot varandra och erkänns.

Mannen i keps agerade ju rationellt. Han hade verkligen förlorat något i sitt liv när parken bildades. Inte minst tyckte han sig nog ha förlorat detta till anonyma intressen långt borta i en värld där han inte hör hemma. När ett stort företag slåss mot miljökrav upprörs miljövänner, men de tror knappast att bolaget leds av halvidioter. Mannen i keps är arbetare, står längre ner på samhällsstegen; därför negligeras han.

När jag i flera omgångar under 2003 åkte runt i byarna och intervjuade folk blev jag till slut ändå mycket förvånad: Folk hade i stort sett accepterat parken. En växande skara av de tidigare motståndarna hade till och med så smått börjat känna sig stolta över den. Hur var det möjligt? Jag fick intrycket att det berodde på att befolkningens intressen faktiskt hade erkänts som värda att förhandlas om. Naturvårdsverket gick med på åtskilliga krav som kom från byarna och det gjorde att invånarna också kunde acceptera verkets förslag. Verket skaffade fram en ny väg. Befolkningen gick med på att flytta en skoterled. Och så vidare. En dialog hade upprättats. Det var nyckeln till framgången.

I själva verket rymmer den dialogen fröet till ett bättre naturskydd än det traditionella, som mest gått ut på att inhägna ett område och därefter på smala spångar släppa in turister för att beskåda den natur som inhägnats ? men som därmed också objektifierats. Förmodligen har den natursyn som strömmat ur alla världens nationalparker lika mycket bidragit till att en exploaterande natursyn förstärkts. Nationalparker blir lätt alibin. Jag glömmer inte de skövlade skogsmarker som på flera håll omger Fulufjällets park, en grotesk illustration av var den verkliga makten ligger.

Ett annat exempel är rovdjurspolitiken, som snarast lett till att vargen i dag betraktas som statens utsända i skogarna! Sådana konflikter beror ofta på bristande förståelse för landsbygdens livsformer. När en jägare i byn Mörkret i vemod funderade över hur många jaktkompisar som han burit till den sista vilan, ja då anade jag litet av vad ett jaktlag är. Den socia­la vägen in i naturskyddet kan också på ett annat sätt ta tillvara folks kärlek till naturen, för så är det ju: Också mannen i röd keps skulle ställa upp på det självklara att vi måste skaffa oss en ekologiskt mer hållbar livsstil.

Just den mannen lär dock i Fulufjällsfrågan inte ändra sig; han hade så många minnen av dagar och nätter uppe på fjällsjöarna där rödingen går. Också han bidrog emellertid med sitt motstånd till att en bättre nationalpark föddes.

Text: Göran Greider

Göran Greider är chefredaktör för Dalademokraten och flitig debattör. Han kommer snart med ett långt reportage om Fulufjället för Naturvårdsverket.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Artikeln publicerades i