Bengt Stridh är tomtskådare. Det innebär att hans intresse för fåglar är fokuserat kring en liten plätt mark strax utanför Västerås: närmare bestämt den trädgård och den faluröda trettio­talskåk han bebor sedan snart tio år.

Precis som på vilken annan fågellokal som helst finns det vissa observationspunkter som är bättre än andra. På Udd­stigen 4 handlar det framför allt om altanen på andra våningen, där vi just nu står och huttrar, och om diskbänken där man har utsikt över vinterns fågelmatning.

Förutom att man har magnifik sjöutsikt från altanen är det inget speciellt med platsen. Det ligger inga spännande våtmarker runt viken, inga särskilda fågelsträck drar över. Det är bara en vanlig villatomt i ett före detta sommarstugeområde strax utanför en mellansvensk stad.

Bengt tittar upp från tubkikaren. Just nu är Västeråsfjärdens is tom som ett oskrivet blad, men när yrkesfiskarna vittjat sina nät bortåt Kattskär kommer havsörnarna, berättar han.

– För inte länge sedan stod det åtta stycken därute. Det är personligt rekord för mig, både från tomten och över huvud taget.

Det hela startade i början av nittiotalet när Bengt Stridh reste till USA och fick höra talas om tomtskådning för första gången.

Nej förresten, allt började egentligen redan i barndomen i markerna kring Ljusdal i Hälsingland. Han gjorde sällskap med sin far och med kompisar på fisketurer och Naturskyddsföreningens lokala utflykter. Han minns särskilt den sommar då han fyllde femton. De var tre kompisar på väg att lämna barndomen och nu hade de för första gången fått föräldrar

nas lov att vistas ute i naturen i flera dagar och övernatta på egen hand.

Planer lades upp. Proviant anskaffades. Det skulle göras en expedition.

– Vi skulle åka runt Letssjön, sova på olika öar och var och en skulle ha varsitt forskningsområde. Rolf-Åke skulle studera fåglar och jag växter.

De stannade ute tills bara hummersoppa på burk återstod i matförrådet.

– Den där soppan var bara för vidrig.

Sålunda avbröts expeditionen. Men Bengts naturintresse har stannat kvar upp i vuxen ålder. Men medan många andra ornitologer drar land och rike kring för att få se exklusiviteter har Bengt tagit sitt naturintresse i rakt motsatt riktning: hem till gården.

Visst är det fint att se en rastande snösparv vid Falsterbo eller en myrspov på en öländsk strandäng. Men för Bengt var lyckan större de gudabenådade ögonblick (14 november 1996 respektive 31 au­gusti 2002) då han såg dem från den egna trädgården.

När Bengt köpte huset för tio år sedan var dock tomtskådning ett okänt begrepp i Sverige. Bengt hade dock, i Pasadena i USA dit han rest för att arbeta, kommit i kontakt med ?Yardbirding?.

1995 blev han utmanad av en av sina fågelskådande amerikanska vänner på en månadslång interkontinental tomtskådartävling.

– Där han bodde fanns egentligen fler fåglar. Men jag vann just den där månaden, och tävlingen utsträcktes till att gälla hela året.

Sedan var det i gång. Ofta blir det tidiga mornar med tubkikaren på altanen, men mest skådar han mitt i vardagsgöromålen. När han pysslar i trädgården. När han lyfter blicken från datorns skärm i arbetsrummet. Eller när han diskar.

– Att flytta diskbänken till köksfönstret var en kanonbra idé, det är det bästa med hela köket.

För varje ny art blir det ett nytt kryss i listan. När han passerade hundrastrecket föddes idén att ta hela tomtskådningstanken till en högre nivå: att starta en förening. Club 300 fanns ju, där den får vara med som kryssat mer än 300 fågelarter i hela Sverige. Bengt såg Klubb Tomt 100 som en motvikt till trehundraklubbens flängande land och rike kring; ett sätt att i stället lyfta fram storheten i det enkla och nära.

I dag har den världsunika tomtskådarklubben nästan trehundra medlemmar som sett mer än hundra arter från den egna täppan. Ytterligare ett antal personer som sett mer än femtio arter finns på aspirantlistan. Tomtskådarna möts och utbyter tips och rapporter på föreningens hemsida (www-pp. hogia.net/bengt.stridh/Enhagen/yardbird.html) som sköts av Bengt. En gång om året ordnas riksmästerskap i tomtskådning. Den som ser flest fåglar från sin tomt den dagen avgår med segern. I täten placerar sig av förklarliga skäl skådare som bor vid havet i närheten av flyttfågelsträck eller på andra platser där fågeltätheten är hög, exempelvis den man som har utsikt över Getteröns naturreservat på Västkusten – från sitt garagetak. Mot så välplacerade tomter har Uddstigen 4 inte en chans. Men Bengt har ändå kommit upp i 133 tomt­kryss under snart tio år på platsen.

Just nu spanar han lite extra efter vittrut. Redan förra vintern dök två av dessa arktiska måsfåglar upp i trakten, men Bengt letade förgäves från sin altan. Nu har arten varit synlig igen, på Västeråsfjärdens is bara några hundra meter från Uddstigen!

Men ingen vittrut syns till. Inga andra ovanligheter heller. En kråka står och glor ute på isen. Grönfinkar och mesar dominerar kring fröautomaterna. Fågelbadet är bottenfruset.

– Jag för en lista över fågelbadet också. 24 arter har besökt det. Som mest har där suttit fem olika arter samtidigt.

Fågelbad, holkar, gamla fruktträd och bärbuskar är säkra dragplåster som en tomtskådare kan nyttja. Men såhär års är det fröautomaterna som drar allra mest.

Framåt sommaren dyker det upp en massa intressanta växter i trädgårdslandet: malörtsambrosia, sibiriskt bovete, grön amarant, spikklubba, grå kavelhirs, hönshirs, lindmalva, mariatistel…

Det är ogräs från solrosodlingarna i Ungern, Pustans ättlingar, som spirar igen. Fåglarna för världen till Uddstigen 4 utanför Västerås.

Text: Mats Ottosson

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.