De senaste fem åren har Europaparlamentet beslutat om en rad miljöfrågor, däribland att EUs kemikaliepolitik ska förnyas och att varors och tjänsters belastning av miljön under hela sin livscykel ska minskas. Det har också krävt hårdare miljöregler för gruvindustrins avfall. Bakom de förslagen står miljöpartiets Inger Schörling, kristdemokraternas Anders Wijkman samt vänsterpartiets Jonas Sjöstedt. De sitter alla i parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor.- Mycket av miljölagstiftningen förbereds i miljöutskottet och eftersom parlamentet har medbestämmande i miljöfrågorna är det viktigt att det skapas breda majoriteter för parlamentets förslag redan i utskottet, berättar John Hontelez, chef för Europeiska miljöbyrån i Bryssel,EEB, en paraplyorganisation där SNF är aktiv medlem.

Som parlamentariker får man störst inflytande som rapportör. Rapportören skriver ett utskotts förslag i en fråga och har stort ansvar för att utforma betänkandet, och för att få en majoritet av parlamentets ledamöter med sig. När EU stiftar lagar i miljöfrågor måste både parlamentet och medlemsländernas ministrar stå bakom beslutet. Ofta är lagarna resultat av kompromisser mellan parlamentet och ministerrådet, men eftersom en radikal lagstiftning uppfattas som dyr av industrin lobbar näringslivet intensivt mot Europaparlamentet.- Just nu driver batteriindustrin en stor kampanj för att få behålla kadmiumet i sina batterier. Dessutom trycker medlemsländernas regeringar ofta på för att deras parlamentariker inte ska gå med på regler som skadar landets industri, berättar John Hontelez.Ändå menar han att miljöutskottets ledamöter oftast klarar att se till Europas intressen före de enskilda staternas.- Flera av svenskarna gör ett bra arbete med miljöfrågorna, säger han. Det sitter sju svenska ledamöter i miljöutskottet, fem ordinarie och två suppleanter. Majoriteten av dem har varit rapportörer. Flest betänkanden har folkpartiets Marit Paulsen skrivit 17 stycken. De flesta har handlat om djurtransporter och användning av kadaver i djurfoder. Jonas Sjöstedt har varit rapportör i sju miljöfrågor och Inger Schörling har skrivit sex betänkanden. Anders Wijkman har skrivit fem med miljökoppling.

Anneli Hulthén, socialdemokrat som 2003 blev kommunalråd i Göteborg, hann skriva åtta betänkanden innan hon lämnade parlamentetYvonne Sandberg-Fries ersatte Anneli Hulthén och hon har inte varit rapportör. Det har inte heller moderaten Peder Wachtmeister, som tog över när partikamraten Gunilla Carlsson hösten 2002 valdes in i riksdagen.Men parlamentarikerna kan också agera i parlamentet genom att ta del i debatter och ställa frågor till rådet eller kommissionen, muntligt eller skriftligt. Det vanligaste sättet att agera är annars genom debattinlägg och röstförklaringar där parlamentarikerna klargör varför de röstat som de gjort.Vid en granskning av svenskarnas aktiviteter i parlamentet visar det sig, inte oväntat, att det är miljöutskottets ledamöter som oftast tar upp miljöfrågorna i parlamentets debatter.Men väsentligt är också är hur parlamentarikerna röstar. Viktiga betänkanden kan få mer än hundra ändringsförslag och att kontrollera hur rösterna faller i så många omröstningar är svårt. Men John Hontelez har en bild av hur det brukar se ut.- De gröna går nästan alltid på miljörörelsens linje, vänstern också. Den socialdemokratiska gruppen står oftast mittemellan i miljöfrågorna och de konservativa vill gå försiktigare fram. Den liberala gruppen, i vilken c och fp ingår, pendlar ofta kraftigt. Hans åsikt får stöd av en stickprovsundersökning av hur alla ledamöter röstat i tio viktiga miljöfrågor. Undersökningen visar också att de svenska parlamentarikerna röstat näst grönast i parlamentet efter danskarna. Under den gångna mandatperioden har majoriteten i parlamentet varit konservativ.Mikael Karlsson, ordförande i SNF:- Vi har fått en tillbakagång i många miljöfrågor och svenska parlamentariker har röstat emot förbättringar. Exempelvis gav m och fp inte stöd för en full utfasning av farliga bromerade flamskyddsmedel.

Text: Kristoffer Morén

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.