Vad har ni gjort?– Vi började med att inventera betesmarkerna på Bjärehälvön, berättar Bengt Gunnarsson i kretsens betesgrupp. Sammanlagt2 500 hektar har inventerats av kretsen. Vi såg att betestrycket inte räckte till för att hålla landskapet öppet och att många naturbeten höll på att växa igen. De magraste betena är mest värdefulla ur naturvårdssynpunkt, men också de marker man överger först. Betet inte är tillräckligt näringsrikt för dagens mjölkkor.- Vi ville agera som katalysatorer för att bevara beteslandskapet. Kretsen sökte landsbygdsutvecklingsstöd från länsstyrelsen. Vi fick 440 000 kronor till att anställa en betessamordnare på halvtid under två år. Jobbet gick till Lars Silwer. Hans uppgift blev att knyta ihop djur som behövde betesmarker med marker som behövde hävdas.

Hur har det gått hittills?– Vi har nu med ett 20-tal lantbrukare i projektet och några hundra djur i bete, säger Lars Silwer. Intresset har varit större än väntat bland djurägarna. Djur som i dag betar på åkermark kommer på detta sätt ut i naturbeten. Vi hjälper till att ansöka om EU-bidrag för naturbetet och gör upp avtal som delar ersättningen mellan djurägare och markägare.

Vilka erfarenheter har ni gjort?-Det är ett roligt arbete, säger Lars Silver. Man kommer i kontakt med många människor. Lantbrukarna har ett intresse för att bevara kulturlandskapet där de bor. Med lite hjälp med att söka bidrag och hitta lösningar blir sådant möjligt som man annars inte orkat.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.