Det gåtfulla båtfolket

KRÖNIKAN * Båtfolket dammar av den gamla parollen "syns det inte, finns det inte", skriver Viktoria Dyring om båtfolkets vanor att bokstavligen kasta skiten i sjön.

Krönika 2004-4

Motorbåtar är inte bara snabba, härliga och dyra, de är oftast begagnade också. Och då har de en alldeles särskild charm. De har en charmig motor som startar efter ett stadigt knyck med högerhanden samtidigt som gasreglaget snabbt kickas till. Och under skottår och fullmåne krävs tre knackningar i styrbordssidan, särskilt under nordvästliga vindar. Men efter det brukar motorn spinna som en katt. På tredje knycket.
Jag är ganska ny i båtlivsbranschen. Det betyder att jag fortfarande är som en prao på hamnområdet, en som inte känner till de oskrivna lagarna och jag lockas fortfarande att säga snöre i stället för tamp.
Men som prao kan man lyssna till inbitna argument och observera invanda beteenden med en viss fräschör.
Detta folk älskar sina båtar och livet på sjön högt och de lever närmare naturen än de flesta. De är kunniga på meteorologi, besitter sjövett och vet naturens villkor på sjön. Få är mer respektfulla mot naturens krafter. Men ändå hörs högljudda protester från båtfolket när förbättringar för naturen föreslås.

Var annars i samhället finns människor som så ihärdigt och stolt värnar om rätten att få slänga sin egen skit i sjön? Jag hör välformulerade argument för att få tömma toaletten i havet och inte i därför avsedda tankar i hamnarna. Jag hör att dessa toalettömningspåhitt är regler gjorda av människor utan båt enbart för att straffa båtägarna.
Nu är inte toalettutsläppen det mest alarmerande utsläppet i Östersjön. Men nog är det intressant att vi människor värnar om rätten att få släppa ut vårt bajs i samma vatten som vi sen glatt diskar våra dricksglas i när vi ankrat i en skön naturhamn?
Detta är det gåtfulla båtfolket.
I Sjörapporten från 1997 läser jag att ?Lokala restriktioner mot toalettutsläpp uppfattas som motiverade av estetiska skäl?.
Estetiska skäl? Texten fortsätter: ?Låg eller ingen acceptans råder inom båtlivet för totalt utsläppsförbud?.
Detta naturälskande båtfolk dammar alltså av den gamla parollen ?syns det inte, finns det inte?. Vi vill inte se skiten på land, utan ner i sjön bara. Med samma inställning åker många omkring i tvåtaktsmotorer som släpper ut 25
procent av bensinen oförbränd rätt ut i sjön. Men det syns ju inte heller.
Åk till Värtahamnen en vardagsförmiddag och insup ångan av Finlandsfärjornas svartvattentömning och säg sen att restriktivare toalettutsläpp inte behövs annat än av estetiska skäl. Där ligger doften som en våt filt över hela Värtan. Men denna oromantiska hantering görs såklart när passagerarna gått iland. Då är estetiken som bortblåst.
En annan intressant sida av båtlivet är ett mönster i naturhamnarna som inte ens en prao kan undgå.
När en båt kommer in mot en populär naturhamn står mannen bak i båten och styr. Kvinnan står längst fram med snörena, förlåt tamparna, redo att hoppa när mannen säger attnuska hon hoppa och ta emot den fyra ton tunga segelbåten som fortfarande har gas framåt.
Verkar det vara vettig fördelning?
Men det blir en snygg tilläggning. Estetisk.
Och det är just estetiken som räknas när båtfolket drar ut. Magiska solnedgångar, vidunderliga utsikter, Sandhamnsmode, mässingsklockor, gore-tex och marin inredning. Hela båtlivet är estetiskt. Och latrintömning kan beskyllas för mycket, men knappast för att vara en estetisk business.
Klart att det inte passar in. Syns det inte finns det inte

Text: Victoria Dyring, tv-producent som kör day-cruiser i fyrtakt.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.