Allt fler bilar uppfyller föreningen Gröna Bilisters grundkrav på bra avgasrening och låga utsläpp av fossil koldioxid. För att hamna på Gröna Bilisters lista för 2004 års modeller måste bilen klara avgaskraven enligt miljöklass 2005 och ha en bränsleförbrukning som motsvarar max 8,5 liter bensin per 100 km (7,6 liter för diesel). För stora familjebilar tillåts 9,1 liter per 100 kilometer.Rangordningen av bilmodellerna baseras sedan på deras utsläpp av koldioxid med fossilt ursprung vid ?blandad körning?. På förstaplats i årets rankning kommer Opel Astra KombiCNG, under förutsättning att den körs på biogas. Skillnaden i koldioxidutsläpp är liten mellan marknadens biogasbilar, men Astran är snålast. Observera att det är drivmedlet som ger biogasbilarna deras höga placering. Det finns dock i dag endast 27 biogasmackar i landet. Körs bilarna på naturgas hamnar de längre ner på listan.Bästa bil med flytande drivmedel är Ford FocusFFV, när den körs på E85. Även här är det bränslet som ger placeringen – vid bensindrift är bilen fortfarande bra, men inte bäst i sin klass. Etanolmackar finns det fler av, på ett hundratal orter kan man i dag tanka E85.Bästa bensinbil är el-hybriden Toyota Prius HSD. Den är trots sin storlek den snålaste bensinbilen på den svenska marknaden. Nästföljande bilar i listan är betydligt mindre, till exempel den tvåsitsiga Smart.Listan över miljöbästa bilar domineras inte längre enbart av småbilar. Självklart ska man inte välja en onödigt stor bil, men rankningen visar att bränsleval och olika nya tekniker för att spara bränsle också bidrar till att göra bilarna mindre miljöbelastande.Nytt är också att några dieseldrivna bilar – Ford Focus C- Max 1,6 och 2,0TDCi samt Volvo S40 2.0D – tagit sig in på listan, tack vare partikelfilter i kombination med låga utsläpp av koldioxid. De närmaste åren kommer sannolikt fler dieselmodeller som förenar låg förbrukning med avancerad avgasrening ut på marknaden.Sedan 1994 granskar Gröna Bilister årligen bilmarknaden och bedömer årets modeller ur miljösynpunkt

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.