Stoppa kapprustningen på vägarna

Sverige har EUs tyngsta och mest bränsletörstiga bilpark. Det är därför hög tid att införa en bilbeskattning som gynnar bilar med små koldioxidutsläpp.

Ledare 2004-4

Bildöden är skakande. Totalt har bilarna hittills dödat tiotals miljoner människor i världen. En halv miljard har skadats. Om någon frågade om det är kriget eller bilarna som skördat flest offer i Israel skulle säkert de allra flesta säga kriget. Men det är fel. Det har faktiskt dött fler människor i bilolyckor än i terrorhandlingar i staten Israel.
I Sverige kan vi inte göra en sådan jämförelse, tack och lov. Men siffran 530 trafikdödade personer förra året är oerhörd.
Bilen är en makalös symbolpryl, laddad med en mängd dolda värden som reklamfolk söker nyckeln till. Glädjande nog ser allt fler svenskar miljöhänsyn som ett nytt värde. Och reklamfolket verkar nu också se detta och vill lyfta fram bränslesnåla bilar med förnybara bränslen.
Än bättre om finansminister Ringholm gjorde detsamma, och dessutom insåg att utvecklingen går käpprätt fel. En ny bil i Sverige är allt mer sällan en småbil utan tre gånger så ofta en tung, stor bil. Förvånansvärt ofta en stadsjeep, eller en SUV (Sports Utility Vehicle).
När bilarna blir tyngre och får större motoreffekt, blir det samtidigt farligare att åka omkring i en liten, bensinsnål bil. Denna kapprustning på vägarna där alla tvingas välja allt tyngre bilar för att upprätthålla den egna trafiksäkerheten gynnas av regeringens spelregler.
Svenska personbilar är de tyngsta och bränsletörstigaste i hela EU. Om svenska bilar drog lika mycket bränsle som EU-snittet skulle deras koldioxidutsläpp enligt Vägverket minska med 15-20 procent. Den vanlige bilägaren skulle spara närmare 4000 kr om året. Därtill skulle vi göra stora hälsovinster.
Tyvärr väljer finansministern att inte ge den gröna viljan draghjälp. Tvärtom gynnar Ringholms ekonomiska signaler ett ökat bilåkande med allt mera bränsletörstiga fordon.
Det svenska systemet som uppmuntrar förmånsbilar är den kanske enskilt viktigaste förklaringen till vår extremt bränsletörstiga bilpark.
I Sverige köps nästan varannan ny bil av ett företag, mera än i något annat EU-land. Huvuddelen av dessa bilar får anställda som en löneförmån. Sammansättningen av nybilsförsäljningen bestäms därför till stor del av företagens värderingar och inte som i andra länder - av konsumenternas behov.
Skatten på bilförmånen är kopplad till bilens inköpspris. Upp till ett belopp på 7,5 så kallat inkomstbasbelopp (för närvarande cirka 317000 kronor) är det beskattningsbara förmånsvärdet ynka nio procent av bilens inköpspris. Över 7,5 basbelopp sätts förmånsvärdet till 20 procent av inköpspriset. Mest förmånligt blir systemet för de löntagare och arbetsgivare som väljer en förmånsbil som kostar strax under 317000 kr, vilket råkar vara strax över inköpspriset för de mest populära Saab- och Volvomodellerna.
Få svenskar har råd att för egna pengar köpa en ny Volvo eller Saab. Förmånsbeskattningen är skräddarsydd för att på konstlad väg skapa en marknad för de svenska bilföretagen. För Volvo och Saab betyder systemet en tryggad hemmamarknad. För miljön leder förmånsbeskattningen till att klimatpolitiken saboteras samtidigt som våra plånböcker blir tunnare.
Problemet kan bara lösas den politiska vägen, med en beskattning som premierar den som väljer en bränslesnål bil som inte ökar riskerna för medtrafikanterna.
Helst borde systemet med förmånsbilar helt slopas. En koldioxidbaserad registreringsskatt bör införas på nya bilar. Också i övrigt bör bilbeskattningen göras om så att små och bränslesnåla bilar gynnas. Men då krävs enhandlingskraftig finansminister.
De flesta svenskar har klart för sig att koldioxidutsläppen måste minska. Alla önskar säkrare trafik. De flesta är beredda att på något sätt bidra. Frågan är om det gäller även finansminister Ringholm. Kanske bör han gynna Volvo och Saab, men aldrig på klimatets och trafikdödens bekostnad.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.