Klimatpolitiken rullar igång

Att minska växthusgaserna är politik på hög nivå. Här en lägesrapport om vad som görs för att hålla febern nere och kanske motverka dramatiska femdygnsprognoser.

Artikel 2004-5 Anders Friström

Två grader. Mer får inte jordens medeltemperatur öka enligt EUs mål, som även miljörörelsen står bakom. För att nå dit måste de globala växthusgasutsläppen minska med cirka 80 procent till år 2050. Kyoto-protokollet, som undertecknades 1997, innebär bara en stapplande och försiktig början - en minskning med 5 procent till runt år 2010. Protokollet träder i kraft när minst 55 länder med tillsammans minst 55 procent av utsläppen skriver under.

Länge låg detta politiska verktyg i träda, eftersom varken USA eller Ryssland anslöt sig. Men så, i slutet av september, kom beskedet från president Putin att Ryssland ska ställa sig bakom Kyoto-protokollet. När den ryska duman (riksdagen) antagit beslutet, vilket betraktas som en formsak, kommer protokollet att träda i kraft nittio dagar därefter.

Den ryska vändningen är en milstolpe, något av det största som hänt i global miljöpolitik. EU har lockat Ryssland med både ekonomiska och miljömässiga fördelar. Den förra miljökommissionären i EU, Margot Wallström, har dragit ett tungt lass i processen. I dag är hon mycket glad.

- Det är fantastiskt roligt. Formellt måste vi vänta tills duman tagit beslutet, men jag räknar kallt med att korka upp champagnen då. Detta ger en helt ny kraft åt klimatpolitiken. Och det är en seger för EU, Prodi och också för mig personligen, säger Margot Wallström till Sveriges Natur.

Nu när de flesta ser att något händer får de också lättare att tro att experterna kan ha rätt, fortsätter hon.

I Sverige utvärderas nu det nationella klimatmålet. Vi har i vårt land internationellt sett låga utsläpp av koldioxid, 5,9 ton per person, jämfört med EU-genomsnittet på 8,4 ton och USAs 20,6 ton per person. Det gör att vi faktiskt har rätt att öka våra utsläpp med fyra procent till år 2010, enligt EUs tillämpning av Kyoto-protokollet. Riksdagen har dock beslutat att vi istället ska minska utsläppen med fyra procent till 2010.

Då Sverige nu omfattas av EUs utsläppshandel för industrin blir det övriga sektorer som tvingas klara det mesta av minskningarna.

- Får industrin lika generös tilldelning av utsläppsrätter som under provperioden 2005-2007 blir det mycket svårt för resten av samhället att fixa klimatmålet, säger Mona Blomdin-Persson, miljöchef på SNF. Det är orimligt att den tunga industrin och transportsektorn ska komma undan och att hushållen och tjänstesektorn tvingas bära hela bördan.

Naturvårdsveket räknar med att industrin kommer att öka sina utsläpp kraftigt fram till 2010. Eva Jernbäcker har ansvarat för utvärderingen av klimatmålet på Naturvårdsverket. Blir tilldelningen lika stor som i dag räknar hon ändå med att Sverige totalt sett hamnar på minus 1 procent.

- Det skulle betyda att det fattas 2 miljoner ton till det svenska klimatmålet.

Naturvårdsverket har dock i dag inget förslag till strategi för hur man ska kunna hålla tillbaka tilldelningarna av utsläppsrätter inom EU i nästa omgång.

Trafiksektorn väntas öka sina utsläpp, medan bostäder, lokaler, jordbruk och avfall svarar för de stora minskningarna. De betalar full koldioxidskatt, vilket visat sig vara ett effektivt styrmedel. Utsläppen från bostadsuppvärmningen har till exempel minskat med 38 procent sedan 1990.

Naturvårdsverket föreslår trots detta att den begränsade koldioxidskatt som finns för industrin tas bort för de företag som berörs av utsläppshandeln.

- Det finns naturligtvis risk för att utsläppsrätterna blir billigare än skatten för en del företag. Men det finns tid att vänta och se hur prisutvecklingen blir innan det avgörs om vi ska ta bort skatten, säger Eva Jernbäcker.

Inom SNF är man orolig för att industrin ska få för lösa tyglar på klimatområdet.

- Utsläppshandeln ser ur att bli ett alldeles för svagt styrmedel. Man kan inte sätta allt på ett enda kort. Koldioxidskatten bör behållas för den handlande sektorn, säger Mona Blomdin-Persson. Det skulle ge de mest kostnadseffektiva utsläppsminskningarna totalt sett. I de sektorer som betalar koldioxidskatt har man redan gjort de billigaste besparingarna. Medan industrin har det mesta ogjort.

Diskussionerna börjar nu komma igång om vad som ska hända efter 2012, slutåret för Kyoto-protokollets första åtagandeperiod. Internationella förhandlingar ska inledas under 2005.

För att hålla klimatförändringarna under två graders ökning globalt sett krävs att i-länderna börjar minska sina utsläpp rejält senast kring år 2020, och u-länderna något senare. Då kan koldioxidhalten i atmosfären stanna kring 450 ppm, (dagens nivå är 380 ppm, den förindustriella halten var cirka 280 ppm).

En svår nöt att knäcka är hur man får med USA på tåget. USA står ensamt för 25 procent av världens koldioxidutsläpp. En annan svår fråga är u-ländernas medverkan. Inom tio till tjugo år kommer deras utsläpp att vara i nivå med i-världens. De kommande förhandlingarna försvåras också av att u-länderna avvisar alla krav om minskningsåtaganden innan de rika länderna börjat minska sina utsläpp.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.