Om människor genom djur

UPPSLAGET * Personliga berättelser om djur och natur i bild och ord präglar uppslagets höstböcker. Om det nu verkligen är djuren vi får läsa om. Kanske handlar det egentligen om oss människor?

Artikel 2004-5 Bokredaktör: Eva-Lena Neiman

De som skriver personligt om djur brukar huvudsakligen berätta om människan. Fackbiologer brukar inte låtsas om detta. Men de flesta författare brukar vara införstådda med förhållandet. Efter att ha tillbringat en rad tunnelbanemornar med Fredrik Sjöbergs underhållande bok Flugfällan (Bokförlaget Nya Doxa), känns det som jag läst en bok varken om blomflugor eller de äventyrslystna entomologer som ständigt genskjuter texten, utan om Fredrik Sjöberg. Texten är rolig och luftigt trivsam. Han undviker tyngd och svärta genom lätthet och skickliga sidosprång. Till synes utan motstånd snirklar han samman natur och kultur med fria filosofiska utläggningar.

En av de blomflugearter som figurerar i Fredrik Sjöbergs text, hittar jag bland roliga fakta och vackra gamla svartvita gravyrer i Insekter och spindlar - en fascinerade värld av Claire Beverley & David Ponsonby (AlfabetaAnamma, översättning Thomas Grundberg). Faktagranskningen är gjord av Ragnar Hall, som också är en av männen bakom Svensk småkrypsfauna, en bestämningsbok till ryggradslösa djur, utom insekter (Studentlitteratur). Hall har tillsammans med Ulf Gärdenfors, Christer Hansson och Per Wilander skrivit denna imponerande bok, med vars hjälp man kan identifiera alla landets ryggradslösa djur till övergripande grupp och ofta också till familjenivå.

Den som inte kan tänka sig läskvällar med flugor och småkryp räddas av Älgen av Tommy Hammarström (Bokförlaget Max Ström). En klassisk artmonografi med såväl biologi som älg i konst och litteratur. Välskriven, med stor sakkunskap, bärs boken ändå framför allt av kärleksrelationen mellan människa och älg. Berättelsen om den döende vita älgen och jägaren som går hem och rör ihop vatten och mjöl till älgen, som muttrar och brummar som tack, säger allt.

Om en strävan att via det som inte är människa och kultur, närma sig en enkel äkthet, skriver Roger Melin i Gån, vandringar i Muddus och andra nordliga skogar (Nr 5 i Norrbottensakademiens skriftserie Black Island Books). Först känns boken lite väl trivsam, men om jag lite lunkande följer texten, hamnar jag i en stämning som påminner om en verklig vandring. Jag väcks till skärpa när orden gnistrar till i välfunna formuleringar: ?smältvatten är ett hastigt vatten?, ?frågan är skör?, som man gör för ett fågeluppflog eller rop i skogen.

Den vackra lilla Cave et aude (se och lyssna) av Bengt Oldhammer, text, och Pär Johansson, foto, (eget förlag) tror jag är framsprungen ur samma längtan och behov som Melins vandring. Boken väver samman känslor och tankar från strövtåg i Dalanaturen med berättelser om Thoreaus liv. Där finns också citat från Skogsliv vid Walden som kom ut för precis 150 år sedan. ?På samma gång som vi ivrigt önska utforska och förstå alla ting, önska vi också att alla ting skola vara mystiska och outgrundliga? skrev Thoreau så insiktsfullt. Kanske är det bara genom berättelserna om djuren som vi kan göra oss mänskliga?

Som färggrann och trivsam slutpunkt: Sofis bärbok av Stefan Casta och Bo Mossberg (Opal). Detta är en mycket lyckad kombination av vackra bilder, lekfullhet, klurigt gömda små kryp och bärkunskap för stora och små.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.