Ficklampornas fladdrande ljuskäglor lyser upp det grågröna vattnet under den gamla stenbron vid Rotsunda, Upplands Väsby. 533-ans buss dundrar förbi över den smala bropassagen, helt nära det tiotal personer som blickar ner. Det är snart midnatt en söndag i april. Stora, silvriga fiskar på tre-sex kilo tumlar runt i det stöveldjupa vattnet.

Något säger dem att precis då vattentemperaturen nått upp till fem grader ska de hit för att göra sitt jobb – föra arten vidare. Här forsar vattnet på, det finns tillräckligt med syre för att rommen ska utvecklas och tillräckligt med knytnävsstora stenar för att kornen ska ligga skyddade från andra rovfiskar. Då och då ser vi silvriga fisksidor som vänder upp mot vattenytan, rister till och släpper ett moln av rom och mjölke.

Aspen räknas som sårbar, en rödlistad fiskart. I Norrviken, Edssjön och Edsviken har det länge funnits en gles stam. Folk har varje år kunnat gå ner till Väsbyån för att titta på leken. Men för några år sedan hotades den av Arlandabanan. Två nya spår skulle gå över ån, samtidigt som kommunen ville bygga en damm som skulle dämma över lekplatsen.

Räddningen hette Pelle Nordmalm. Han och den lokala SNF-kretsen var oroade för en annan art, strömstaren, och dess naturliga övervintringsplatser i ån. Kent Gustafsson i fiskeklubben Forellen tipsade om aspen. Kommunen kontaktades och Pelle Nordmalm fick i uppdrag att göra en utredning som resulterade i en försänkning av dammen. En del stora stenar flyttades, så att vandringsvägen låg öppen igen.

I samband med projektet väcktes tanken att skydda aspen under lekperioden. Länsstyrelsen kopplades in och insåg snart att problemet inte bara var lokalt utan rikstäckande. Efter två års turer fick aspen en nationell fredningsperiod under lektiden april-maj.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.