Förra året presenterade EU förslag till en ny förordning för landsbygdsutveckling. Varje EU-land har nu ganska stor frihet att utforma sina egna nationella program för landsbygdsutveckling, kallade LBU. I bästa fall fattas slutligt beslut på EU-nivå i sommar, medan det svenska programmet kommer att ta längre tid att utveckla.

Hittills har landsbygdsutveckling inom EU mest handlat om jordbruksstöd. 2003 utgjorde LBU-programmen 10 procent av EUs jordbruksbudget, eller 45 miljarder kronor, om man ser till EU-15. Nu har EU utvidgats med tio länder och trots att ramarna framöver utökas så är det fler länder som ska dela på kakan och pengarna ska gå till fler saker. De nya programmen ska förutom miljö- och naturvård även täcka frågor som utveckling av det lokala näringslivet, byutveckling och annat.

– Förväntningarna på LBU-programmet är att det ska fixa både glesbygdsutveckling och jord- och skogsbrukets miljöproblem, samtidigt som budget– ramarna stryps, säger Gun Rudquist, jordbrukshandläggare på SNFs kansli. Vi kan komma att tvingas välja mellan öppna landskap i Dalarna och turism i Norrlands inland eller kanske mellan mindre kväve i Laholmsbukten och byalagsutveckling i Småland.

Stöden till ängar, hagmarker och andra naturvårdsåtgärder i jordbruket är sannolikt mindre hotade, eftersom det finns en bred enighet om att de behövs.

– Däremot kan stöden till ekologisk odling vara i farozonen, tillägger Gun Rudquist. Kompensationsbidragen till köttproduktion i skogs- och mellanbygder kan också vara hotade. Det är orimligt att minska på miljöstödet när samtidigt huvuddelen av EUs jordbruksbudget går till inkomststöd.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.