Naturskyddet, Jämtkraft och regeringsrätten

Naturskyddet, Jämtkraft och regeringsrätten

Vännerna av den hotade Långforsen i Jämtland får välformulerat stöd i en debattartikel i Länstidningen i Östersund där bland andra ekologiprofessorn Lars Thofelt framför skarp kritik mot Jämtkraft.

”Vi har väsentliga förväntningar på offentligt ägda företag: Stor samhällelig insyn, demokratiska beslut, jämställdhet och ett utvecklat miljötänkande samt att de bidrar till en utveckling av gemensam välfärd! Av ett samhällsägt bolag kan vi alltså kräva att det uppträder ansvarsfullt – vi är ju själva ägare till i detta fallet Jämtkraft.

Jämtkraft är ett lokalt energiföretag som ägs av Östersunds kommun (77,8%) och Vattenfall (20,6 %), medan Krokoms och Åre kommuner vardera förfogar över 0,8 % – samhällsägt till 100% alltså!

Men lever verkligen bolaget upp till våra förväntningar och värnandet om regionens innevånare och utveckling? Svaret är dessvärre nej på flera punkter. Det visas i historien om Långforsen.

Jämtkraft vill bygga ett kraftverk i Långforsen i Krokoms kommun. Forsen ligger i det naturskyddade, högt värderade och mycket goda fiskevattnet nedre Långan. Det har gjort att motståndet mot utbyggnad har varit intensivt från lokalbefolkning och naturvårdare. Jämtkraft har dock arbetat frenetiskt med den juridiska processen och till slut fick man tillstånd till ett kraftverksbygge.

Eftersom motsättningarna mellan bolaget och bygdens folk fortfarande var stora och kommunen var tveksam, inledde Jämtkraft en dialog om bygdens utveckling. Den skulle, sade Jämtkraft uttryckligen, genomföras helt oavhängigt kraftverksbygget och stödja lokala initiativ. Jämtkrafts ledning kallade in en vilsen, men dyrbar konsult och satte igång.

Först tog man kontakt med de byar som låg uppströms Långforsen och därmed i liten utsträckning berördes av kraftverksbygget. Här var också folk rätt ointresserade av eller neutrala inför exploateringen. Men med vidlyftiga löften om ekonomiskt stöd i olika former vann Jämtkraft efter hand givetvis uppskattning och anhängare.

Så småningom inbjöds organisationer och representanter för byar där man kraftigt motsatte sig utbyggnad, men nedre Långans fiskevårdsområde, som allra mest berörs av miljöförändringarna, fick inte vara med.

Valet av remissinstanser, mötesdeltagare, tidtabell – allt styrdes med

järnhand av Jämtkrafts ledning

Givetvis ledde detta till att grupper av människor, ja egentligen hela byar, ställdes mot varandra. Fullt naturligt blev byarna uppströms Långforsen och som utlovats stöd, positiva till Jämtkrafts kraftverksutbyggnad. De som närmare berördes värnade konsekvent om miljön och kallades därför utvecklingsfientliga bakåtsträvare.

Jämtkrafts nästa drag var att stimulera till eller möjligen till och med initiera en namninsamling för utbyggnad. Den genomfördes i huvudsak uppströms kraftverket och även rätt långt ifrån Långforsen.

Det gick också så långt att Jämtkraft betalade flygresorna för företrädare för namninsamlingen som senare uppvaktade regeringen i ärendet (vilket bolaget i stort erkände i ett TV4 PLUS program den 11 november 2004 kl. 2000).

Dialogen var ett sätt för Jämtkraft att försöka dämpa motståndet mot en utbyggnad. Hårt pressad vid ett stormigt möte i Bredbyn i juni 2003 medgav också Jämtkraft att processen inte kunde sluta på annat sätt än genom att kraftverket byggdes. När så regeringsrätten 2004 överraskande undanröjde regeringens beslut att tillåta utbyggnaden, avbröt man omedelbart dialogen. Då behövde bygden tydligen inte utvecklas längre.

När ärendet återfördes till regeringen började Jämtkraft och deras allierade allt mer desperat skicka in yttranden. I dessa ?ogiltigförklaras? regeringsrättens dom rätt upp och ned. Man anser att den är tillkommen på helt felaktiga grunder och inte bör gälla. Detta är anmärkningsvärt då regeringsrätten är ett av våra högsta juridiska organ

Vidare ingår vilseledande påståenden i deras yttranden till regeringen. Jämtkraft påstår t ex helt frankt att en övervägande majoritet av lokalbefolkningen är kraftigt för en utbyggnad. Jämtkraft säger sig vilja minska de negativa effekterna av utbyggnaden genom att årligen släppa ytterligare 5 miljoner m3 vatten i Långforsen. Detta låter mycket men när sedan remissinstansernas experter kommenterar det hela och räknar fram vad det skulle innebära, visar det sig att det bara blir en liten skvätt utan betydelse för det biologiska livet i den stora älven Långan.

Detta kallar sedan Jämtkraft för ?oseriösa räkneövningar?, utan att för den skull prestera några egna seriösa dito. Listan på liknande övertramp kan göras längre. Det är bara tråkigt att konstatera att vårt samhällsägda bolag inte verkar respektera domstolsbeslut och skriver yttranden till regeringen med tveksam sanningshalt. Detta är allvarligt och ett ovärdigt beteende.

I sin desperation över den nesliga regeringsrättsdomen, tar man till ett sista knep. Man låter sina jurister fingranska det hela och finner en viss tveksamhet kring en av motpartens fullmakter. Med denna som utgångspunkt ansökte Jämtkraft nyligen om resning i regeringsrättsmålet. Fullmakten hade ingenting med utgången av målet att göra och innebär ingen förändring i sakfrågan.

Varför agerar Jämtkraft så okänsligt och t.o.m. löjeväckande? Ja, om detta kan man spekulera. Företaget har en mycket stark företagsledning, som säkert vill företaget väl, men som saknar omvärldsförståelse. Man vill t. ex. fortsätta bygga vattenkraftverk till varje pris, trots att den epoken är slut.

Jämtkraft erbjöds för övrigt att investera i vindkraftverk i Offerdal, en mer framsynt miljösatsning, men avböjde. Tre av dessa producerar mer el än det tänkta kraftverket i Långforsen. Ägandet och vinsterna från vindkraften hamnade nu i huvudsak utanför länet.

Om företagsledningen är stark så är den politiska insynen och styrningen desto svagare. Socialdemokraterna i Östersund är i praktiken majoritetsägare i bolaget. Bolagets förändringsbenägenhet och möjligheten för andra politiker att påverka utvecklingen är obefintlig.

Jämtkraft har monopol på distributionsnätet, vilket innebär garanterade intäkter. Att producera vattenkraft i mer eller mindre avskrivna anläggningar är något av det mest lönsamma man kan ge sig på. Intäkterna strömmar in i samma takt som vattnet slukas av turbinerna. De enda utlandsägda vi har i Jämtlands län är i stort sett kraftverken, ett bevis om något på branschens lönsamhet.

Och förresten, när hördes senast en debatt om Jämtkrafts vinster? Varför skall de alltid återinvesteras i bolaget när kommunerna har så dålig ekonomi?

Nej, glöm kraftverket i Långforsen! Inga jobb blir det och inga fördelar för bygden. Det ger mindre än en procents tillskott till bolagets produktion och kostar mer i dåligt rykte och problem än vad det ger i utbyte.

Hjälp byarna längs Långan att satsa seriöst på fiske och uthållig turism! Släpp prestige och gammaldags makttänkande! Försök åstadkomma något banbrytande och konstruktivt som gynnar länets näringsliv! På så sätt kanske Jämtkraft till slut uppfyller våra förväntningar på det goda, samhällsägda bolaget.

Stig Nilsson,företagare,, OfferdalLars Thofelt, Bitr. professor, Frösön*Håkan Torén, företagare, Offerdal

* Blomsterv. 17, 832 47 Frösön, tel: 063 12 63 44,fax 063 13 30 30″


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Artikeln publicerades i