Deltagarna på keramikkursen hade torkat av den värsta leran från händerna och slagit sig ner för en kopp kaffe.

– Vet ni att det är Miljövänliga veckan nu? säger jag och hivar upp en klase Kravmärkta bananer ur ryggsäcken.

De andra tittar lite oförstående på mig.

– Jo och vet ni vad, fortsätter jag, svenska myndigheter tror att vi bara bryr oss om det finns bekämpningsmedel i själva bananen som vi ska äta. De kollar jättenoga att det inte finns rester över gränsvärdena i de bananer som säljs här. Att de sedan i det närmaste häller gift över dem som arbetar på bananplantagerna, det tror de att vi struntar i!

Nu vaknar kvinnorna runt bordet till. Indignationen är väckt. Jo, men vi bryr oss visst, självklart! Det dröjer inte länge förrän diskussionen är i full gång.

Innan alla återvänder till sina drejskivor fiskar jag upp broschyrer från SNF som de plockar åt sig för att läsa på vägen hem.

Hade jag inte kunnat skylla på Miljövänliga veckan, hade jag inte kommit mig för.

Det var nio år sedan. Sedan dess har jag skyllt på Miljövänliga veckan många gånger och dessutom börjat jobba med veckan på rikskansliet.

Några bananplantager har gjort förbättringar, de har inte längre människor som står och viftar med flaggor för att flygplanen ska veta var de skall spruta, de kör med GPS. Skyddsutrustning finns framtagen, även om det är obekvämt att använda den i värmen.

Men fortfarande är användningen av bekämpningsmedel så hög att jag frestas säga att man dränker människor och natur i det – 50 kilo per hektar! Potatis, som är den svenska gröda som sprutas mest och som vi bråkade så mycket om för något år sedan, sprutas med 4,5 kilo.

Medelslivslängden för en bananarbetare i Niquaragua är 15 år kortare än för resten av befolkningen.

Jag har tappat smaken för ?vanliga? bananer. Tur att det finns Kravmärkta att tillgå när dottern till efterrätt kräver varma bananer med choklad i. De flesta Kravmärkta bananerna i Sverige kommer från Dominikanska republiken. I de ekologiska odlingarna används inga kemiska bekämpningsmedel. Det är skönt att veta.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.