VISST BEHÖVS ÅTGÄRDER i andra regioner, men varför smita på hemmaplan? Regeringen tycks tro att det är billigare. Så kan det vara på kort sikt, men den som tänker längre vet att det är billigare att minska oljeberoendet i många små steg än att tvingas till panikartade stora förändringar i framtiden. Hur vi än gör måste vi minska våra utsläpp av växthusgaser med cirka 75 procent. Dessutom är det dålig moral och pedagogik att inte visa omvärlden att det går att förena välfärd med låga utsläpp. Västerländsk livsstil skulle faktiskt kunna bli miljövärdig. Det svenska klimatarbetet har hittills varit en succé, billigare och enklare än vi kunnat ana. Med olika skatteväxlingar har Sverige i dag 14 procent lägre utsläpp av koldioxid än vad vi skulle ha haft utan skatterna. Politiken har inte uppfattats som en belastning, utan som ett sätt att utnyttja vårt gröna guld i stället för att importera smutsig olja.

Det är märkligt att många envisas med att se miljöåtgärder som kostnader när andra åtgärder klassas som investeringar och tillväxtprojekt. Vari ligger skillnaden? Varför saluförs just samhällsinvesteringar i energiomställning som en samhällskostnad? Varför belyser man inte nyttan? Det är som den inte skulle finnas. Inget kan vara mer felaktigt.

För det första begränsar många individer koldioxidutsläppen frivilligt för att det höjer deras eget välbefinnande som ansvarstagande medmänniskor, för det andra kommer ”globalmedicin” i form av klimatsnål teknik att vara en tillväxtfaktor av guds nåde nu när de flesta har fått sjukdomsinsikt om att jorden har feber. Och i takt med att oljepriset stiger dag för dag förbättras de klimatsnåla investeringskalkylerna.

SKA KLIMATPOLITIKEN BLI framgångsrik krävs en synvända där klimatåtgärder även ses som näringspolitik. Det finns ingen konflikt mellan nytta och nöje. Att Danmark i dag är en av världens största exportörer av vindkraft beror inte bara på att Danmark försöker ta ett globalt ansvar, utan på att man förstått att det går att tjäna pengar på klimatsnål teknik.

På samma sätt har Sverige genom koldioxidskatt och skatteväxling skapat en lönsam marknad för biobränslen och biobränslepannor. Denna teknik kan bli en stor svensk exportprodukt.

Kommunernas klimatarbete är en annan möjlighet till offensiv. Många kommuner arbetar framgångsrikt med att minska utsläppen av koldioxid. ”KLIMP-pengarna” – bidragen till klimatåtgärder – har gett en god utväxling. Enligt färska siffror har kommunernas klimatarbete minskat utsläppen med motsvarande fyra procent. Ytterligare två procent kan räknas in av redan beslutade investeringar. Och mer finns att hämta. Många kommuner skulle kunna lära av klimatkloka Kristianstad, kommunen som vunnit SNFs klimatgranskning som redovisas i denna tidning. Det är också nödvändigt att regeringen ökar pengarna till klimatinvesteringar för både kommuner och företag – särskilt de investeringar som genererar ny teknik.

DETTA MÅSTE SKE UTÖVER ANNAN klimatpolitik. Ett snabbt byte av bilparken till bränslesnåla miljöbilar är angeläget. Därför behövs en tillfälligt höjd skrotningspremie. Fortfarande saknas en koldioxidrelaterad registreringsskatt för nya bilar, tioprocentig inblandning av etanol i all bensin, generell koldioxidskatt för den lätta industrin och kilometerskatt på lastbilstransporter, åtgärder som kan ge både jobb och stora utsläppsminskningar.

Så skärp det svenska klimatmålet och inse att minskning av koldioxid innebär mer jobb och tillväxt i Sverige om vi bara blandar morötter och piskor på ett klokt sätt. Det är lönsamt att rädda världen!

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.