Njut skogens skafferi

Nyplockade blåbär. Smultron på ett strå. En bytta söta skogshallon. Bär är som poesi man kan ta på. Och det fins mycket gott att hämta därute.

Artikel 2005-4 Text: Åsa Ottosson

Svärfar har varit ute. Grannen har varit ute. Vi har fått noggranna rapporter om när, var och hur mycket. Då gör vi det. Vi kan helt enkelt inte låta bli. Två tämligen upptagna och uppvarvade trebarnsmödrar tar termos och mackor med sig och far till blåbärsskogen. Där pratar vi om ditt och datt samtidigt som vi sveper yvigt med bärplockarna och mycket långsamt förflyttar oss. Efter ett tag blir vi tysta. Plockar koncentrerat. Blir skönt tomma i skallen.

?Medan bär efter bär trillar ner i hinken försvinner jag in i blåbärsriset och blir ett med det. Om ingen ropar på mig förirrar jag mig långt bort. Jag kan hamna bland björnar och andra kraftdjur utan att betala ett öre?, skriver en annan blåbärsplockerska, författaren Maria Küchen i Själens rum i vardagen.

Men jag blir ganska fort trött och säckar ihop på en mossmjuk berghäll. Man måste ju lämna lite blåbär kvar till björnen - han kan sätta i sig 184 000 blåbär på en dag har jag hört! Vi packar upp matsäcken. Temuggen blir alldeles fläckig av mina blåbärshänder och myggen är svåra, men jag känner mig så nöjd, så nöjd. Kanske en tupplur under en tall?

DET FINNS ÖVER FEMTIO SORTERS ätbara bär i Sveriges natur och allemansrätten ger oss stora möjligheter att fritt röra oss och ta för oss av godsakerna. Bara av lingon och blåbär finns uppskattningsvis 450 miljoner kilo i våra skogar. Av det tar vi bara tillvara en bråkdel.

Bärplockarna blir allt färre och plockar allt mindre, enligt en enkätundersökning som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, gjorde 1977 och 1997. Antalet blåbärs-, lingon-, hallonoch hjortronplockare sjönk med hälften på 20 år. Och de som plockade bär 1997 skördade bara en tredjedel av mängderna som plockades 1977. Trenden håller i sig, enligt Anders Lindhagen, forskare vid SLU i Uppsala.

- Husbehovsplockarna är få i dag. Min svärmor som tillsammans med sina systrar varje år tar ?lingonbussen? upp till hemtrakterna i Hälsingland känns nästan unik, säger han. Men bärplockandet är inte på väg att försvinna. Det är fortfarande vanligt att man tar en plastpåse med sig och plockar lite blåbär till en paj när man ändå är ute och går i skogen. Många människor tycker sig dock inte ha tid att plocka, rensa och bereda mängder av bär, utan köper hellre färdig sylt och saft.

MEN TIDSBRIST ÄR INTE DEN ENDA orsaken till att alltfler bär lämnas oplockade.

- Folk vet helt enkelt inte var de ska leta nuförtiden, säger Anders Lindhagen. Jag skulle vilja starta en hemsida på internet där man skulle tipsa om bra bärställen, det skulle nog få fler att plocka bär.

Anders Lindhagen plockar själv gärna tranbär, men även lingon, blåbär och hjortron.

- Tranbär är verkligen något för finsmakare, säger han. Tvärtemot vad många tror har vi svenskar aldrig varit särskilt bra på att ta till vara annat än lingon. De andra bären sågs förr mest som godis eller nödproviant när svälten stod för dörren. De användes också i folkmedicinen för att de ansågs bota vissa krämpor. Folk hade inte tid att leta bär då heller eftersom många av bären mognade samtidigt som man hade fullt upp med skörden. Dessutom var de flesta bärsorter - till skillnad från lingon som innehåller ett naturligt konserveringsmedel - svåra att bevara utan tillgång till socker.

Men nu svänger det kanske. Att smakliga produkter som salmbärssylt, havtornsmarmelad och hjortronsylt sprids över landet via bland annat souveniroch gårdsbutiker bör kunna öka intresset för våra lite bortglömda vilda bär.

Och kanske upptäcker fler och fler att bärplockning är rena terapin, en njutning som man ska dra ut på så länge som möjligt. ?Sitt kvar en stund och titta. Du har kommit nära stillheten, jag lovar, och då springer man inte tillbaka till ekorrhjulet bara sådär?, skriver Maria Küchen.

Kanske kommer vi i framtiden att kunna ringa till Fröken Lingon och få tips om var vi ska söka bär. Men tills dess är det bara att gå ut och leta själv. Samla. Eller plocka bär direkt in i munnen. Lyssna på vinden som går i träden. Låta tankarna vandra. Samla kraft och återhämta sig. Mitt i skafferiet.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.