Vinnare i klimatkampen

Kristianstad är landets bästa klimatkommun. Det visar en undersökning som SNF gjort. Ett mycket medvetet miljöarbete har gjort staden till vinnare.

Artikel 2005-4 Text: Cecilia Bertilsson

DET ÄR INGEN SLUMP att Kristianstad ligger där den ligger, mitt i ett vattensystem. På 1600-talet var Skåne danskt och kung Christian IV beställde en pampig stad, men än mer beställde han en stark fästning, strategiskt placerad för att hålla svensken stången. Och vilket försvar är effektivare än vatten?

Det är säkert heller inte någon slump att Kristianstad i dag är den stad som är mest medveten om vad klimatförändringar kan innebära, omgiven som den är av våtmark och med vissa stadsdelar till och med under havsytans nivå. Efter översvämningarna 2002 var det många som fick sig en tankeställare och några flyttade upp sina fotoalbum till översta våningen för säkerhets skull. Naturskyddsföreningen gick i våras ut med en enkät till alla landets kommuner med frågor om hur de jobbar för att minska sina utsläpp av växthusgaser. 150 svar kom in, det vill säga drygt hälften svarade.

- Spridningen är enorm när det gäller kommunernas klimatarbete, säger Ylva Rylander som är klimathandläggare på SNF.

- De som är duktiga är väldigt duktiga, medan de längst ner på listan varken har kunskap eller uppgifter om sina utsläpp.

BÄST ÄR ALL TSÅ KRISTIANST AD som har en mycket uttalad klimatstrategi. Olja ska bort ur kommunens verksamhet och förnybara bränslen in. Bussar går på biogas. Och kristianstadborna uppmuntras att kasta ut oljepannan till förmån för pellets och fjärrvärme.

- Vi har jobbat mycket målmedvetet och tagit ett helhetsgrepp om miljöfrågan. Den genomsyrar all vår verksamhet, säger Heléne Fritzon (s) som är kommunstyrelsens ordförande.

Första steget i klimatfrågan tog kommunen i början av 90-talet. Ett stort sopvärmeverk planerades och skulle bara formellt klubbas igenom i fullmäktige. Men kvällen före hoppade centerpartiet av och ville i stället satsa på ett biokraftvärmeverk.

- Just beslutet att bygga ett fjärrvärmeverk är det som minskat koldioxidutsläppen mest i vår kommun, säger Lennart Erfors som är projektledare för klimatinvesteringsprogrammet. Kristianstad är en jordbrukskommun med stora djurgårdar. Slätten är perfekt för sockerbetor, potatis och spannmål och det har givit trakten en livskraftig livsmedelsindustri. Kommunen bestämde sig för att se avfallet därifrån som en resurs, i stället för ett problem och 1997 öppnade den första biogasanläggning i landet som samtidigt kan ta emot både industrins och hushållens matavfall och gödsel från gårdarna. Biogasen används sedan som bränsle i kraftvärmeverket eller som drivmedel för stadens bussar.

- Vi har fått ta stora utvecklingskostnader eftersom vi var först, men det kostar att ligga i framkant, säger Lennart Erfors.

- Ja, miljösatsningar kostar, speciellt i början och om man bara tittar i ekonomiska kretslopp som varar ett år. Men i ett ekologiskt kretslopp är ju detta det enda vettiga, säger Heléne Fritzon.

I enkätsvaren kan Ylva Rylander se att kommunerna ofta har väldigt bra koll på sin energiproduktion och jobbar för att minska utsläppen där, medan transporterna tillåts skena iväg, även inom den egna verksamheten. Här är Kristianstad ett lysande undantag. När kommunen gör upphandling av skolskjutsar och färdtjänst väger val av drivmedel tungt. Den entreprenör som kan visa en bilpark med många biogasbilar ligger bra till. En tredjedel av kommunens egna tjänstebilar går på biogas och det finns cyklar att låna för kortare tjänsteärenden. Och cykelvägarna har byggts ut för att få bort så många korta bilresor som möjligt.

- Trafiken är den svåraste frågan för oss att lösa, eftersom vi har så spridd bebyggelse och biltätheten är hög, säger Katrine Svensson som jobbar som miljöinformatör.

Ifrån Lund har de lånat idén om ett mobilitetskontor som jobbar för att ändra invanda mönster för att få bort onödiga bilresor. Just bilresorna och deras klimatpåverkan är också det tyngsta argumentet för att Kristianstad säger nej till externa köpcentra. Kristianstad har varit duktig på att söka pengar för sitt klimatarbete. Regeringens bidrag till lokala investeringsprogram (LIP) och klimatinvesteringsprogram (Klimp) har gjort att många klimatprojekt kunnat bli verklighet. Nu senast rullade 38 miljoner kronor in till nya krafttag mot fossila bränslen.

- Att söka statliga bidrag är ett sätt att få upp frågan på den politiska agendan, säger Katrine Svensson.

Pengar sätter snurr på det mesta. För att få kristianstadborna att minska sin energiförbrukning ger kommunen bidrag för att isolera vindar, byta till bättre fönster och ersätta olja och el.

1 150 hushåll har tagit chansen att förbättra klimatet och ett av dem ligger i Hammar. Det är Hans-Erik och Barbro Nilsson som för tre år sedan slängde ut den gamla oljepannan och satte in en pelletsbrännare i stället. De fick 8 000 kronor i bidrag från kommunen och hela investeringen på 30 000 kronor har redan gått ihop sig. Nu sparar de

10 000 varje år i uppvärmningskostnad. Ändå är det inte största vinsten, tycker makarna.

- Utan det är lukten. Förr stank det olja, nu luktar det gott av trä. Det är mycket torrare och vi kan torka kläder i det som förr var en fuktig källare, säger Hans-Erik Nilsson.

Ungefär samtidigt satte bostadsrättsföreningen Bågfilen in sin pelletspanna. Den värmer nu de 160 lägenheterna och sparar 230 kubikmeter olja varje år. Investeringen på 2 miljoner är redan intjänad. Föreningen fick bidrag

för att byta ut fönster i källare, entréer och balkonger till isolerglas och det höjde temperaturen fem grader direkt.

- Många av hyresgästerna är gamla och de är särskilt glada nu när det är lite varmare, säger ordföranden Egon Olsson.

HUSHÅLLEN ÄR EN VIKTIG grupp att jobba med. Om en familj är nöjd så sprider det sig som ringar på vattnet.

- Energipriserna kommer att stiga och då är det bra att vi har kommit så här långt. Och det har varit positivt att kunna utnyttja de statliga bidragen till något så konkret, säger Lennart Erfors. Kristianstad har minskat sina koldioxidutsläpp med en tredjedel sedan

1990 och kampen fortsätter. Det är en imponerande siffra och har rönt internationell uppmärksamhet. Besökare från Kina, Japan, Tyskland och Österrike har kommit för att lära sig konkret klimatarbete. Men det har tagit tid att

bli uppmärksammad i Sverige. Om Heléne Fritzon skulle ge något råd till andra kommuner som vill få ner sina klimatutsläpp så är det:

- Släpp fram eldsjälar och kunskap som finns överallt i kommunen och hos tjänstemännen. Låt inte bara en enskild nämnd syssla med miljöfrågan utan lyft upp den till fullmäktige så att den tvingas formulera sig om hur vi ska få en hållbar utveckling. Även om klimatfrågan är diffus och global, så måste varje kommun ta sitt ansvar.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.