Annons

Samvetsgrann

TEMA * Kläder är signaler. Nu vill många med sin tröja tala om att de bryr sig om fattiga arbetare och miljön. Det hållbara modet är här.

Skribent Cecilia Bertilsson

VISSA BILDER BITER SIG FAST. Sådana är tevereportaget som visar en bomullsarbetare någonstans i världen. Giftsprutan sitter direkt på mannens rygg och när den fylls på skvimpar giftet över och ner över arbetarens hud. En annan är en radionyhet. En hel arbetsplats med sömmerskor hade blivit innebränd eftersom fabriken de jobbade på var låst utifrån.

Klädarbetarnas usla arbetsvillkor engagerar många just nu. Det är inte längre roligt att bära kläder som någon inlåst människa fått sy. Eller att köpa ett plagg som kostar lika mycket som en fika på stan. Klädindustrin är enorm. En miljard människor i tredje världen lever av att odla bomull och tillverka bomullsprodukter och vi i Sverige köper kläder för närmare 40 miljarder kronor varje år.

Cay Bond jobbar för Promostyl som är en internationell trendbyrå och hon ser hur frågor kring etik och moral kommer starkt. Hon ser tydliga stråk i dagens trender. Ett är ”det heliga” där de nogräknade kunderna finns. En stor grupp är unga mammor och välinformerade föräldrar som bara vill ha det bästa till det sköra lilla liv de fått i sin vård. Parallellt med det finns också ett intresse för ”det ursprungliga”. I det ligger det hälsosamma livet – att bry sig om sin kropp och äta sund mat, men även bära sunda kläder och det är här det ekologiska modet kommer in. Sund i meningen schyst.

– För vad kostar det när det inte kostar något? En sådan ekonomi är okej om alla arbetar gratis, men inte när någon tjänar pengar på att någon jobbar nästan gratis, säger hon. För tio år sedan var det ganska lätt att få tag i ekologiska kläder. De flesta stora klädkedjor hade barnkläder i ekologisk bomull och en kollektion för vuxna som var ganska präktig och stämplad ekologisk, lika med tråkig. I dag är bilden helt annorlunda. Formgivare som gör ekologiska kläder är de som ligger i framkant. De är schysta, men också snygga. Miljöfrågan har flätats in i etiken och trenden är tydlig i Sverige, men också i resten av världen.

Musikgruppen U2 har alltid varit känd för sitt miljöengagemang. Nu har sångaren Bono och hans hustru även skapat ett nytt etiskt klädmärke som heter Edun.

Det franska postorderföretaget La Redoute säljer också i Sverige. I den 1 200-sidiga katalogen går det att hitta rättvisesydda kläder. Den som köper dem bidrar till att de små bomullsodlarna i Mali får 30 procent bättre betalt för sin bomull.

Jadu är en liten intressant butik vid Slussen i Stockholm. Där vävs kläder och politik ihop i bokstavlig mening. En del av plaggen är sydda i fabriker som Mahatma Gandhi startade för att öka Indiens självförsörjning under det brittiska kolonialväldet. Will Sibia driver den nyöppnade butiken och har satsat på plagg som är handspunna och handvävda.

– De flesta kvinnor i bergsbyarna i Himalaya har inget arbete, men genom att köpa deras handarbete kan vi ge dem en möjlighet att tjäna lite egna pengar, säger Will Sibia. Will är själv född i Punjab där många av de stora textilfabrikerna ligger och har upplevt den kemiska industrin. I hans affär är därför alla tyger ekologiskt odlade och färgade med en gammeldags växtfärgningsteknik som precis höll på att falla i glömska innan Jadu gjorde hantverket efterfrågat igen.

Dem collective i Göteborg har lanserat ett eget etiskt klädmärke med bomull från ekologiska odlingar i Indien och satt upp en syfabrik på Sri Lanka. Där ger de sömmerskorna en lön som det går att försörja sig på, vilket inte alls är en självklarhet i Asien.

De rättvist sydda kläderna har än så länge ingen egen märkning. Den kund som tycker det är viktigt måste vara idog och kunnig för att hitta de guldkorn som finns. När det gäller miljömärkning är det en aning lättare.

Kapp-Ahl är den svenska kedja som satsat mest på miljömärkta kläder. Förra året såldes sex miljoner plagg med märket EU-blomman eller Öko-Tex. Det var 14 procent av hela försäljningen. I stället för att satsa på särskilda ekologiska kollektioner plockar de in plaggen bland de vanliga kläderna.

– Det är väldigt sällan någon frågar särskilt efter miljömärkt, men däremot är kunderna positiva när de får det på köpet, säger Ann-Marie Heinonen som är ansvarig för miljö och socialt ansvar på företaget.

Men det finns ett undantag och det är nyblivna föräldrar som gärna köper miljömärkt.

– De är rädda om det lilla livet och tänker kanske mest på att barnet inte ska få i sig farliga ämnen när det suger på kläderna, säger Ann-Marie Heinonen.

Hennes & Mauritz har i höst kommit med en liten ekologisk kollektion till nyfödda barn.

För föreningar som vill ha egna tröjor med tryck finns företaget Switcher. Där finns en ekologisk kollektion som bland annat Svenska Naturskyddsföreningen har använt till sina nya t-tröjor.

I de berömda västgötska knallebygderna ligger Horreds linneväveri som var bland de första att sälja miljömärkta textilier. Deras beredning av tyger har miljötänk och ett knep är att samla regnvatten från taket som sedan används för att krympa tygerna. Det har visat sig vara en ren vinstlott ekonomiskt.

– För min del är det självklart att inte slösa med resurserna och mitt bidrag till miljön är att visa att det med enkla medel går att göra väldigt mycket, säger Christer Ekelund som har den lyckade kombinationen av att vara uppfinnare och styrelseordförande i det gamla familjeföretaget.

I en annan västgötsk stad, Tidaholm, ligger Minimundus som säljer miljövänliga kläder för barn och mammor. Många tyger är randiga i grönt, brunt och naturvitt och det beror på att bomull naturligt kan ha dessa färger. Detta är gammal indiankunskap som amerikanskan Sally Fox fick ögonen på och hon har också bidragit till namnet Fox Fibre.

Den som bor i eller besöker huvudstaden kan gå till Gamla stan och Ekovaruhuset. Där står de flesta ekologiska designers att finna och nu i höst har en efterföljare öppnat i Malmö intill Drottningtorget. För den som vill köpa ekologiska kläder är annars Internet en smart väg.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Cecilia Bertilsson
Artikeln publicerades i