Klimatmötet i Montreal i december antog en ?regelbok? för Kyotoprotokollet och tog beslut om ökat stöd till mekanismen för ren utveckling, CDM. Den stora frågan var dock hur världen ska gå vidare efter 2012, då Kyotoprotokollets första period för utsläppsminskningar löper ut.

– Under mötet lyckades EU och u-länderna enas om att fortsätta inom Kyotoprotokollets ram. Det isolerade USA, som därmed tvingades gå med på

fortsatta samtal, säger Reinhold Pape från internationella försurningssekretariatet som bevakade mötet på plats.

Förhandlingarna förs nu vidare längs två spår. Dels inrättas en arbetsgrupp för Kyotoländerna som ska ta fram förslag till nya bindande utsläppsminskningar efter 2012. Diskussioner ska också föras med de stora utsläpparna bland u-länderna om hur de kan vara med och ta sin del av ansvaret.

Det andra spåret är en serie arbetsseminarier under FNs klimatkonvention (ramverket bakom Kyotoprotokollet) där en förutsättningslös dialog kan föras med USA och Australien. Dessa länder står båda utanför protokollet och motsätter sig krav på bindande utsläppsminskningar.

– Miljörörelsens lobbystrategi under mötet gick ut på att övertyga EU om att inte bara förhandla med USA, säger Reinhold Pape. Istället ville vi att man skulle förhandla med G77-länderna inom Kyoto-ramen om tydliga målsättningar för nästa period. Det lyckades bara delvis. Miljöminister Lena Sommestad sade efter mötet att hon var nöjd med resultatet och att USA nu var med på fortsatta samtal.

– Personligen är jag väldigt besviken, säger Reinhold Pape. Det känns bedrövligt att 150 länder sitter i två veckor och pratar utan att diskutera innehållet i avtalet eller konkreta målsättningar. Nu blev det bara prat om processen, utan tidtabeller. Överenskommelsen med USA är också väldigt allmänt hållen.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.