Miljöbrottslingar sover gott

MILJÖRÄTT * Det är nästan omöjligt att få någon dömd för miljöbrott i Sverige. En lagändring är på gång, men räcker den? Sveriges Natur har talat med kritiska åklagare.

Artikel 2006-1 Mats Lerneby

28 JUNI 2005: Miljöåklagare Jörgen Lindberg lägger ner åtalet mot Falkvarv. Året innan hade varvet i Falkenberg ålagts att minska spridningen av färgstänk och blästersand från sina dockor. En provisorisk föreskrift infördes som sa att ett finmaskigt nät skulle hängas upp i dockan när man blästrar eller målar. Varvet dröjer med nätet och anmäls, men åtalet läggs ner. Det visar sig att det inte är förbjudet att bryta mot provisoriska föreskrifter. I den gamla lagen var det förbjudet men i den nya miljöbalken från 1999 har ordet föreskrifter försvunnit i lagtexten.

En helt normal utgång i ett miljörättsligt brottmål. Fällande domar är ytterligt sällsynta. Det sannolikt längsta straffet för ett miljöbrott utdömdes 1998 för en 49-årig utvecklingsstörd autist. Han fick fem års rättspsykiatrisk vård efter att han härjat runt i en mellansvensk stad och ryckt upp blommor ur rabatterna och även klippt ner några nyplanterade trädplantor.

Miljöskandaler som BT kemi, Hallandsåsen, oljeutsläpp och besprutning av banvallar har inte resulterat i några fängelsedomar.

VARFÖR ÄR DET då så få miljöbrott som resulterar i fällande dom?

Helena Du Rées, kriminolog och forskare på Stockholms universitet, kom för ett år sedan med en doktorsavhandling om miljöbrott. Den visade att de allra flesta åtal lades ned. Den svenska miljöbalken infördes 1999, sedan dess har landets åklagare i det närmaste drunknat i anmälningar. Allt från nedskräpning vid återvinningsstationer till cyanidutsläpp i vattendrag.

Frågar man miljöåklagarna Jörgen Lindberg och Magnus Clase om vi i Sverige har en bra miljölagstiftning i Sverige, svarar de entydigt:

Nej.

Jörgen Lindberg menar att en stor del av problemet är att man tillämpade traditionell strafflagstiftning när lagen skrevs, något som inte fungerar inom miljöområdet.

Traditionellt handlar lagstiftning om handling, orsak och verkan. Om jag tar en tändsticka och tänder på en höbal så har jag gjort en handling, vilket leder till att kåken brinner ner och att jag genom det gjort mig skyldig till exempelvis mordbrand. Det är solklart.

Om ett företag släpper ut PCB i ett vattendrag är brottet inte lika tydligt.

Vi måste kunna bevisa verkan på just det här utsläppet, att just det får pingviner på Nordpolen att må dåligt om tio år. En omöjlighet, säger Lindberg.

Lindberg och Clase tycker att en kommande lagändring leder åt rätt håll, men att miljölagen fortfarande kommer att vara otydlig och svår att tillämpa. Och att den kommer att ge stort utrymme för godtycke och intressen.

ENLIGT HELENA DU REES är det viktigaste med en strafflag att den ger ett budskap till medborgarna i ett land att ett visst beteende inte är önskvärt och därför blir bestraffat.

Strafflagstiftning ska sätta normer. Och det ska inte gå politik i dömandet.

En lag som kom till ungefär samtidigt som den första miljölagen är narkotikastrafflagen. I samband med att den kom 1969 kriminaliserade man företeelsen på ett särskilt sätt.

Narkotikalagstiftningen har varit konsekvent och budskapet har varit tydligt, menar du Rées som också pekar på att lagen har vunnit stor framgång om man ser till antalet fällande domar.

När det gäller miljölagen har det under senare år hattats fram och tillbaka, man har kriminaliserat och avkriminaliserat olika saker vilket har gett ett rätt förvirrat läge, säger Helena du Rées. Ingen vet riktigt vad som gäller.

DEN MILJÖBALKSKOMMITTÉ som i slutet av juni 2005 lämnade fram sitt slutbetänkande om Miljöbalken är ett resultat av denna förvirring, anser du Rées.

I Miljöbalkskommittén har företrädare från industri och näringsliv ingått. Det är klart det blir förvirrat om det finns starka intressen som vill lägga sig i strafflagstiftningen. Jämför man med narkotikalagen

vore det som om en brukarförening suttit med när man skrev narkotikalagen, säger hon.

Enligt miljöåklagare Jörgen Lindberg är det också traditionella synsätt som styr.

Det behövs en skurk för att det ska finnas en vilja att döma ut straff till någon i det här systemet. När vi åklagare väcker åtal mot en företagare som är stark på orten, med många anställda till exempel, vill man inte se miljöbrott som riktiga brott. Värdegemenskapen för till exempel narkotikabrott är etablerad i samhället, men den finns inte på samma sätt

när det gäller miljöbrott, säger han.

Magnus Clase efterlyser en miljölag som är konsekvent.

Släpper du ut gift i naturen vare sig det är PCB, olja, cyanid eller någonting annat har du gjort dig skyldig till ett brott och ska dömas därefter. Punkt och slut. Istället har vi en lång räcka med ämnen som kan anses vara skadliga för miljön, men som inte behöver vara det. Det är helt hopplöst.

ATT POLITIK OCH EKONOMI spelat stor roll i Miljöbalkskommitténs betänkande råder det inget tvivel om, menar Clase.

Tidigare trodde jag att det var missar i lagen. Men nu på senare år tror jag ibland att det ska vara så här. Det ska inte vara så lätt att döma någon för miljöbrott. Det ska finnas ett utrymme för industri och näringsliv. Riksdagen och regeringen håller nog inte med mig om det. De tycker nog bara jag är en lat åklagare som beklagar mig, säger Magnus Clase.

Att polis och åklagare behöver mer resurser är en fras man hört så ofta att den nästan blivit en klyscha. Men miljöåklagarna har varit underbemannade. 1999 års Miljöbalk la ett större ansvar på miljöförvaltningarna och åklagarna.

Då måste man också se till att de får de resurser som krävs. Där räcker vi inte till i dag. Det finns stora brister, säger Christina Hörnberg, jurist på Naturskyddsföreningen.

Men om någon mot förmodan döms för miljöbrott i Sverige i dag är straffen låga. I många fall kan de jämställas med snatteri. Dagsböter är sällan kännbart för stora företag. Helena du Rées tycker dock inte att man ska hänga upp sig alltför mycket på själva straffet.

Företagens uppfattning om miljöbrott överraskade mig när jag gjorde min studie. Uppmärksamheten och att man förlorar i anseende väger tungt. Problemet är att det brukar vara mål med högt straffvärde som åklagarna satsar på. Men trots att miljöbrott har lågt straffvärde ger de möjlighet att påverka ett beteende, och det i sig gör det värt att driva dem, säger Helena du Rées.

Magnus Clase och Jörgen Lindberg kan hålla med men tycker ändå att straffen för miljöbrott är för låga. Oavsett om du släpper ut miljöfarligt avfall i naturen med vilja eller om du gör det av misstag riskerar du ungefär samma dagsböter. En av förklaringarna till såväl de låga straffen som de få domarna är att utredningarna av miljöbrott ofta är ganska komplicerade. Jörgen Lindberg beskriver det som en hinderbana.

Ett narkotikabrott exempelvis har kanske tre hinder man ska komma över för att nå till åtal och fällande dom. En utredning av miljöbrott är mycket mer komplicerad, där finns kanske 30 hinder.

Ett av dessa märkliga hinder är mätningar av föroreningar. Mätningarna som kan ingå i ett åtal görs av företaget självt, alltså av den som åtalas.

Om ett företag blir föremål för en utredning säger de att de har mätt fel, säger Magnus Clase.

Det är inte straffbart att slarva med mätningar, sådan är situationen. Jag brukar säga att vi spelar hockey och att det är rinkens regler som gäller, säger Jörgen Lindberg.

HELENA DU REES PEKAR PÅ bristen av tydlighet i miljölagen. En bättre tydlighet är något både Jörgen Lindberg och Magnus Clase har högst upp på sin önskelista. I dag kan man dra vitt skilda slutsatser från samma händelse.

Vissa kritiker har också hävdat att en domare med miljöintresse mycket väl kan ge en fällande dom i ett mål, där en annan domare utan miljöintresse skulle ha friat.

Det finns för många luckor i lagen och tyvärr tror jag inte det blir bättre med de ändringar miljöbalkskommittén föreslår. Vi ska fortfarande på varje punkt uppfylla beviskraven. Det kan inte ens naturvetenskapen i dag, säger Lindberg. Naturskyddsföreningens jurist Christina Hörnberg menar att miljökommittén föreslår en del förbättringar av straffrätten inom miljörätten, men att det kunde varit bättre.

Naturskyddsföreningen är kritisk till förslaget, vi tycker man borde se mer till miljöskyddet än vad man gjort.

Miljöbalkskommitténs slutbetänkande om ändringar i miljöbalken bereds för närvarande i regeringskansliet. En proposition väntas i vår.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.