REDAN INNAN STOCKHOLMSFÖRSÖKET BÖRJADE, uppstod behovet av trängselavgiftning. Det som väckte upprördhet hos de jag talade med, var inte skatten som sådan utan trängseln som den hade omgetts av ända från början. Denna sorgliga gegga av nationella mot lokala beslutsnivåer och intressen, mellankommunala politiska gräl, regionala piruetter och personliga kovändningar. Fattas bara att det visar sig ha förekommit oegentligheter vid upphandlingen så att någons fru eller make har gynnats. Hela hanteringen blir en perfekt nidbild av politik som en sjaskig syssla. Att det råkar bli just miljöpolitiken som framställs i solkig dager är särskilt ironiskt. Miljön, som är själva grunden för detta skatteuttag, hamnar i bakgrunden. Det talas om avgifter och eftergifter, men den sortens gifter som biltrafiken producerar, de förekommer knappt i diskussionen. Stockholms finansborgarråd Annika Billström har varit en pålitligt urusel marknadsförare av trängselavgifterna. ?Sättet som vi fick dem på är djupt odemokratiskt och felaktigt. Men nu ska vi genomföra trängselskatterna?, sa hon. Hur kunde hon svinga sig med sådan lätthet från den första meningen till den andra? Själv fastnade jag vid de djupt odemokratiska felaktigheterna och fick problem att komma vidare. Jag hade behövt lite hjälp på traven. Varför lyfte man inte fram erfarenheterna från London, där trafiken har minskat och miljön blivit bättre sedan vägavgifterna infördes?

DET VERKLIGT EGENDOMLIGA med trängselskatten är ändå att den bara är ett försök som vi sedan ska rösta om. Vi har inte fått bestämma att vi ska ha skatten, däremot får vi besluta ifall vi inte ska ha den. Och när det gäller hur röstsedlarna ska utformas, då svämmar valfriheten plötsligt över eftersom varje parti – när detta skrivs – får formulera sin egen text. Det går att driva den här demokratiska parodin ännu längre, genom att låta alla valsedlar vara blanka. Och så får Stockholms invånare skriva precis vad de vill på röstsedlarna. En invändning som har framförts mot folkomröstningen är att den bara gäller invånare i Stockholms kommun. Ska inte de som bor i kranskommunerna få göra sina röster hörda? Fråga inte mig. Jag begriper inte varför vi över huvud taget ska folkomrösta i den här frågan. Vi röstar ju inte om andra skatter, som momsen på mat eller skatten på bärplockning eller fastighetsskatten. Men det kanske vi borde göra. I så fall skulle fastighetsskatten bli föremål för omröstning. Den är ju – till skillnad från trängselskatten – snårig och orättvis till sin konstruktion.

För övrigt är trängselskatten ett försök, i mer än en bemärkelse. Med hjälp av den avgiften kan man testköra miljöfrågor genom vårt politiska system. Det har visat sig finnas beslutsgångar som behöver rätas ut, lagar och bestämmelser som motverkar varandra och ojämnheter i beslutsnivåerna. Och när det gäller att få väljarna med sig, har resultatet av testkörningen hittills varit rätt nedslående. Ska man kunna argumentera för åtgärder som är impopulära men nödvändiga så krävs det en kombination av politiskt mod, förtroendekapital och förmågan att förmedla visioner.

Även om det finns sådana politiker, så är de inte så många att de skapar någon trängsel.

Kajsa Olsson är journalist och krönikör

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.