Småfågelmingel i stan

BIOTYPEN * Ryska fåglar i sidenkostym och grå kusiner från landet. Stadsparken är den naturliga samlingsplatsen för hungriga och nöjeslystna.

Skribent Cecilia Bertilsson

Lind

Lind är parkens träd nummer ett. Det är också kärle- kens träd, vilket de hjärtformade löven antyder. Före kristendomen var linden Frejas träd och medan män- nen offrade till eken för fruktbarhet, gick kvinnorna till linden.

Veden är mjuk och lätt att snida i. Därför är många kyrkosniderier och flera av regalskeppet Vasas skulp- turer skurna ur detta trä.

Ett av världens mest kända namn är taget efter en trestammig lind. På småländska blir lind linn och prästens namn blev Linnaeus, och sonen så små- ningom Carl von Linné, blomsterkungen.

Talgoxen

Börja på vintern, är fågelskådarens tips till alla nybörjare. Fåg- larna kan inte gömma sig i bladverket och det går att njuta av solosång. Börja med talgoxen! Den filande sången är för många första tecknet på att våren är nära. Här i stadsparken låter den precis som en cykelpump, ti-ty, ti-ty, ti-ty. Men utanför stan sjunger den i tre stavelser, som var vanligare förr. Cykelpumpsvarianten verkar vara ett smartare sätt att höras bland buller och bilar.

Koltrast

När utlandssvenskar får frågan vad de saknar allra mest, blir svaret ofta koltrastens melodiska sång. Inte konstigt att den är utsedd till Sveriges nationalfågel. Först på 1930-talet flyttade koltrasten till stan efter att ha varit en ganska skygg skogsfågel. Koltrasten är känd för sin goda hörsel. Den kan sitta på gräsmattan och höra var det kryper en mask under jorden och snabbt hoppa fram och hugga tag i ena änden. Om den blir riktigt rädd för någonting kan den plötsligt fälla mängder av fjädrar som yr som ett moln och sedan smita sin väg.

Igelkott

Just nu sover igelkotten. Men ibland vaknar den till ur sin vinterdvala, troligen för att den behöver gå upp och kissa. Romarna använde igelkottar som badborste och än i dag är människan inte särskilt snäll mot kotten. Vi sprutar bekämp- ningsmedel på sniglar som den äter, men framför allt städar vi trädgårdarna för noga. Och samlar vi ihop ris, så envisas vi med att tända eld på det. Valborg är en skräckens dag för igelkotten.

För den som undrar; Igelkotten har runt 5 000 taggar. Och nej. Det gör inte extra ont att bli igelkottmamma. När ungarna föds är taggarna täckta av en extra hud.

Hassel

Ett tidigt vårtecken är den blommande hasseln. Hanblom- morna är långa dinglande hängen som med vinden sprider sitt frömjöl till de diskreta men vackert röda honblommorna. Nötterna väcker habegär både i djur- och människovärlden. Möss, ekorrar och nötkråkor mumsar gärna i sig och för människor har nötter blivit poppis hälsogodis. Men att plocka hasselnötter ingår faktiskt inte i allemansrätten. Redan på medeltiden hade man dock förståelse för frestel- sen och i lagen stod att det för vandraren var ?medgifvet att plocka så mycket, att han dermed kunde fylla hatten ända upp till hattbandet eller vanten ända upp till öppningen för tummen?.

Gråsprav

Gråsparv tycker om människor. Tyvärr är kärleken inte alltid ömsesidig. Luftens råtta kallas den illvilligt. Eller korntjuv. De gråsparvar som bor i stan går gärna på kafé eller samlas kring korvkiosken. I parker och trädgårdar gillar de att kalasa på gula vårblommor och har särskild förkärlek för krokus.

I Amerika kallas gråsparven ?den vite mannens fotspår?, eftersom utvandrarna hade den med sig från Europa. Grå- sparven har minskat i Sverige på senare år, men i innerstan är nästan varannan fågel du möter en gråsparv. Ren vild- mark besöker den aldrig.

Pilfink

Pilfink eller gråsparv? Många har svårt att se skillnad, men ett tips är pilfinkens markerade fläck på kinden, som en rejält svärtad rouge. Om gråsparven är den sociala stadsbon, så är pilfinken en blygare kusin från landet. Den trivs bra utan människor och kan bosätta sig i buskar eller gamla hackspetthål. På senare år har den ändå blivit mer urban och vant sig vid stadens ljud. I Umeå fanns bara ett par pilfinkar för 25 år sedan. I dag finns där tusentals.

Sidensvans

Denna tjusiga fågel ser ut som utklädd för maskerad på Gustav IIIs tid. Banditmask och skimrande sidenkostym. Lätet andas även det överklass, som klangen från små sil- verklockor. Vintern är sidensvansarnas tid. Vart tionde år invaderar hungriga skaror från Ryssland och drar omkring i parkerna på jakt efter rönnbär som är favoriten. Men de får se upp. För om det plötsligt blir milda dagar börjar bären jäsa och hela flockar kan då ses vingla runt på ostadiga ben.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Cecilia Bertilsson
Artikeln publicerades i