Annons

Kändisar i kohagen

BIOTYPEN * De kallas mulens marker, denna hagarnas härliga oländighet. Hit nådde aldrig plogen. Bland stenar och träddungar fylkas några av vårens allra käraste tecken.

Skribent Cecilia Bertilsson

Stare

Som draperad i pärlor är staren. Dräkten skimrar i grön och violett metallic. En del förväxlar den med koltrasten, men ett hett tips är; titta på gången. Medan koltrasten hoppar jämfota, promenerar staren med knyckiga rörelser. Sången har beskrivits som ljudet från ett gammalt utslitet positiv, men gnisslandet kan plötsligt kryddas med ett potpurri av melodier från andra fåglar.

Buskskvättan

Livet är inte rättvist. Buskskvättan är en av våra vanligaste fåglar, ändå är den för många helt okänd. Utseendet har den inte emot sig med sitt rosiga bröst och tufft markerade vita ögonbryn.

Ett roligt trick är att liksom lite nonchalant slänga upp ena benet på grenen och ändå sitta rak. Gryningsvandraren i hagen kan plötsligt få uppleva de mest exotiska strofer ur snåren. Det är buskskvättan som hämtat hem sånginspirationen från sina afrikanska vintervänner.

Gulsparv

Här är fågeln som kan räkna, med sitt lockande ett, två, tre, fyr, fem, sex, sjuuuuuu. På engelska är ramsan ?a little bit of bread and no cheese”. Just säd är gulsparvens favoritmat och det höll på att bli artens fall under 50-talet när utsädet betades med kvicksilver. Nu har den som tur är hämtat sig.

Gulast av alla är den och citron är också det latinska namnet.

Gullviva

Få är osäkra när det gäller gullvivans utseende. Det är namnet som orsakar bryderi. Förr kallades den Sankt Pers nycklar eller Jungfru Marie nycklar som i dag är namnet på orkidéer. Anledningen är att någon skaffat en falsk nyckel till himlen. Sankte Per blev då så förskräckt att han tappade sin egen knippa ner på jorden. En ängel sändes ner som efter mycket letande hittade något guldgult på ängen. Där hade gullvivan vuxit upp för att visa var nycklarna låg och har sedan dess varje år öppnat dörren till vårens blomsterhimmel för människorna.

Mandelblom

Det står en svag förförisk doft av mandel kring de nyutslagna mandelblommen. Linné sa att den började blomma vid svalans ankomst. Omsjungen är den i Taubes gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Knölbräcka eller Jungfru Marie potatis som den också kallats hade kanske inte låtit lika poetiskt. Den som har försökt plocka en bukett vet precis hur lätt de små knölarna som liknar småpotatis längst ner på stjälken följer med. Och det är just meningen för med dessa groddknoppar sprider sig blomman.

Darrgräs

Om du tycker gräs är trist ska du ta en närmare titt på darrgräset, ett litet smycke i hage och äng. Så här lyriskt skriver C F Nyman 1868: Bland de lysande blommorna på ängen gör sig en annan växt bemärkt endast genom sina utomordentligt fina vippor och de på dem liksom upphängda, hjertlika, brun- och grönbrokiga småaxen. Minsta vindflägt sätter dessa vippor i rörelse, en fjärils vinge kommer dess blommor att dallra, och ändå motstår strået den starkaste blåst. Denna växt är Darrgräset, kanske den vackraste bland våra vanligaste gräs.

Kattfot

Visst är det som mjuka kattassar som växer i hagen. De vita kattfötterna som är hanar och de rosa honor. Den är en liten vattensparande eternell och bladens undersidor är täckta av ett grått ludd för att minska avdunstningen. Förr band bondflickorna kransar av dem som skyddade mot ont. Linné hade upptäckte en märklig vana, nämligen att blommorna gavs tillsammans med smörgås åt kalvar med diarré.

Kattfot och kor hör verkligen ihop. Utan betade marker försvinner den, liksom gullvivan. Och det går snabbt.

Bi och humlor

Av bin och andra pollinatörer får vi honung och många andra tjänster som inte är lika synliga och möjliga att tappa upp på burk. Humlan, som är ett bi, pollinerar många av hagens blommor med sin långa tunga och allra helst de som är gula och blå. De trivs när det är svalt och fuktigt och gillar därför den svenska sommaren. Men när blommorna minskar, blir det svårare för bina och därmed för oss. I Kalifornien har de vilda bina redan försvunnit. Nu får mandelodlarna investera massor av pengar för att köra omkring tambin i lastbilar som uträttar deras jobb.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Cecilia Bertilsson
Artikeln publicerades i