KINA FÖRBRUKAR I DAG tio procent av världens olja. Men varje dag rullar 10 000 nya bilar ut på de kinesiska vägarna och om landet skulle komma upp i en amerikansk nivå skulle Kina förbruka hälften av världens olja.

Redan i dag påverkar Kinas oljebehov priset kraftigt. Det tycks vara så att oljekonsumtionen nu ökar snabbare än man hittar oljefyndigheter. Därför är det få som tror att oljepriset kommer att sjunka.

Nu har vi oljekris och klimatkris samtidigt. Det bådar gott för den som vill se en kraftfullare global klimatpolitik. Det som skiljer nuvarande oljekris jämfört med 70-talets är att utöver de kortsiktiga ekonomiska argumenten som sårbarhet och risken för hög inflation finns nu även medvetenheten om växthusgaserna. EUs grönbok visar med all önskvärd tydlighet det strategiskt viktiga i att bli mindre beroende av fossila bränslen.

Risken är dock överhängande att man hoppar från den ena galna tunnan till den andra. I brist på kunskap och fantasi tror allt fler att andra ändliga resurser som uran är lösningen på problemet.

Många tycks förtränga att uran också är en ändlig resurs och att det ur säkerhetspolitisk ståndpunkt inte går att försvara en utbyggnad i väst när världsamfundet samtidigt vill förbjuda utbyggnad i flera muslimska länder. Kärnkraften förutsätter tusentals år av stabila demokratiska stater vilket självklart inte går att garantera. Det är därför viktigt att miljörörelsen i hela världen visar på det ohållbara i att åter satsa på kärnkraften. Det ökade intresset för uranbrytning i Sverige är en nyttig påminnelse om kärnkraftens miljöpåverkan, allt från brytning till olöst avfallshantering. Det mest frapperande är att kärnkraftsivrarna inte förstår att uranpriset också kommer att raka i höjden när efterfrågan ökar och uranet sinar. Bara sedan år 2000 har uranpriset ökat med nära 400 procent. Kanske kan marknaden rädda oss även denna gång?

Problemet är kolet – det har en mycket blygsam prisökning och tillgången är större än vad klimatet orkar med.

Hoppet står till den nya tekniken som i takt med ökad produktion kan ge lägre priser på alternativen. Enligt forskarna sjunker priset på solceller med cirka 20 procent vid fördubblad produktion. Vindkraften är den energikälla som ökar mest av alla globalt sett. I Tyskland snurrar 18 000 vindkraftverk och de ger el motsvarande fyra, fem svenska kärnkraftverk. Kina ligger i dag på fjärde plats i vindkraftens världsliga och kommer att klättra uppåt. Landet har också visat sitt stöd för Kyotoprocessen så även där är man kanske beredd att ta sitt ansvar för vårt gemensamma klimat.

Det viktigaste är att fler länder visar att god ekonomisk tillväxt inte förutsätter ökade koldioxidutsläpp. Sverige är faktiskt ett sådant gott exempel. Första steget togs genom en gigantisk investering i kärnkraft. Det intressanta är inte att Sverige satsade på ett ohållbart energislag utan att det faktiskt gick att ställa om stora delar av det svenska energisystemet snabbt utan att det påverkade tillväxten negativt. Det var snarare precis tvärtom.

Det andra steget togs med koldioxidskatten 1991. Denna historiska skattereform innehöll i praktiken en grön skatteväxling på cirka 18 miljarder där koldioxidskatten var en grundbult. Sedan dess har regeringen och samarbetspartierna gått vidare på denna väg. Resultatet är glädjande. Utsläppen av koldioxid har minskat i snabbare takt än många vågat tro och inte minst värmesektorn är på väg att bli helt fossilbränslefri.

Och fler skatteväxlingar lär det bli. Klimatet är det tyngsta skälet men redan när koldioxidskatten infördes var skälet också att sänka skatten på arbete. Kinas billiga arbetskraft pressar även våra löner.

Kina får oss att ställa många frågor.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.