Fiskare möter forskare

Forskare och fiskare sitter sällan
i samma båt. Men en kurs i marin
biologi lockar till ett möte. För trots
olikheter vill båda havets bästa. Och
nästa gång kan det bli ombytta roller.

Artikel 2006-3 Alexandra Wattwil

Morgonen börjar med kaffe och evolutionsbiologi. Borden står i en ring i lektionssalen och vid varje fiskare finns en pärm och en namnlapp. Kerstin Johannesson, professor och föreståndare för Tjärnö marinbiologiska laboratorium, berättar om bakterier och blågröna alger.

- Dem har ni stött på, i mängder faktiskt, säger hon och förklarar att det är de som gör klippor så hala precis vid vattenytan.

De 16 yrkesfiskarna är från Tanums och Strömstads kommuner. De har själva tagit initiativ till kursen. Några av deras kollegor har redan fått diplomet som visar att de har kunskaper i marin ekologi, så det här gänget var positivt när det kom. Deltagarna på den första kursen var däremot ganska skeptiska.

- Men efter en halv dag tyckte de att det var fantastiskt, säger Kerstin Johannesson och poängterar att det är forskarnas attityd som avgör.

- Fiskarna måste veta att jag lyssnar lika mycket på dem som de förväntas lyssna på mig. Tyvärr är det brandväggar i många fall mellan forskare och fiskare, säger Kerstin Johannesson.

Samtidigt tror hon att attityderna håller på att förändras.

- Vi har så mycket att lära av dem. Deras bild är lika sann som vår bild.

Därför är det viktigt att de båda bilderna möts. Och nu har man kommit en liten bit på väg.

- Jag tror att vi måste mötas. Prata, prata, prata, säger hon och menar att länsstyrelsen och Fiskeriverket också måste vara med i diskussionen.

Fiskaren Christer Axelsson tycker att klyftan är mindre nu än vad den var för fyra dagar sedan.

- De har rätt sunda åsikter. Jag tror att vi ska kunna samarbeta, säger han.

Man kan givetvis inte förvänta sig samsyn i alla frågor. En fråga där det skiljer är fisket av havskräftor. Kerstin Johannesson tycker att man borde fiska mer med burar och bara tråla längre ut i havsbandet, eftersom burar har mindre påverkan på bottnarna än vad en trål har. Men burarna är tunga, så för fiskarna innebär det ergonomiska problem.

- I ett hårt skarpt läge, då får man förhandla, säger hon.

När kaffet har börjat verka vaknar frågvisheten. Varför finns det inga insekter och blommor i havet? Vad är vetenskap och vad är bara teorier? Någon spekulerar i att det kanske är alla virus som gör att balansen i naturen upprätthålls.

- Det är som vi fiskare. De starkaste blir kvar.

Fiskarna skrattar, men de känner sig ofta hotade, motarbetade och missförstådda.

Fiskaren Charles Olsson framhåller att de inte fiskar på kvantitet utan på kvalitet.

- Ändå är det alltid vi som är bovarna i dramat.

Kerstin Johannesson tycker också att fiskarna ofta blir felaktigt anklagade. Faktum är att de tvingas göra en massa saker som de inte vill. Som att dumpa fisk i havet. Därför tror hon att man måste jobba med omgivningens bild av fiskare.

Det här mötet är ett resultat av att forskare i mitten på 90-talet anklagade fiskare för att förstöra områden med koraller. Kerstin berättar att det förekom mycket pajkastning.

- Vi började förstå att man behöver dela en gemensam uppfattning, säger hon.

Då gjordes en undersökning för att få fram en bättre karta över bottnen och det resulterade i en diskussion där sex områden klassades som fredade. Enligt Kerstin Johannesson är den så kallade Kosteröverenskommelsen unik.

- Det är en lösning utifrån en dialog mellan fiskare och forskare. Fiskarna i området ville fortsätta dialogen för att lösa kommande problem tillsammans, en dialog som sedan drygt ett år bedrivs inom ramen för ett samförvaltningsinitiativ.



ETT RESULTAT AV DET ÄR KURSEN i marin ekologi. Tanken är att alla som fiskar i området ska veta varför just de här områdena skyddas. Under kursen har deltagarna fått lära sig allt från fiskens roll i ekosystemet till hur man genomför en vetenskaplig undersökning.

- Det är bra att få en förståelse för hur allt hänger ihop. Men det mesta är sådant som jag har haft kontakt med tidigare, säger Torbjörn Sixtensson.

Yrkesfiskarna har tagit initiativ till flera miljövänliga och fiskebevarande åtgärder och själva valt att gå längre än lagar och regler. Nu vill de ha en miljölicens, för de är måna om att alla fiskare i området följer reglerna.

- Vi stoppar ingen från att fiska, men de måste följa de regler som gäller. Vitsen är att vi ska fortsätta att fiska och ha ett acceptabelt fiske, säger Torbjörn Sixtensson.

Därför är fiskarna oroade av diskussionen om en marin nationalpark i dessa vatten. De tror att den är ett sätt att på sikt ändra deras fiskerätt.

- Fiskarna har noll förtroende för myndigheter, säger Kerstin Johannesson och berättar att de gång på gång har drabbats av diverse plötsliga bestämmelser.

Ytterligare ett sådant beslut som dimper ner vore ett stort misslyckande för det samarbete som nu har inletts.

- Då får man nog lägga ner det här med nationalpark.

FORSKARNA ÄR POSITIVA till en nationalpark och Kerstin Johannesson anser att det finns faktorer som kan vara positiva även för yrkesfiskarna.

- Vissa saker kan gynna dem. Ett miljövänligt fiske gör att de kan höja priset på sina räkor, säger hon.

Dessutom skulle de kunna skapa sina egna regler.

- Till exempel att bara de som har läst marin ekologi får fiska här.

Tjärnö laboratorium ligger med härlig utsikt över havet. Fiskarna bär upp stora plastlådor med gårdagens bottenprover, och sätter sig vid varsitt mikroskop. Orange piprensare, små nakensnäckor, slemmaskar och alger läggs under lupp.

Enligt Charles Olsson är det här en nödvändig resa för fiskarna. De var tvungna att engagera sig när fiskets miljömedvetenhet i Kosterfjorden ifrågasattes.

- Vi gjorde ett jättejobb för att kunna visa att vi inte är något hot, säger han och berättar att de kartlade varje tråldrag för att visa att de inte trålade på de känsliga hårdbottnarna.

För de har sett det mesta. Forskare som drar slutsatser utan att ta hänsyn till alla fakta. Myndigheter som fattar beslut utan underlag. Politiker som utan kunskap kör över en hel yrkeskår.

Att fisket har blivit en politisk poängplockning ligger näringen i fatet. I dag är kontrollen av verksamheten stenhård, men det har de inte opponerat sig emot.

- Det är dags att någon gör något för oss. Vi vill ha mer inflytande. Men det är svårt att få samklang mellan oss, säger Torbjörn Sixtensson och slår sig ner vid en dator för att räkna på tillväxthastighet hos fisk i förhållande till trålarnas maskstorlek.

- Det hade varit viktigt att få med forskare och marinbiologer på mer fiske. Och även byråkraterna, säger han.

Därför planerar de nu att ge en kurs för forskarna. Då ska de få lära sig mer om yrkesfiskarnas verklighet.

- Något som de aldrig kan få är vår erfarenhet. En forskare som inte tar vara på den och för en dialog kommer ingenstans, säger Charles Olsson.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.