Havsvik i motlut

Östersjön är omgiven av samhällen i snabb utveckling ? en utveckling som förvandlat dess vatten till en kraftfull näringslösning. Här en snabbskiss över de senaste 100 åren.

Artikel 2006-3

ÖSTERSJÖN SKA BLI RENARE, det är alla överens om. Men hur ren då? Och hur såg miljön egentligen ut i den ostörda Östersjön, innan vi började intensivgödsla med industri- och hushållsavlopp och med överskottsnäring från åkrar och fält? Det försöker professor Fredrik Wulff beskriva, tillsammans med sina kolleger på systemekologiska institutionen vid Stockholms universitet.

För hundra år sedan var Östersjön ett näringsfattigt hav. Vattnet var betydligt klarare med ett par meter bättre siktdjup än i dag. Därmed kunde bälten av blåstång växa djupare ner på bottnarna. Men fisk fanns det däremot inte så gott om.

- Östersjöfiskare var fattigt folk, påpekar Fredrik Wulff. Tyska kolleger har räknat ut att fiskproduktionen var ungefär en åttondel av dagens!

Fredrik Wulff är marinbiolog men minst lika mycket matematiker. Och programmerare. Efter många års forskning har han omsatt sina och kollegernas kunskaper om Östersjöns fysik, biogeokemi och ekologi i en avancerad datormodell över hur Östersjön "fungerar". Mycket förenklat matar man in en viss tillförsel av växtnäringsämnena kväve och fosfor, och sedan räknar modellen ut vad det innebär för produktionen av växtplankton, siktdjup, utbredning av syrefria bottnar och så vidare. Den kan även visa hur olika åtgärder för att minska närsaltstillförseln påverkar miljön, och jämföra kostnaderna för de olika alternativen. Målet är att modellen ska bli ett verktyg i internationella samarbeten för att förbättra Östersjöns miljö, och användas av till exempel tjänstemän och politiker inom EU.

ÖSTERSJÖMODELLEN KAN ÄVEN användas för att se bakåt i tiden. Det är så forskarna tar fram de miljöförhållanden som rådde i sekelskiftets Östersjö. Hur ofta förekom blomningar med kvävefixerande blågrönalger? Hur mycket fisk fanns det? Hur stora bottenområden var syrefria?

Kruxet är att veta vilka värden som ska matas in i modellen; vi vet inte hur mycket växt-näringsämnen som

Östersjön fick ta emot på den tiden. I stället försöker man uppskatta tillförseln på olika sätt:

För hundra år sedan bodde bara hälften så många människor runt Östersjön. Precis som i dag var det via vattendragen som de största mängderna kväve och fosfor nådde havet. För att skatta dåtidens tillförsel använder forskarna dagens halter i vissa Norrlandsälvar och andravattendrag i glesbygder. Tillförseln från städer och industrier bedöms vara ungefär densamma som i dag, trots att befolkningen nu är betydligt större.

- Det kan låta konstigt, medger Fredrik Wulff, men det beror på att avloppen gick helt orenade ut i havet. En annan skillnad är att alla transporter i städerna var hästburna, och en häst producerar ungefär lika mycket närsalter som tio människor. Nedfallet av kväve från atmosfären har däremot ökat kraftigt, där bedömer vi att dåtidens tillförsel var ungefär tio procent av dagens.

Att kartlägga Östersjöns historia är ett detektivarbete som leder utanför de biologiska källorna. Fredrik Wulff har plöjt stadsarkiven efter uppgifter om städernas utveckling och vattenklosettens historia, gått igenom lantbruksstatistik för att ta reda på hur många kor bönderna hade och läst i gamla tidningar om dåtidens miljöskandaler. För allt var inte bättre förr: När städerna växte i början av förra seklet fick man allt större problem med de orenade avloppen. I Stockholmstidningen skrevs rasande inlägg om stinkande algblomningar och döda bottnar i innerskärgården. Situationen var densamma utanför de flesta större kuststäderna.

Men hur ser då framtiden ut, kommer vi att kunna förbättra Östersjöns miljö?

- Genom att bygga moderna reningsverk i våra östra grannländer kan vi kraftigt minska fosfortillförseln, säger Fredrik Wulff. Det skulle ge en ordentlig minskning av de blågröna algernas blomningar, som plågar oss nästan varje sommar.

MEN RENINGSVERKEN har liten betydelse för den totala kvävetillförseln. Där hänger det mycket på EU och hur jordbrukspolitiken utvecklas. För det är jordbruket som är den stora kvävekällan, och det är kvävetillförseln som måste minska om blåstången ska komma tillbaka och utbredningen av döda bottnar hejdas. Samtidigt finns så mycket näring lagrat i vattenmassan och nere i sedimenten att det kommer att ta lång tid innan det vänder, även om vi kunde stänga av kranarna helt.

- Om vi gör något i dag kan vi nog få en hygglig miljö om hundra år, tror Fredrik Wulff. Jag lär inte få uppleva det själv men mina barnbarn, kanske. Jag är optimistisk, det måste jag vara!

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.