GE OSS SNABBA RESULTAT och förlåt oss vår otålighet. Tiden har gjort oss så resultatinriktade att det närmast liknar en religion. Vi tror på hållbarhet och ett långsiktigt tänkande men vår tillvaro och vardag är uppbyggd på åtgärder som lindrar snabbt och tillfälligt.

Har du fotsvamp kan du bota den på kort tid. Har du munsår kan du behandla det snabbt och enkelt på ännu kortare tid. Vaknar du på morgonen med värk och ett huvud som är fem gånger större än vanligt återfår du strax de rätta proportionerna med en klämmig brustablett.

Du kan nära nog återställa kraschade middagsbjudningar, torra gräsmattor och repor i billacken med rätt läkemedel.

Förr vaknade man med både huvudvärk och repor i lacken utan att ta en brustablett. Då tog man dagen som en mindre lyckad dag, satte sig mot en tall, räknade moln och lyssnade på en kråka tills det var dags att gå och lägga sig igen. Tålmodigt höll man ut, lät tiden ha sin läkande gång.

Vad har detta med natur och miljö att göra? Ja, kanske har vi samma förhållningssätt till naturen och våra medvarelser som vi har till huvudvärk och fotsvamp.

Man kan inte bota algblomning med en brustablett, det förstår vem som helst. Men andra mindre symtom på naturens olika delar går att bekämpa. Såna symtom som på ett eller annat sätt stör den mänskliga verksamheten kan alltid behandlas med snabbverkande kemikalier. Kanske inte för att det är helt nödvändigt utan för att vi kräver åtgärder som ger snabba resultat.

Nattfjärilen tallprocessionsspinnaren har under ett par somrar upplevts som ett stort problem på det gotländska Sudret. Det är inte fjärilen som är en olägenhet utan larven och den klåda som kan uppstå vid kontakt med de gifthår som den lämnar vid hudömsningarna. En grupp otåliga människor med fastigheter i området, utmålar larven som ett hot mot Gotlands framtid, dess turism och besöksnäring.

De kräver åtgärder. De kräver bekämpning. De vill se snabba resultat.

Det resulterar i besprutning av ett av de områden där larvpopulationen är stor. Bekämpningsmedlet heter Bacillus thuringiensis. Medlet är mycket selektivt och ?bara giftigt för fjärilar?. Gotlands kommun bidrar med 100 000 kronor trots att det i omkringliggande områden flyger skyddade arter som bland annat svartfläckig blåvinge och apollofjäril.

Klart att det är besvärligt med larver, klåda och eksem och sånt, speciellt när resten av naturen spelar fan med algblomning och taskigt ozonlager. Och vår lediga tid är intensiv och vår stora otålighet gör oss obekväma med sånt som naturligt uppstår i naturen.

För naturen skall vara som naturen alltid har varit. I förändringarna och otålighetens tid behöver vi barndomens träd, fåglar och stenar. De är som valium för nutidsmänniskan. Det öppna landskapet bör vara som i ett stycke Lundell utan toppade insektspopulationer och andra naturrebelliska yttringar.

Ibland använder vi skyddsjakt och ibland bekämpningsmedel. Man kan kanske säga att skyddsjakt och kemiska medel är myndigheternas svar på en snabbt verkande brustablett. Ett uppiggande och samtidigt lugnande medel för alla de som i sin stora otålighet inte klarar av att vänta på naturens egen mer hållbara och långvariga behandling.

Ständiga åtgärdspaket som serveras för att mätta och tysta massan. Paket som förhoppningsvis skall ge snabba resultat. Vi är konstant åtgärdsberusade. Ge mig en åtgärd och förlåt mig mina synder!

Vän av både larver och annat undrar: Hur skall vi i denna tid av otålighet kunna skapa ett hållbart samhälle?

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.