SLAGUGGLEHONAN LIGGER blickstilla i sin holk och tittar på oss med kolsvarta ögon. Ornitologen Ulrik Lötberg pekar ut hannen som vaktar längre bort.

– Här finns gott om mat för slagugglorna. Deras favoritmat är vattensork som de jagar om natten i tyst flykt längs dikena i sumpskogen.

Vi befinner oss i Sjöängen, mitt i en vidsträckt mosaik av sumpskog, några kilometer sydväst om Tierps kyrka. Här finns en av de tätaste koncentrationerna av skogsfågel i Uppland. Ornitologerna har funnit starka stammar av ugglor (slaguggla, lappuggla, pärluggla och sparvuggla), alla svenska hackspettar utom vitryggen och en stark stam av skogshöns: orre, tjäder och järpe. Av hackspettarna märks särskilt gråspetten, spillkråkan och den tretåiga hackspetten.

En gång var här en mosse. I början av 1900-talet dikades våtmarken. De taniga björkar och tallar som stod på mossen fick en tillväxtinjektion. Så småningom dök späda grankjolar upp under lövet. Resultatet blev en lövrik blandskog med stora inslag av död ved. I satellitbilder sticker området ut som extremt lövrikt.

– I dagens skogslandskap är det mycket sällsynt med en helt oröjd och ogallrad blandskog, säger Ulrik Lötberg. I produktionsskogen runt omkring finns inget liknande.

I sumpskogen är det glest mellan stammarna och de flesta träd har röta. Det kan förklara varför markägaren Stora Enso låtit området vara. Här finns inte mycket att hämta ekonomiskt.

SOLIGA LÖVGLÄNTOR ÖPPNAR sig här och var med många döda träd, högstubbar av björk, tall och gran. På träden växer rikligt med tickor och insektslivet myllrar i den ruttnande veden. Överallt syns spår efter hackspettarnas näbbar och de talrika utgångshålen skvallrar om vedinsekternas hemliga liv under barken.

– Dikade myrmarker har länge varit lågt värderade av naturvårdare. Men Sjöängen är ännu ett exempel på hur dessa marker om de lämnats i fred kan bli väldigt fina sumpskogar, som är perfekta biotoper för skogsfågeln, säger Kristoffer Stighäll, ledare för SNFs projekt Vitryggig hackspett.

Mitt i detta fågeleldorado vill Råsjö torv AB nu bryta torv i stor skala. Tidigare har företagets planer stoppats i den närbelägna Kerstinbomyran, som blir naturreservat. Nu gör företaget ett nytt försök i Sjöängen.

Torvföretaget har inriktat sig på att hitta större utdikade torvmarker som inte är utpekade som värdefulla för naturvården. Ändå har det nu två gånger råkat hamna i områden med höga naturvärden, som den statliga naturvården inte känt till.

Länsstyrelsen ska nu bestämma om torvbrytningen får tillåtas. SNF och Upplands ornitologiska förening, som gjort en inventering av de hotade fågelarterna i området, vill se ett nej till brytning.

– Här finns minst 14 hotade arter som listats i EUs fågelskyddsdirektiv som särskilt skyddsvärda, därtill minst åtta rödlistade fåglar, säger Ulrik Lötberg. Området borde göras till Natura 2000-område.

Blir det nej till torvtäkt kan området ändå behöva skydd genom en reservatsbildning eller någon form av frivillig överenskommelse med Stora Enso.

– Det behövs en omvärdering av gamla utdikade våtmarker, säger Kristoffer Stighäll. Länsstyrelsen

i Uppsala prioriterar andra naturtyper i sitt naturskyddsarbete och har redan låst upp sina pengar på annat håll. Det är inte troligt att området kan naturskyddas. Men ett naturvårdsinriktat skogsbruk där man plockar ut en del av granarna kan mycket väl kombineras med ett fortsatt bevarande av de lövrika miljöerna.

STORA ENSO HAR UTTALAT att de inte vill ha någon torvbrytning. Bolaget har också gjort ett dämme i södra delen av området som satt stora lövskogsarealer under vatten. Här blir inom kort ett värdefullt tillskott av död lövved. Kanske finns här ett intresse av att bevara området.

– Man kan inte skydda allt, därför är det viktigt att skydda rätt ställen, där det verkligen finns många hotade arter, säger Ulrik Lötberg. Sjöängen ingår i ett stort stråk av lövrika marker. Länsstyrelserna skyddar gärna kalkbarrskogar och små bestånd av gammal gran. Men de hotade skogsfågelarterna måste ha mycket stora arealer för att klara sig. Det behövs en ekologisk landskapsplanering av naturskyddet.

Ulrik och hans skådarkompisar har lagt ned fler månaders ideellt arbete på att inventera fågelfaunan runt Sjöängen.

– Den ideella naturvården slår alltid ur underläge. Vi måste lägga ned mycket fritid på att bevisa våra påståenden. Exploatörerna kan ta lättare på fakta och komma med många ogrundade påståenden. Här har vi hittat starka stammar av hotade arter där torvbolagets inventerare inte hittat något av värde.

Regeringen har tagit fram en aktionsplan för den vitryggiga hackspetten och satsar 200 miljoner på att bevara lövskogsmiljöer lämpliga för denna utrotningshotade art. Det har dock visat sig att inga friska pengar har anslagits. Medel till vitryggsbiotoperna får tas inom ramarna för redan hårt ansträngda naturvårdsbudgetar.

– Det är upprörande. Inom projekt Vitryggig hackspett känner vi oss förda bakom ljuset, säger Kristoffer Stighäll. Bivråken seglar över trädtopparna, en järpe blixtrar förbi i en glänta, orrspillning ligger på en mossig stam. Här finns mycket att uppleva i det som vid första anblicken ser ut som vilken blandskog som helst. Men fukten och den döda stående veden skiljer ut området från den hårt brukade skogen runt omkring.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.