Sill säkraste satsningen

En tjock skiva torsk med benet kvar, serverad med skirat smör, några färska räkor, nyriven pepparrot och potatis - närmare än så kommer man ibland inte himlen.
Eller kanske helvetet, för det är kanske vi torskälskare hamnar, när vi låter njutningen gå före omsorgen om torskens fortlevnad.

Artikel 2007-2 Ann-Helen Meyer von Bremen

Jag har en synd att bekänna. Nej, jag körde inte bil berusad, slog inte mitt barn och begick inget bankrån. Jag åt ett smörrebröd med en bit rökt ål. Dagen innan hade jag kokat en torsk och någon vecka innan blev det en stekt hälleflundra. Den var perfekt tillagad.

Därmed har jag på rätt kort tid gjort mig skyldig till att äta tre av de fiskar som är så hotade att det i princip borde råda totalt fiskestopp, enligt Världsnaturfonden. Ändå kan vi lagligt köpa de här fiskarna i fiskdisken och på restaurangerna. Hur kommer sig det egentligen?

Svaret är naturligtvis att fiskepolitiken är en kompromiss mellan olika behov där fiskerinäringens krav väger tungt.

- Hela Europas fiskpolitik har varit felaktig inriktad på att fiskerierna ska fungera och inte på att det ska vara ett uthålligt fiske. Man har byggt in sig i ett system som är svårt att ändra, inte minst för att man riskerar att slå ut många fiskare, men nu har man inom EU sagt att man ska försöka ta återhämningsplaner för vissa arter och begränsa fisket starkare, säger Inger Näslund, fiskexpert på Världsnatursfonden, WWF.

Hon och hennes kollegor sitter som bäst och arbetar med en ny version av deras konsumentguide ?Fisk till middag??. När den kom ut första gången 2002 så fick den ett stort genomslag och torskkonsumtionen sjönk med 50 procent på ett halvår.

För fiskälskaren är ?Fisk till middag?? inte den mest upplyftande läsningen. Ål, hälleflundra, hajar, rockor, blåfenad tonfisk, kolja och tropiska räkor är det bara att glömma. De är alla rödlistade. Rött ljus råder som sagt även för torsken, med undantag för krokfångad norsk arktisk tork som vi möjligen kan få köpa om ni nu verkligen måste ha torsk. Vildfångad lax är det i princip också stopp för , såvida den inte är kompensationsutsatt eller KRAV-odlad. Däremot ska vi tänka oss för innan vi köper vanlig odlad lax, som är den lax vi ofta hittar i fiskdisken, men just fiskodlingen återkommer vi till senare.

I princip är det bara abborre, gädda, gös, sill, strömming, flundra (skrubbskädda) och sej som vi kan köpa utan att behöva fundera särskilt mycket. Grönt ljus råder också för hummer och blåmusslor. Övriga vanliga fiskar som makrill, röding, öring, regnbåge, sik och nästan alla plattfiskar som rödspätta, piggvar, rödtunga m fl har fått gult ljus, vilket kräver att vi tänker oss för både en och två gånger innan vi köper dem. Och det är rätt mycket vi ska tänka på. Vi ska ta hänsyn till var fisken har fiskats, eftersom vissa bestånd är mer uthålliga än andra, hur den har fiskats, eftersom vissa fiskemetoder, som bottentrål som förstör havsbotten och tar med sig stora bifångster, är mer skadliga än andra och hur lång fisken är, eftersom storleken avgör om fisken hunnit fortplanta sig.

- Vi vet att de råd vi ger är svåra att följa. Det är till exempel svårt för konsumenterna att hålla reda på vart fisken är fisken. Men om vi börjar fråga efter krokfångad torsk i fiskdisken så sänder det signaler bakåt i kedjan. Det var likadant när vi började frågade efter miljömärkta tvättmedel, som heller inte fanns i början, säger Inger Näslund.

Väger vi dessutom in utsläpp av tungmetaller och andra miljöföroreningar så vet vi att den mesta insjöfisken, strömmingen från Östersjön och vildfångad lax har problem och att Livsmedelsverket säger att vi inte ska äta den oftare än en gång i veckan. För gravida kvinnor gäller ännu större återhållsamhet. Och då har vi inte ens pratat om hur energikrävande en del typ av fiske är, som exempelvis djuphavstrålning.

Odling är heller inte oproblematiskt. Lax äter till exempel fyra gånger sin egen vikt av foder, ett foder som består av annan fisk som i vissa fall riskerar att bli utfiskad.

- Som jag ser det är odling konstgjord andning. En stor del av Norges foderfisk kommer från Chile. Laxen växer snabbt men mår inte så bra av att bo så tätt. De måste ha antibiotika, avmaskningsmedel och färgämnen och odlingarna stör även den vilda laxens bestånd eftersom de blir stående i skydd av kassarna för att äta mat och det stör deras vandring upp i älvarna, säger Martin Saar på Stockholms Miljöförvaltning som jobbar med uthållig konsumtion.

Det är tufft att vara konsument och lätt att resignera , strunta i råden och trots-köpa den där torsken i alla fall.

- Visst är det så att folk inte står ut med för mycket negativa budskap. Inte ens de mest miljövänliga orkar ta hänsyn till alla aspekter. Men det vi kan göra är att försöka bli lite mer medvetna konsumenter. Att diskutera och ställa frågor i fiskdisken, säger Klas Hjelm som jobbar med hav- och fiskefrågor på Naturskyddsföreningen.

Och det finns några enkla saker vi kan börja med. Som att äta flera arter, större fiskar, välja mer insjöfisk, förutsatt att den inte är alldeles för tyngd av miljögifter, stödja det lokala fisket och om vi nu måste äta någon hotad art - att göra det vid speciella tillfällen. Helt enkelt att börja tänka lite mer på vad det är för fiskar vi äter.

Och när vi ändå tänker kan vi skänka en tanke till sillen. Denna fisk som gjort att vi nordbor har överlevt och som det fortfarande finns gott om, som är nyttig (rik på omega 3-fetter), rik på omega 3, fiskas på ett uthålligt sätt och dessutom är god och går att variera på många sätt.

Ett ljus i mörkret är också att medvetenheten börjar att märkas och fisken börjar miljömärkas. MSC, Marine Stewardship Council är en internationell märkning som ges till fisk från hållbara bestånd, fiskad på ett uthålligt sätt och som ska göra så lite skada som möjligt på den marina miljön. I Sverige finns det MSC-märkt hoki från Nya Zeeland och alaska polock från Atlanten.

Svenska KRAV märker också fisk, både odlad och vildfångad och tittar då på hållbarhet och miljöaspekter över hela kedjan. I dag finns det KRAV-märkt odlad lax och blåmusslor och vildfångad sill och räkor.

- Det finns ett stort intresse för KRAV-märkt fisk och jag tror att det snart kommer att komma fler KRAV-märkta fiskar. Det handlar då om selektivt fiske och små kustnära båtar, säger Marc Wester, fiskeansvarig på KRAV.

Så nog märks det att åtminstone en del av oss har börjat tänka till.

Själv tänker jag på det råd som Inger Näslund gav till mig:

- Om du vill att även dina barn ska kunna njuta av samma goda fisk som du i framtiden, då kanske du får tänka dig lite för.

Japp, det argumentet kapitulerar jag inför. Nog för att jag är en hedonistisk läckergom, men om det innebär att min son kommer att få avstå från en av sina favoriter, min egenhändigt panerade torskrygg, då kommer jag att ligga riktigt illa till i framtiden.

Konsumenttips:

- Samtal är bättre än bojkott. Våga fråga i fiskdisken. Diskutera vart fisken kommer ifrån, om det är från hållbara bestånd och om fisken har fångats på ett hållbart sätt.

- Satsa mer på insjöfisk, men ta reda på var den kommer ifrån och hur det står till med miljögifterna i det vattendraget.

- Variera dig. Köp inte bara torsk och lax, prova på andra arter.

- Köp hellre lite större fiskar så att de hunnit fortplanta sig.

- Gynna lokala fiskare

- Välj KRAV och MSC-märkt fisk

- Odlad fisk är inte problem, fråga efter KRAV-märkt

- Försök låta bli torsken och ålen.

- Och om du måste köpa torsk eller hälleflundra, gör det vid högtidliga tillfällen.

- Satsa på sillen. Inte bara miljövänlig och nyttig utan också väldigt god.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.