FÖR NÅGRA DAGAR SEDAN parkerade jag bilen framför den svenska matrebellen, City Gross i Bromma, lade en femma i den stora shoppingvagnen och rullade in i det som en gång varit bryggeriets tapphall. Den kallades Sibirien för att det var så stort och otrevligt. Jag försökte intala mig att det ändå var bättre att handla här, där det satsas på leverantörernas märken och köttet kommer från Sverige, än på Willys, också nybyggt på bryggeriets baksida, eller på Ica Maxi i Solna eller på Coop Forum vid flygplatsen.

De har vuxit upp som jättelika flugsvampar ur marken, dessa stormarknader i köpstarka områden.

Är det bättre att handla här? Jag vet inte. Det är billig mat på alla ställen och det fulla priset står inte på kvittot. Mellanskillnaden får någon annan erlägga. Till slut är det jag själv som får göra det i form av livsmedelsarbetare som blir av med jobbet, djur som inte får beta, Östersjön som blommar i sommarvärmen. Det är frånvaron av alternativ som skrämmer mig.

JAG KÄNNER MIG SOM DEN STORA omättliga jätten Gargantua när jag drar vagnen genom den långa gången. Var det här fackexpedition låg? Kan det ha varit här vid kylgondolerna med billiga pizzor från Findus och Felix? Bryggeriet var en stor arbetsplats med över 500 medlemmar som trodde att de var säkra på sina jobb, eftersom de var störst i Sverige. Men danska Carlsberg var ännu större och så gick det som det gick. Bryggeriet lades ned.

Det var inte länge sedan. Inte heller är det länge sedan jag åkte med en utkörare som med stolthet berättade om sitt jobb. Bryggeriet – en gång Pripps flaggskepp – hade fått Vägverkets pris för den mest miljövänliga och säkra distributionen. Det handlade om genomtänkt logistik och chaufförernas ”ecodriving”, det vill säga jämnare körning för att spara bränsle.?

Nu ska Ica ta över all dryckesdistribution. Centraliseringen och storskaligheten drivs ett snäpp till, men grossisten kommer inte själv köra ut varorna, för Ica har inga egna bilar. Transporterna kommer att läggas ut på underleverantörer enligt den klassiska metoden för ökad effektivitet – piska fram den av andra.

Frågan är hur det då går med bilparken. Vem kommer att ta på sig ansvaret för att förnya den och investera i mer bränslesnåla bilar? Vem kör mjukt för miljöns skull?

Bland alla kaffemärken på City Gross väljer jag Zoegas Hazienda, som är rättvisemärkt och tillverkat av Nestlé, världens största livsmedelsföretag. På förpackningen står att rättvisemärkt bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling för människor och miljö, trygga anställningsförhållanden och skälig lön. Jag väljer att köpa det här kaffet av just denna anledning, för texten på förpackningen. Trots att jag vet att samma företag på Filippinerna bedriver en otäck, cynisk personalpolitik. De sparkar kaffearbetare inom fem månader så de inte ska få laglig rätt till en fast anställning och de livsnödvändiga förmåner som det innebär.

Ändå tror jag märkning är en del av lösningen, den är nödvändig men långt ifrån tillräcklig. Jag tror inte att vi som enskilda konsumenter på stormarknaderna kan rå på det här. Vi måste öka det kollektiva samarbetet, vi måste bli politiska konsumenter och utöva vår konsumentmakt genom konsumentorganisationer, miljöorganisationer och fackföreningar.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.