VARFÖR ÄR DE FLESTA svenskar bara kantarellplockare? Den frågan har jag fått många gånger. Det kan inte bero på förgiftningsrisken. I Sverige har vi betydligt färre giftsvampar än på kontinenten och där äter man betydligt mer svamp än vi. Det måste vara kulturellt betingat: ”Inte kan man äta kosoppen!”

I det Linnéanska arvets anda har vi, åtminstone i den gamla skolan, fått lära oss namnen på växter och djur men sällan på svamp. Linné själv var inte speciellt intresserad av svamp. I min akademiska utbildning på 70-talet fick jag på 60-poängsnivån lära mig över 1000 arter av kärlväxter men av svamp lärde jag mig bara de stora grupperna. De flesta lärare och då även biologilärare har än i dag aldrig fått lära sig svampar i sin utbildning.

Trots att det sedan mitten av 1800-talet givits ut hundratals matsvampsböcker så säger ändå de flesta att de bara plockar kantareller, för att de är godast. Då har de aldrig ätit dillstuvad sillkremla!

Om intresset för svampplockning ökar i den takt som det gör i dag blir det förhoppningsvis allt fler kunniga svampplockare i framtiden. På 1980-talet var jag med och startade en svampinformatörsutbildning på Statens Skola för Vuxna i Härnösand.

I dag ligger den utbildningen på Umeå universitet.

GLÄDJANDE NOG HAR inte svampförgiftningarna ökat trots att allt fler plockar svamp. Det får väl ses som en framgång i folkbildningsarbetet.

För att bli en bra svampplockare bör man ha några bra svampböcker med bra bilder. Det allra bästa sättet att lära sig svampar är sedan att gå med någon kunnig person ut i svampskogen. Känner du ingen, håll utkik efter svampkurser och utflykter. Naturskyddsföreningens kretsar arrangerar ofta både utflykter och utställningar.

Kom ihåg att en viss svampart oftast är knuten till vissa trädslag.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.