Det är fem i tolv i skogen

Skördarna tuggar i sig allt mer av skogen. Avverkningen är rekordhög. Samtidigt är det kris i skogsskyddet. De sista urskogarna faller om inte länsstyrelserna agerar och Naturskyddsföreningens skogsinventerare hinner fram i tid.

Artikel 2008-1 Anders Friström

HANS SUNDSTRÖM KLIVER I VÄG längs hyggeskanten med något jäktat i blicken. Vi har åkt till utkanten av Vällingsjö urskog, ett naturreservat och Natura 2000-område söder om Graningesjön i Västernorrland. I Hans robusta handdator syns kartskikt med avverkningsanmälningar i rött ovanpå av länsstyrelsen identifierade värdekärnor i grönt. Där de två skikten överlappar varandra, dit åker vi för att leta efter utrotningshotade arter. Hans Sundström arbetar ideellt som skogsinventerare inom Naturskyddsföreningens skogsgrupp i Västernorrland.

Högst upp på bergen och längst bortom vägs ände ruvar de sista naturskogarna, raggiga tussar av skönhet i den vidsträckta fällen av produktionsskog. Med rekordhöga virkespriser som drivkraft närmar sig nu skogsskördarna i allt snabbare takt dessa sista utposter för skogens mångfald.

Vi kommer till ett område där avverkningsanmälan bara är några veckor gammal. Men skogen är redan borta. Hygget sträcker sig ända fram till reservatskanten. Gamla brandstubbar, med anor från samma år som Sundsvall brann - 1888, vittnar om att detta varit en gammal tallbränna. Nu är de 120-åriga tallarna borta. Med datorns GPS prickar Hans in läget för några sönderkörda lågor med signalarterna gränsticka och ullticka, annars kan vi bara ana oss till den mångfald som funnits här innan avverkningen.

- Det här hade varit ett lämpligt objekt för utvidgning av reservatet, säger Hans Sundström besviket, men länsstyrelsens folk hann tydligen inte ut innan allt redan var avverkat. Markägaren SCA säger sig vilja värna om naturvärden i tallskogar, men ändå hugger de ner detta!

VI HASTAR VIDARE TILL NÄSTA område i närheten, Mellanbergsmyrorna, ett större område söder om Vällingsjö urskog som länsstyrelsen klassat som värdekärna. Redan vid vänd¬planen på skogsbilvägen anar vi att något är väldigt fel, också här har SCA hunnit hugga. När vi gått en bit upp på berget i de djupa hjulspåren från skördarna möter en deprimerande syn; stubbar efter trehundraåriga tallar, sönderkörda lågor och torrakor med hotade arter och nedsågade lövträd. En gammal sälg med den rödlistade dofttickan ligger tillspillogiven i en vattenpöl. Sammanlagt hittar vi elva rödlistade svampar, lavar och mossor, arter som nu torkar ut och dör när de exponeras på hygget. I hjulspårens lera syns spår av älgar och av en björn som lufsat förbi.

- Jag har sett många fruktansvärda hyggen under mina år som inventerare, men det här är nog bland det värsta, säger Hans Sundström. Detta är rena massakern på naturvärden!

Hela SCAs skogsinnehav, två miljoner hektar, ingår i ett enda FSC-certifikat, således också detta hygge.

Hans återvänder till hygget flera gånger och skickar mig senare en lista med närmare 600 brott mot åtta av FSCs regler bara härifrån.

Man väntar sig kanske att SCAs skogsekolog Per Simonsson skulle komma med något slingrigt försvar, men han säger:

- Jag frågar mig också varför det blir så här. Hygget är fullständigt oacceptabelt. Det gör mig riktigt besviken och irriterad, avverkningen har skett totalt mot alla instruktioner. I det här fallet har vi inte kunnat leva upp till våra åtaganden.

- Man blir bestört, på det här hygget känner vi inte igen någonting av det vi vill verka för och tror på är god naturvård, säger också Per Österberg, förvaltare för SCAs skogar i Ångermanland. Något har slagit väldigt snett och det på ett område med höga naturvärden. Någon borde ha skrikit till, men alla verkar ha lämnat huvudet hemma den dagen avverkningen skedde. Vi får möta det här med utbildning som kommer åt den grundläggande attityden till skogsbruk och naturvård. Planeringen av avverkningen borde också ha gjorts på ett annat sätt, det var fel beslut från vår sida.

Per Österberg tänker sig att använda hygget på Mellanbergsmyrorna som studieobjekt för företagets produktionsplanerare - som exempel på hur det inte ska gå till.

LÄNSSTYRELSEN INVENTERADE OMRÅDET 2004 och klassificerade det som värdekärna av klass 2. Mellanbergsmyrorna skulle ha kunnat ingå i en utvidgning av det angränsande reservatet Vällingsjö urskog. Men länsstyrelsen släppte området som reservatsobjekt. Varför?

- Vi måste prioritera bland de områden som har höga naturvärden, säger Kristin Lindström på länsstyrelsens naturvårdsenhet. Vi har en begränsad areal att arbeta med och kan bara ta de allra bästa objekten. Vi känner till många områden med större eller mindre naturvärden, totalt närmare 40 000 hektar. Men målet till år 2010 är att skydda 19 300 hektar skog. Och vi blir inte färdiga till dess. Med det areal¬mål vi har i dag måste vi välja bort områden.

Ansvaret vilar enligt Hans Sundström tungt på markägaren SCA.

- De borde till att börja med aldrig ha planerat området för avverkning. Maskinlaget som de anlitat har också tydigt visat sin inkompetens. Vidare borde Skogsstyrelsen ha kontrollerat avverkningsanmälan, de har till uppgift att förhindra att områden med nyckelbiotopskvaliteter avverkas. Men de har överlåtit åt bolagen att själva göra den bedömningen. Länsstyrelsen har prioriterat bort området som reservat, trots att det är skyddsvärt enligt alla tillgängliga kriterier. Istället för att släppa området borde de ha satt press på skogsstyrelsen att klassa det som nyckelbiotop för att förhindra avverkningen. Det har brustit i flera led, vilket händer gång på gång, för mig är det tecken på ett systemfel.

SCA HAR I TIDIGARE FSC-REVISIONER fått flera anmärkningar om avvikelser från FSC-standarden vad gäller avverkning av naturvärdesträd, sönderkörda lågor och körskador, men inga förbättringar av rutinerna har skett.

Västernorrland har i upprepade undersökningar, presenterade i Sveriges Natur 1997, 2001 och 2004, varit bland de sämsta länen i landet på skogsskydd. Länsstyrelsen i Västernorrland bildade en styrgrupp för arbetet med länets skogsskyddsstrategi bestående av landshövding Gerhard Larsson, länsjägmästare Hans-Göran Isaksson och vd:n för SCA Skog, Jerker Karlsson. Denne skriver i ett informationsblad om strategin att: ?Vi måste från skogsnäringen känna någon form av förtroende att myndigheter lyssnar och förstår att reservatsarbetet också innebär en avvägning mot skogsbruk och skogsindustri?.

SCA Skog är länets största skogsägare och en viktig arbetsgivare. Kenneth Eriksson, vd för SCAs skogsproduktdivision sitter i länsstyrelsens styrelse. Han fälldes i tingsrätten för att ha mutat skogsutredaren och landshövdingen i Jämtland Maggi Mikaelsson med gratis älgjakt och tog därefter time out från länsstyrelseposten, men återvände efter att ha friats i hovrätten.

NÅGRA SKOGAR SENARE och efter en snabb pizza i Ånge far vi vidare till ännu en avverkningsanmälning i en värdekärna på Lill-gravberget, några mil väster om samhället. Branta sluttningar med grova block har gjort att området lämnats kvar fram till nu. Här möter en sagoskog utan like, märkt med SCAs gula avverkningssnitslar. Vi klänger bland de grova stenblocken och kliver över lågor av död ved i olika stadier av förmultning. På undersidan av lågorna, i mörkret och fukten, hittar vi mängder med tickor av olika slag. Rosentickor växer i massor på lagom gamla granlågor, gräddporing återfinns på grova gamla och murkna mosslågor av tall. Grova sälgar och aspar har en rik påväxt av den sällsynta lunglaven. Vi hittar 12 rödlistade arter inom den planerade avverkningen. En gammal död tall visar spår efter åtminstone sex skogsbränder, den sista för 130 år sedan.

- Det är en ren skandal att ett FSC-certifierat bolag avverkningsanmäler sådana här skogar, säger Hans Sundström.

Hans inventering av området har lett till att markägaren SCA dragit tillbaka sin avverkningsanmälan och lovat att lägga in området i sin naturskyddsplan, samtidigt som länsstyrelsen tar sig en funderare på skyddsbehoven i hela trakten, där fler liknande miljöer finns kvar.

Vi skiljs åt i Ånge och Hans far vidare för att hinna kolla ännu några avverkningsanmälningar innan mörkret faller.

Det brådskar i skogen att rädda vad som räddas kan.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.