Om jag tydligt säger till min dotter att hon inte får äta mer glass vill hon absolut ha mer, även om hon egentligen inte är så sugen. Det är min första association efter att ha varit på klimatmötet på Bali.

Förhandlingskulturen lockar ibland fram primitiva beteenden, det blir en tävling i att göra minst. Det är lite absurt att länderna i dessa förhandlingar kämpar med näbbar och klor mot utsläpps¬minskningar, i form av effektivisering och minskat oljeberoende, som i många fall är lönsamma att genomföra.

En annan reflexion från Bali är att FNs klimatavtal sannolikt bara kan sätta den absoluta miniminivån för det globala klimatarbetet, på samma sätt som bransch¬organisationer, som måste ta hänsyn även till de sämsta företagen, sällan ligger i framkant.

Att höja ”golvet” i det globala klimatarbetet är oerhört viktigt men minst lika viktigt är att utveckla andra processer ovanför ?golvet?, som att påverka finansmarknadens och världsbankens agerande.

Sveriges och Tysklands klimatpolitik ligger långt över vad Kyoto¬avtalet kräver. Vi är viktiga som exempel när majoritetens av världens regeringar tror på ett negativt samband mellan låga utsläpp och välfärdsutveckling.

Den tyske miljöministern var kaxig på Bali och visade en kostnadsberäkning för Tysklands planer på att minska med 40 procent till 2020. Svaret var noll Euro! Minskningen är samhällsekonomiskt lönsam.

Även om Bali-mötet blev en litet steg på vägen i en mycket trög process kvarstår frågan ? hur skall världssamfundet inom sju år gå ifrån utsläppsökningar till utsläppsminskningar. Det gav klimatmötet inget svar på. Det viktiga kvantitativa målet om minus 25-40 procent till 2020 sköts på framtiden.

Kanske är det dags för Andreas Carlgren att samla en grupp av länder som springer före de internationella avtalen (major forrunners), en motvikt till George Bushs ”major economies”, som hittills bara har haft bromsande påverkan på den internationella processen. Då först kanske det går upp för fler regeringar att det inte är bra för välfärdsutvecklingen vare sig att använda för mycket olja eller äta glass så man storknar.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.