Hur känns det att resa i ett land där regnskogen försvinner i en takt av 300 fotbollsplaner per timme? Det funderar jag på när min kollega Maria Rydlund och jag kliver på planet till Jakarta. Vi åker dit för att träffa föreningens samarbetspartner Sawit Watch i Indonesien. Kommer vi att traska runt i ett inferno av bulldozers, motorsågs¬vrål och timmerlastare?

Det blir det motsatta. Ett tyst grönt hav av oljepalmer så långt ögat når. Plantageadministratören pekar stolt ut över vidderna när vi står i brandtornet på en av plantagerna. Infernot och exploateringen hade redan varit.

Fokus för resan är att tillsammans med Sawit Watch och Fortum Energi AB samla in fakta om produktion av palmolja för att stå bättre rustade inför en konferens som ska hållas veckan därpå i Kuala Lumpur om möjligheten att tillverka palm¬olja på ett miljövänligt och socialt vettigt sätt.

Fortum har planer på att använda palmolja som bränsle i sina värmeverk, vilket Naturskyddsföreningen säger nej till. Att ytterligare driva på efterfrågan på palmolja i detta läge är oförsvarbart. Skogen kommer att försvinna helt och skogs- och småbönderna slås ut.

VÄL I KUALA LUMPUR läser jag i en affärstidning om enorma förväntningar på ökad palmoljeproduktion. Ökad efterfrågan på biobränsle trycker på. Det spekuleras i hundratals nya bruk, där oljepalm¬ens röda fruktklasar pressas till palmolja, en olja som används till en mängd saker, bland annat kakor, matolja, pannkakor, läppstift, matfett och godis. Sådana produkter som finns i våra affärer.

Efter resan konstaterar Fortum Värme att ?det

i många fall är en lång väg kvar till en helt hållbar produktion av palmolja?. Verkligheten ute i plantagerna hade uppenbarligen gjort intryck: den storskaliga skövlingen av regnskog, utslagningen av småbönder och arbetsförhållandena på plantagerna, allt det som fått oss att sedan länge säga nej till palmolja.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.