DET PÅGÅR RENOVERING överallt i fyrarumslägenheten som ska bli familjen Anderssons nya hem, men den stora inglasade balkongen är redan klar. Anne Andersson kliver ut på trägolvet och blickar ut över Norra Hammarbyhamnen i Stockholm.

– Den här balkongen är vår framtida trädgård, säger hon med ett stort leende.

Varken Anne och eller maken Kalle kommer att sakna den stora tomten och det eviga gräsklippandet. Inte heller det ständiga fixandet med huset ute i Fruvik på Värmdölandet, som de nu har bestämt sig för att lämna.

– Vi hade alltid en massa ångest över allt vi borde göra på huset och tomten och som vi inte hann med. Nu slipper vi det, säger Kalle Andersson.

Ändå har de verkligen försökt sig på det här med hus och liv i lantligare miljö. De lämnade Stockholms innerstad för snart tio år sedan och köpte först ett radhus på Djurö och byggde därefter ett eget hus i Fruvik.

– Vi levde kvar i den där gamla 70-talsdrömmen att man ska bo i hus när man har barn. Och det kan vara jättebra, men då krävs det att man också är intresserad av att ha ett hus och det upptäckte vi att vi inte är, säger Kalle.

Visst har de trivts i sitt hus, men det blev inte riktigt den där Bullerbymiljön för barnen som de hade tänkt. När Erik, sju år, och Klara, fyra år, skulle träffa kompisar var någon förälder tvungen att skjutsa. På familjens blivande innergård sjuder det av barn och liv, inte minst för att det finns ett dagis i huset.

Beslutet att flytta handlar om att byta liv. Genom att flytta in i lägenhet och minska boytan med 70 kvadratmeter blir det mindre snickrande och städande och lägre kostnader. Den tiden och pengarna tänker de använda till att hinna resa mer och helt enkelt leva.

– Vi kommer närmare mina föräldrar som bor i stan och jag tror också att vi kommer att bli friare och mer spontana, laga mindre mat, gå mer på kvarterskrogen. Vi vill resa mer och kan även tänka oss att jobba utomlands som lärare, säger Anne.

Redan nu har hon och Kalle bestämt sig för att använda sin nyvunna tid till att ta dykcertifikat och barnen ska få gå i simskola. Ironiskt nog tror de också att deras nya läge i stan kommer att ge dem större möjligheter att vara ute i naturen, eftersom de alla är friluftsintresserade.

– Härifrån är det nära till Nackareservatet och Hellasgården. Nu kommer vi att hinna cykla ut med barnen och inte bara köra gräsklippare, så vi ser det som att vi inte flyttar från naturen utan till, säger Anne.

Blir längtan efter vildmarken alltför stor kan de alltid åka till huset i Orsa. Det kommer troligen att bli fler turer dit nu än vad de tidigare hann med.

Paret vill fortsätta att dra ner på sina kostnader och målet är att köpa en miljöbil och även minska bilkörandet. Andra miljövinster är att de nu får närmare till mataffären och till källsorteringen.

– Men den stora miljövinsten är ju att vi drar ner vår boyta. Vi hade helt enkelt för mycket ”slösyta” tidigare, säger Kalle.

Längtan till landet

NÄR LIVET SOM småbarnsfamilj i Stockholm kändes trångt och inrutat ville Magdalena Röyttä att familjen skulle flytta till Kenya. I stället blev det Vansbro.

Familjen Röyttä har hittat en för dem perfekt mix mellan stad och land. Det tar bara tio minuter att gå från järnvägsstationen i Vansbro till familjens hus, men själva tycker de absolut att de bor ”på landet”. Kontrasten mellan Stockholm och Upplands Bro, som de lämnade för sju år sedan, och den gamla disponentvillan i Vansbro är stor. Huset rymmer mycket snickarglädje och ligger på en stor, vindlande tomt där den gamla byk- och bagarstugan finns kvar, precis som det lilla hönshuset och svinstallet. Här finns möjligheter att bli fritidsbonde i liten skala, om lusten faller på.

Valet av Vansbro var inte självklart. Magdalena drömde om att flytta till Kenya och plocka apelsiner.

– Vi hade kris. Vi hade två ungar, radhus och Volvo – nu kunde det inte hända något mer i våra liv. Så jag föreslog att vi skulle flytta till Kenya, säger Magdalena med ett skratt.

Den tanken lockade inte hennes man, Tapani, men han började undersöka vilka möjligheter han som badmästare hade att få jobb på andra orter i Sverige (Magdalena är förskollärare och har betydligt lättare att få jobb). Det fanns två jobb, i Ljungby och Vansbro. Ljungby tyckte de lät tråkigt. Det blev Vansbro.

¬- Jag har aldrig ångrat mig och vill absolut inte flytta härifrån. Här finns allt jag behöver, säger Tapani.

När vi går med Magdalena genom Vansbro är det många som hälsar. På sju år har de hunnit få många vänner och bekanta, rent av ett bredare umgänge än i Upplands Bro där de också är uppväxta.

– Vi hade blivit varnade för masarna, att de var svåra att lära känna, men vi trivs väldigt bra, säger Magdalena.

I dag har de nära till allt och kan gå eller cykla till jobb, skola och vänner. Bilarna använder de i princip bara när de ska storhandla. Så var det dock inte när de flyttade till Vansbro, för då bodde de först i ett annat område.

– Då körde vi bil fyra gånger om dagen, säger Magdalena med en suck.

Familjen har också ändrat en del andra av sina vanor i mer miljövänlig riktning. De sopsorterar mer än när de bodde i Stockholm och köper också en del mat, som ägg, lamm och kyckling, av lokala bönder.

¬- Jag tycker också att det känns som om vi lever i en renare miljö här i Vansbro och vi har en annan närhet till skogen och vattnet, säger Tapani.

En annan fördel är det livaktiga föreningslivet som dessutom är väldigt billigt. Sonen Benjamin, tio år, kan spela hockey för endast fyrtio kronor om året och dessutom på bra tider i ishallen, vilket är något helt annat än Stockholms skyhöga avgifter och ofta dåliga träningstider. Benjamin är också med i cykelklubben – här finns ett av landets få mountainbikegymnasier som hägrar i framtiden – och spelar även fotboll med pappa som tränare. Fjortonåriga Filippa spelar också fotboll och har tidigare ridit, medan lille Otto, två år, ännu inte har gett sig ut i föreningslivet.

Men visst finns det saker de saknar. Filippa saknar fler kompisar och fler butiker. Magdalena saknar också shoppingen, men tycker framför allt att det är trist att det bara finns en skola, som hon tycker har sina brister. Avståndet till släkten är också en nackdel. Men på det hela taget så trivs de bra. När längtan efter familj, butiker och kultur blir för stor åker de till Stockholm. Ironiskt nog utnyttjar de i dag Stockholms kulturutbud mer än när de bodde där.

– Och visst kan jag fortfarande tänka ”vi säljer allt och flyttar till Afrika”, men det har mer att göra med att jag är en rastlös person. Tänker jag en gång till så känner jag att jag faktiskt inte vill flytta härifrån, säger Magdalena.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.