Vassa taggar

EKO * Hur kan björnbärstaggar vara så sylvassa? Och hur får man av gräset på miljövänligt vis om handjagare känns för tungt?

Alternativ till baljväxter

Vi i min familj försöker handla så mycket ekologiskt och miljövänligt som möjligt utifrån butikernas utbud samt med hänsyn tagen till diverse allergier. Det skrivs mycket om att man ska dra ner på köttkonsumtionen och äta mer grönsaker, då främst baljväxter, av flera olika anledningar. Problemet för oss är att jag är allergisk mot ”det mesta” – gluten, väldigt många grönsaker och frukter, nötter, soja samt just baljväxter. Ekokött är ofta svårt att få tag på i en vanlig mataffär, i alla fall om man vill äta varierat och inte bara nötkött. Har ni något tips på vad vi kan göra, när det nu inte går att byta ut köttet mot baljväxter?

Maria Lindberg, Lund

Det finns flera bra proteinkällor om man vill undvika kött och baljväxter och belasta miljön mindre. Till exempel finns det ägg och olika mjölk- och ostprodukter som är Kravmärkta. Flera fiskar är märkta med Krav och MSC (Marine Stewardship Council). Man kan välja svenskt vilt, lamm och naturbeteskött som inte är uppfödda på kraftfoder och därför påverkar miljön mindre. Det finns också en odlad svamp som heter quorn, som vi på Naturskyddsföreningen egentligen inte vet så mycket om. Näringsfrågor är inte Naturskyddsföreningens huvudfokus, men vi poängterar gärna vikten av att man äter en varierad kost.

EE

Spännande att hata

Apropå artiklarna om varg i nr 1/08: Jag tror att det helt enkelt finns en kategori människor som tycker det är spännande och intressant att vara arg och hata. Sedan beror det på lokala förhållanden och tillfälligheter vilka utryck det tar sig. Om varghatarna i Dalarna hade bott i Liverpool hade de antagligen varit fotbollshuliganer. Tyvärr är särskilt kvällstidningar mest intresserade av huliganer-varghatare, inte fredliga människor som varken slåss vid fotbollsmatcher eller tjuvjagar varg.

Min bok Ren och varg (Natur och kultur) grundar sig på omfattande intervjuer med gamla renskötare. De har massor att berätta om rovdjur, och andra djur. De gamla samerna kallar vargen för ”skräckens djur”, men det är för att den kunde döda så många renar när det fanns gott om vargar som jagade i flockar. Ingen var rädd för vargen för egen del. Inte ens barn var rädda att bli vargmat. Ändå bodde man inte i byar i bastanta hus, utan i tältkåta i ödemarken. Dess¬utom betonar de gamla renskötarna att när inga vargspår syntes kring renhjorden var man nöjd och funderade inte på vargar. Vargen var bortglömd så länge som den inte hotade renarna!

Yngve Ryd, Jokkmokk

Vassa taggar

När jag vårrensade jorden under våra björnbär förundrades jag över hur vassa taggarna fortfarande är. Här har de decimeterlånga smågrenarna legat på marken över vintern och fortfarande är taggarna sylvassa. Vad är det för material i taggarna och framför allt i spetsarna?

Olle Lindskog, Viken

Taggar på björnbärsbuskar är utomordentligt hållbara och bevarar sin vasshet. De består av i stort sett samma material som kvistarna de sitter på men saknar de rörledningar som genomkorsar växtens andra delar och som är transportkärl för vatten och näringsämnen. Eftersom taggarna saknar sådana rör är de massiva och hållbara. Vissa växter förstärker dess¬utom sina taggar genom inlagring av till exempel kisel. Avsaknaden av kärl betyder att växten inte kan dra tillbaka de näringsämnen som byggt upp taggen.

Växter har givetvis utvecklat taggar så att de inte ska bli uppätna. Vissa växter har god förmåga att anpassa sina försvarskostnader efter betestrycket: ju mer utsatta de blir av betande djur, desto mer satsar de på sitt försvar i form av taggar (eller på andra sätt).

SU

Myror på picknick

Varje år vid mitten av april får vi uppleva en lika plötslig som förbryllande invasion, genom allehanda passager, av svarta tuvmyror i huset, en hemsökelse som ofta lika abrupt upphör efter någon eller några dagar. Hur uppstår denna invasion? Vart tar myrorna vägen när de lika plötsligt försvinner? Man får väl förmoda att de finns kvar i huset. I trossbottnar, väggar eller dylikt och under åratal? För de söker sig väl knappast spontant tillbaka till det fria igen?

Åke Löfgren, Nacka

Svart tuvmyra (Lasius niger) kallas också trädgårdsmyra. Den bygger bo i tuvor i gräsmattan men också inuti murket trä i hus. Svart tuvmyra lever i samhällen med en drottning och arbetare (sterila honor). Parningen sker på högsommaren av köns¬individer (bevingade hanar och honor), hanen dör efter parningen, honan biter av sig vingarna och letar efter en plats att lägga ägg och grunda ett nytt samhälle. På våren skickas arbetarna ut för att leta mat, växtsafter, pollen eller olika småkryp. Genom att de lägger ut speciella doftspår hittar andra myror till ”matplatsen”. Om det är matbrist i naturen kan arbetarna söka sig in i hus, om de hittar ”sötsaker” hittar snart andra individer dit. Med andra ord, om du har tur är ”dina” myror bara på picknickbesök. Pröva att strö ut mald kryddnejlika, kanel eller vitpeppar, det brukar de inte gilla!

II

Gräsligt val

Vår 1 500 kvadratmeter stora gräsmatta har vi envist klippt med handjagare i några somrar. Nu har vi tröttnat på att lägga så mycket tid på just gräsklippning, så vi har bestämt oss för att köpa en bensin/etanol-klippare. En elklippare går bort då det krävs en mycket lång sladd. De batteridrivna klippare som vi tittat på har ett chassi i plast, vilket vi antar inte är speciellt hållbart. Vad rekommenderar ni?

Magdalena Jonasson

Bäst ur miljösynpunkt för den lilla tomten är en handdriven eller solcellsdriven gräs¬klippare. I tätbebyggda områden är även elgräsklippare ett bra val, inget buller, inga avgaser. För din del så föreslår jag en svanenmärkt etanoldriven gräsklippare. Svanenmärkta gräsklippare lägger ribban högre både vad gäller utsläpp, buller och vibrationer. Du kan också fundera på om hela tomten behöver klippas? Kanske kan du sköta en del som äng, det vill säga slå med lie eller klippa på sensommaren med din handdrivna gräs¬klippare. Då får du på köpet njuta av nektarsökande fjärilar, humlor och bin.

II

Växthuset en mardröm

För tolv år sedan byggde vi ett växthus på tio kvadratmeter. Vi har tre vinrankor mot den södra väggen. Annars odlar jag mest tomater och gurka i växthuset. Vi har problem med snok, men även en huggorm, som kommit in via sorkgångar. Snok går ju an då den håller sig nere på jorden, men huggormen gör sig ett ”näste” av vinblad och sover där på dagarna.

Jag har försökt att köra iväg den med kalldusch, men den kommer hela tiden tillbaka. Första gången jag upptäckte den höll det på att gå riktigt illa då jag började rensa bort vinblad. Jag hann se var jag hade handen, innan jag fick tag på ormen i sitt ”näste”. Jag är väldigt allergisk mot bland annat ormgift, så mitt älskade växthus har blivit en mardröm. Vad gör vi? Jag vet att huggormar är fridlysta. Ingen av oss vill slå ihjäl den. Men kan man fånga den och transportera bort den?

Brita Klarén, Växjö

Alla sorters ormar är fridlysta i Sverige, det är förbjudet att döda, skada eller fånga ormar, deras ägg eller ungar. Det finns ett undantag, om du hittar huggorm på tomten får du fånga ormen och flytta den. Använd handskar, en lövräfsa samt hink med lock. Flytta ormen minst två kilometer bort, gärna till en plats med ett omväxlande öppet odlingslandskap där den kan trivas.

II

Sprida medicin i trädgården

När vi byggde vårt hus tyckte jag, att vi skulle ha en vattentoalett med urinseparation. Men min man ”vägrade”, vilket jag är glad för i dag, när frågorna hopar sig. Ofta innehåller väl urinen medicinrester? Ska det numera vattnas med ”guldvatten” i vår trädgård, så får maken stå för det, eftersom han inte tar någon medicin. Rekommenderar Naturskyddsföreningen urinseparerande toaletter? Hur ska man förhålla sig?

Kerstin Thorburn, Fristad

Frågan är vad som är värst, att sprida ut medicinresterna på land eller i vatten? Mediciner är gjorda för att vara så stabila att de klarar passagen genom våra magar, de utsöndras genom urinen i aktiv form. Halterna av medicinrester kan därför vara ganska höga i avloppsvatten och rötslam. En stor del av medicinerna passerar rakt igenom reningsverket och hamnar slutligen ute i sjöar och vattendrag. Där kan de exempelvis ge hormonpåverkan på fisk eller sprida antibiotikaresistens.

Om man urinseparerar och använder urin som gödning hamnar medicinresterna i stället i marken (liksom när man sprider avloppsslam på åkrarna). Markens mikro¬flora är dock allmänt sett bra på att ta hand om och bryta ned olika organiska ämnen. Hur medicinresterna påverkar livet i marken är dock inte särskilt väl utforskat.

Anders Friström, redaktör Perspektiv


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Artikeln publicerades i