YRKESFISKARNA I HJÄLMAREN är stolta över sitt miljöcertifierade gösfiske. Det berättar Jan-Erik Eriksson som är ordförande i Hjälmarens fiskareförbund.

– Tyvärr har vi inte riktigt sett det utslag på priset som vi hade hoppats på, säger han.

Men Hjälmaregösen är allt annat än svårsåld. Sedan MSC-märkningen blev klar år 2006 går cirka 70 procent av fångsten på export till Europa, främst till Tyskland och Frankrike.

Förra året rapporterade 35 yrkesfiskare i Hjälmaren in fångster på totalt 166 ton gös, enligt Fiskeriverkets statistik. Under samma år drog samma fiskare, med undantag för elva stycken, upp 20 ton utrotningshotad ål ur sjön.

Vid arbetet med en miljöcertifiering av Hjälmarens gösfiske sågs först ålfisket som ett problem, enligt Per Nyberg, biolog på Fiskeriverket som tillsammans med Världsnaturfonden var initiativtagare till MSC-märkningen.

– Det höll på att stjälpa hela certifieringen. Men sedan kunde vi visa att ål¬¬fisk¬et sker exklusivt på utsatta ålar, säger Per Nyberg. En tidigare studie från Fiskeriverket visade nämligen att samtliga fångade ålar, av de 56 som ingick i studien, härstammade från utplanteringar av ål från västkusten och England.

När utsättning av glasål får bidrag i Sverige motiveras det dels som ett sätt att gynna fisket, dels som ett sätt att gynna ålen. Förhoppningen är att fler ålar så småningom ska kunna växa upp och vandra vidare till Saragassohavet för att leka. Det är även fiskarnas syn på utsättningarna, enligt Jan-Erik Eriksson.

– Vi tror det är en god idé att plantera ut ål. Bättre än att sälja glasål till Kina, säger han och syftar på försäljningen till kinesiska ålodlingar och att ålen inte kan föröka sig i fångenskap.

Men organisationen Marine Stewardship Council, som ligger bakom MSC-märkningen, ser inte ålarna i Hjälmaren som en del av sjöns ekosystem. Ålar kan ha funnits där på naturlig väg tidigare, men i dag finns inte längre några tecken på att ålar tar sig till Hjälmaren av egen kraft, konstateras det i rapporten som ligger till grund för certifieringen.

– MSC-programmets kriterier omfattar inte inplanterade arter. Av den anledningen togs ingen hänsyn till att det förekommer bifångst av ål, säger James Simpson, pressansvarig på MSCs kontor i Storbritannien.

Världsnaturfonden fiskeexpert Inger Näslund vill inte, som MSC, göra skillnad på ål och ål.

– Om ålen har möjlighet att vandra ut från Hjälmaren gör den förmodligen också det, som vi ser det, säger hon.

Ål hör till de fiskar som organisationen råder konsumenterna att låta bli helt och hållet.

– Ur biologisk synvinkel borde allt ålfiske i hela Europa stängas, säger Inger Näslund.

Men någon diskussion med yrkesfiskarna i Hjälmaren om att upphöra med ålfisket, i samband med det synnerligen miljö¬medvetna arbetet med gösen, förekom ändå aldrig.

Ål bör inte fiskas alls, men det som krävs är gemensamma satsningar internationellt, enligt Inger Näslund. Sveriges förbud av ålfiske, där större delen av yrkesfiskarna är undantagna, är en bra start.

– Sverige har de hårdaste reglerna i Europa. Stegvis går det mot ett strängare regelverk internationellt är jag övertygad om, säger hon.

År 2006 blev gösfisket i Hjälmaren det första miljömärkta sötvattensfisket. År 2008 är Hjälmaren fortfarande ensam på arenan. Intresset från andra svenska insjöfiskare är obefintligt. Per Nyberg på Fiskeriverket säger att det finns flera orsaker.

– Det finns inga ekonomiska incitament eftersom fiskarna får bra betalt för sin fångst i alla fall. Sedan är förutsättningarna inte lika goda någon annanstans som de var i Hjälmaren, säger han.

I Hjälmaren hade yrkesfiskarna tillsammans med Fiskeriverket redan vidtagit åtgärder för ett långsiktigt hållbart fiske, så som ett större minimått på nätens maskor. Det vill säga att certifieringen inte krävde någon särskilt stor förändring av arbetssättet för fiskarna.

– Dessutom bygger det på en fungerande personkemi eftersom det är en kollektiv certifiering. Då är det lättare att jobba med en mindre grupp fiskare, vid Hjälmaren är det ett väl sammansvetsat gäng, säger Per Nyberg.

Inger Näslund är inne på samma linje.

– Vi försökte få med Mälaren också men de var inte intresserade, säger hon och tillägger att Hjälmarefiskarna alltid haft ett bra rykte om sig att leverera fångster av fin kvalitet.

Intresset för miljömärkt fisk har varit måttligt i Sverige, men större utomlands. Nu börjar den svenska marknaden komma ikapp exempelvis Tyskland. Det kan komma att förändra insjöfiskarnas inställning, tror Inger Näslund.

– Kanske får vi anledning att komma tillbaka till insjöfisket igen. Hittills har vi lagt mer tyngdpunkt på att få ordning på Östersjöfisket. Vi har sett det som viktigare, säger hon.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.