Utsläppsrätt - Made in China

TEMA * Hur ska klimatsparande teknik få fäste i utvecklingsländerna? FN har utvecklat en idé som tagit god fart i Kina. Vindkraftsparken utanför Yinchuan är ett så kallat CDM-projekt som kan leverera klimattjänster till företag som Volvo, Ica och Posten.

Artikel 2008-5 Carl-axel Fall

MAN KAN UNDRA om de politiker som en gång snickrade ihop Kyotoprotokollet tänkte på de här öde kullarna i Yangjiayao i norra Kina. Hur som helst så har deras politik fått en rätt tydlig följd här: 33 vindturbiner, snart ska de vara 66. Ett svenskt företag finns med i bilden. Det heter Tricorona och säljer ”paketerade klimattjänster” i en bransch där politik och business förenas.

Sveriges Natur har gjort en lång resa hit för att få ett grepp om den idé som utvecklats ur FNs Kyotoprotokoll. Idén kallas CDM, Clean Development Mechanism. Det finns ett antal CDM-projekt runt om i världen, men ingenstans så många som i Kina. Alla syftar till lägre utsläpp av växthusgaser.

Tricoronas representant, James Li, hämtar upp mig på ett hotell i Peking en mycket tidig morgon. Vi tar oss via breda motorvägar ut till den supermoderna flygplatsen och flyger sedan därifrån till staden Yinchuan i den lilla provinsen Ningxia. Flygturen är ungefär som mellan Malmö och Östersund, men på den kinesiska kartan ser det bara ut som ett litet skutt.

EN LITEN DELEGATION FRÅN energibolaget möter upp när vi landar. Vi tar sedan den åtta filer breda vägen norrut. Precis som i andra städer i Kina byggs det för fullt i Yinchuan. Vi passerar många jämngrå byggen där fasader och fönster ännu inte kommit på plats. Utanför staden ersätts husen av gigantiska reklamskyltar. Efter en timme är vägen nere i fyra filer. Sedan blir den tvåfilig. Landskapet är öppet, nästan som ett kalfjäll. Några kolkraftverk och mindre tätorter med exakt likadana hus i halvkilometerlånga rader rusar förbi. Det regnar. Här och nu är Kina grått.

Så efter en och en halv timme tar vi av på en gropig lerväg. Målet är nått. Men dimman ligger tjock. En fårflock passerar och slukas av tjockan. Vi tvingas gå helt intill för att överhuvudtaget kunna se en vindsnurra. James Li berättar att projektets första etapp är klar - 33 snurror. Turbinerna är holländska och är var och en på 1,5 megawatt. De tillhör de kraftigaste i Kina. Nästa etapp, 33 nya snurror, ska just gå igång. Denna dag ska det hållas ett möte här med alla berörda. Mitt ute på stäppen finns några byggnader, i en av dem ett större konferensrum. James Li delar ut lite papper. Bordet är dekorerat med en enorm blombukett.

Här finns en person från den lokala miljömyndigheten, en från kommittén för utveckling och reformer, här finns Shiping Chen som representerar Global Environment Institute (miljörörelse/NGO). Vidare har ett tiotal bönder från närområdet slutit upp och här finns tre personer från kraft¬bolaget Huadian International i Ninxia. En av dem heter Li Chang Jun. Han är projektägare - den som ansvarar för beslutet att investera pengarna i projektet. Han utstrålar pondus.

Mötet hålls på kinesiska och jag blir mest observatör. Ett antal gånger applåderar alla entusiastiskt. Men det finns egentligen inget kontroversiellt i projektet. Möjligen skulle bönderna som bor i närheten kunna tycka något. Efter mötet berättar både James Li och NGO-mannen Shiping Chen att allt gick som väntat. Bönderna välkomnade fler vindkraftverk, det ger jobb och utveckling åt trakten. Energibolaget talade mycket om planteringar och landskapsförbättringar.

Jag frågar också bönderna efter mötet om vad de tycker om vindkraftverken. Fotografen som inte är kines men kan språket hyggligt översätter svaret till:

- Vi har ingen åsikt om detta, men det blir nog bra.

Ett CDM-projekt fungerar enkelt uttryckt så här. En ny vindkraftspark, ett nytt småskaligt vattenkraftverk (mycket vanligt i Kina) eller en energieffektivisering i exempelvis en cementfabrik som minskar utsläppen av växthusgaser godkänns enligt CDM-reglerna. När så skett är projektet säkrat kvalitetsmässigt. Då kan företag som handlar med utsläpps¬rätter sälja certifikat som svarar mot projektets utsläppsminskning. Dessa certifikat köps av stora företag eller regeringar i väst. Köparna kan vara sådana som ingår i EUs system för utsläppshandel men också andra företag som vill klimatkompensera sin produktion. Tricorona, som nyligen klassats som ett av de världsledande företagen i branschen, har exempelvis Volvo som kund. Den som köper en av Volvos flexifuel¬modeller klimatkompenserar sig för 4 500 mil körning i själva bilköpet. Ica och Kapp-Ahl kompenserar sina flygresor och Posten sin direktreklam hos Tricorona.

Svenska staten har också via Energimyndigheten gått in med en delfinansiering i kommande vindkraftsprojekt i Kina som är så stora (900 megawatt) att de tillsammans motsvarar en Forsmarksreaktor. Det görs ihop med Tricorona.

Man kan kanske tycka att Kina ligger långt bort, men precis som finanskrisen är global är också växthuseffekten det. Kina är världens verkstad. Här produceras i rasande fart, det mesta går på export. Vi svenskar köper en mängd produkter. Varje svensk orsakar faktiskt mer växthusgasutsläpp från Kina än vad genomsnittskinesen gör! WWF Norge har räknat på saken och funnit att varje norrman svarar för 1,5 ton växt¬husgaser i Kina medan genomsnittskinesen bara orsakar 1,2 ton per person. Svenskar lär ha samma köpbeteende som norrmän.

ATT KINESERNA ÄNNU är lågutsläppare av växthusgaser per person räknat beror förstås på att så många ännu är fattiga. 200 miljoner anses vara mycket fattiga. Närmare 800 miljoner bor på landsbygden där levnadsstandarden är helt annorlunda än i städerna.

Enligt CDM-reglerna ska det tydligt framgå att projektet ersätter annan klimatskadlig energiproduktion. Vindkraftverken här utanför Yinchuan ska ersätta smutsig kolkraft från Northwest China Power Grid vars utsläpp minskar med 95 000 ton. Effekten motsvarar förbrukningen hos 10 000 elvärmda svenska småhus.

Denna eftermiddag har också två personer från det privata CDM-certifieringsföretaget TÜV-SÜD dykt upp. De ska skriva en rapport om projektet som sedan ska bedömas av FNs CDM Executive Board. Detta projekt vill Tricorona dess¬utom få klassat i en extra krävande Gold-standard vilket bland annat innebär att miljörörelsen ska godkänna det hela.

På kvällen hålls det middag för flera av mötesdeltagarna i Yinchuan. Vi äter en lång rad av lokala rätter som man plockar åt sig från en snurrande glasskiva. Olina Li från TÜV-SÜD blir utsatt för starkt tryck att skriva sin rapport så snabbt hon kan. Vindkraftsparken måste få CDM-status för att investerarna ska vara säkra att få igen sina pengar. Ju förr dess bättre. Olina är enda kvinnan. Hon är rättfram, vältalig och förmår hålla en egen kurs. Hon skålar i mjölk medan alla andra dricker det kinesiska risbrännvinet.

REGERINGEN REINFELDT HAR tydligt signalerat en vilja till stora CDM-satsningar utomlands framöver, inte minst i Kina. Miljörörelsen ställer också upp, men med det tillägget att klimatarbete måste bedrivas också hos oss som är de stora utsläpparna. Vi kan inte köpa oss fria med utsläppsminskningar i utvecklingsländerna där kostnaderna är låga.

Vad spelar då CDM-projekten för roll? Totalt är cirka 1 300 CDM projekt på gång i Kina, knappt 250 är godkända av FN. Tricorona är en stor aktör. James Li berättar att företaget har fått 29 projekt godkända, men har 90-talet projekt under certifiering. Sett med svenska mått är det stort. Sett med kinesiska mått är det smått.

Inför mitt besök i Yinchuan talade jag med Nannan Lundin. Hon är svenskkinesiska och arbetar bland annat på Institutet för tillväxtpolitiska studier i Peking. Hon har särskilt studerat CDM-verksamheten. Nannan är optimistisk inför framtiden, CDM-projekten kommer att fortsätta, men det finns också problem.

- När ny teknik väl kommer in i Kina kan det vara svårt att föra över kunskap om skötsel och drift. CDM-projekten blir inte heller alltid så billiga som man först tror och som tekniköverföring är kineserna inte nöjda. De tycker ofta att de inte får tillträde till tekniken.

Nannan Lundin berättar att fler anser att det behövs ett alternativ till CDM, men ännu vet man inte hur det alternativet ska se ut. Men svenskar och kineser har bra förutsättningar för samarbete. Sverige har ett bra rykte i Kina och mentaliteterna är inte så olika.

Man kan inte undgå att se hur stolta männen från energibolaget i Yinchuan är över sina vindkraftverk. De vill förbättra miljön på alla sätt, men tycks inte leva med samma bild av klimathot som vi gör. De pratar mest om återbeskogning och reducering av svaveldioxid från kolkraftverken. Clean-coal är en flitigt använd term. Det kan man förstå för Kina har 10 000-tals kolkraftverk.

Yinchuan utsågs förra året till Kinas bästa stad ur miljösynpunkt. Ett starkt skäl till utmärkelsen är det nya kolkraft¬verket.

Det får vi besöka nästa dag.

Jag hade nog väntat mig något som skulle vara välordnat. Men det polerade och extremt rena vi möter förvånar. Verket är två år gammalt och byggt med bästa kinesiska och tyska teknik. Ute flyger fåglar och fjärilar runt i planteringarna. Röken ur skorstenen är knappt skönjbar. Vi får dock ingen uppgift om hur mycket koldioxid som lämnar den.

I det gamla kolkraftverket arbetade 2000 personer. I detta arbetar 280. Kolkraftverket ger tolv gånger så mycket el som vindkraftsparken kommer att ge.

Det är ungefär så det ser ut i det Kina som är i förändring. Men det Kina som inte är på gång är mångfalt större.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.